Hårda tider

Fick en riktig rivstart på min omläggning av vanorna - mådde jätteilla i morse, så jag har inte ens haft lust att äta! Fast nu känns det nog tomt i magen. Första målet är 6 kilo bort, långtidsmålet 9 kilo. Det får ta tid, jag kan inte helt sluta äta, men ska försöka lämna bort allt med socker , och försöka äta mindre och dricka mera (vatten ;). Idag satsar jag främst på vätska men också lite frukt och bär, det får bli en lite utrensande dag, och ska försöka hålla en sådan per vecka framöver. Tror och hoppas också att jag nu har bättre möjlighet att också få in lite mera motion under veckan. Tänkte att jag måste "tillkännage" dethär såhär officiellt, då blir det svårare att fuska :) (lappen finns på kylskåpsdörrren).

Excursion

Tonight I took part in an excursion organized by the women's group here in Jeppo - Jeposmettona. We went to "Purmo", a village about 30 kms away to have a 2-3 hour walk and then have dinner together. When we got there I realized we were supposed to walk 14 kilometers, and started having second thoughts. I haven't had much possibility to exercise since D was born, there simply doesn't seem to be time. But I thought I could manage if we took it easy (there were six of us). Unfortunately the rest were in good shape, used to long walks, so they took off like ... well-trained people (couldn't think of a suitable animal or word: antilopes/cheetas? ...but walking).
Shortly after this, I realized I had to throw in the towel. The others were just speeding away, there was no time for taking photos, having a sip of water, listening to the birds.....I was breaking into a sweat and we hadn't even come halfway yet. So when the path joined a road that seemed to go back, I decided to go back, otherwise the walk would have become an endless struggle, instead of a nice break from responsibilities and tasks. It turned out to be a good decision, when the others trotted away, I tried a small road that lead into a beautiful forest, sat down on a rock, had a banana and just enjoyed the birds singing and the smell of spring. No rushing anywhere, instead catching up with myself.

Ummmm, here I could enjoy the smell of fresh wood...and shortly afterwards there was a field full of feeding swans in the distance.

After this I slowly made my way

back to the restaurant where we had started from. All in all I guess I walked about 6-7 kilometers, which for a "normal" person isn´t very far, but for me at this moment - in the shape I'm in - is a rather long walk. But I recovered while I waited for the others to get back - for an hour I sat engulfed in a gossip magazine, with a glass of wine (a luxury to have an hour of idle time!). Then we had a nice meal together...and I had (I think) my first Irish coffee since D came into my life :). So even if the walk began badly for me, the whole event became a positive one. Tomorrow I need to go get my car from the center of the village ;).

ps. lots of wildlife in the woods between Jeppo and Purmo - on the way there I saw an elk with its small calf on a field and on the way back there were at least three rabbits crossing the road in front of the car and many big birds - but there was no way of telling the species in the semidarkness.

Positivt!

Aaah, nu börjar jag känna mig bra igen. Två dagar var jag helt hängig, sen har energinivån sakta men säkert stigit, och i dag har jag faktiskt lyckats få gjort några småsaker i huset som väntat i evigheter. Sånt känns skönt. "Kakgäster" har vi också haft, i två turer i dag. På förmiddagen blev det mindre positivt - D sov väldigt dåligt förra natten och var jättetrött då L med mamma kom på kaka. Till sist var det ingen skillnad vad L gjorde, så grät bara D. Hon fick inte röra hans saker och riktigt förfärligt var det ju om mamma tog i henne, eller gjorde något med henne. Sen slockade han som ett ljus när det var dags för tuppluren. Tack och lov var han på bättre humör då nästa gäng gäster kom, det skulle ha blivit tungt för alla med ytterligare gråt.

Men NU måste jag skriva något positivt om honom också. Det vill ju bli att man bara häver ur sig frustrationer här :(. Ofta har jag tänkt då kvällen närmat sig "nu ska jag berätta hur glad/duktig/gullig...etc han varit" och så är han gnällig eller vill inte somna när jag vill det och kommer jag så långt som till datorn än på kvällen, har jag redan glömt allt det positiva jag skulle skriva. Men faktum är att jag tycker det börjar kännas bättre igen som mamma. Jag gillade att vara bebis-mamma, men denna period efter att han började gå, tycker jag har varit jobbig.

Hörde någon säga för ett år sedan att pedanter har svårt för denna period - då småskrattade jag och sa att det inte är något problem med lite klott för mig. Nu är jag av annan åsikt. Det har varit ytterst frustrerande de gånger jag äntligen fått städat/tvättat golv etc och så trampar man på en skorpbit, med miljoner smulor som följd, eller så är golvet täckt av böcker/cd:n/leksaker (you name it) som en vetgirig halvmeters knatt rivit ur hyllor och lådor i ilfart. Nu börjar han lugna ner sig med upptäcktsfärderna i skåpen - en orsak kan förstås vara att det mesta av innehållen flyttat någon annanstans, typ översta hyllorna, eller som en gång då jag fick ett milt utbrott och kastade alla videon och cd:n jag hittade på golvet och de som ännu var kvar i hyllan, i en plastpåse och hivade allt på kallvinden.

Jag tycker också att vi börjar kunna kommunicera bättre. Det är roligt att få ett svar på en fråga, även om svaret oftast blir "nä" med eftertryck. "Jå" kan han inte säga, då nickar han bara. Jag har också lärt mig att han kan narras - i morse frågade jag om mamma får klippa tånaglarna. Till min stora förvåning nickade han, men när jag väl kom rusande med saxen hade han ändrat sig och hojtade "nä, nä". Men då höll jag ett förmanande tal till honom om att man inte får narras och klippte ändå...Härligt är också att man plötsligt kan få en puss någon sällsynt gång, eller så klappar han en på huvudet, eller kramas. Det ger en varm stöt i hjärtat som man lever länge på! Alla behöver vi någon gång få lite ömhet :).

Ibland undrar jag om han inte månne blir mera ordentlig än vad jag är. Blir så stolt då han sätter nappen på bordet och trasan på stolen då det blir matdags (om han råkar ha dem då), eller torkar händerna på handduken om de blivit klottiga (om...kanske snarare när, han äter tyvärr helst med händerna...). Jag är också glad att jag nu kan börja pröva på att kocka sån mat jag själv gärna äter, med lite mera kryddor och smak, utan att han pruttar natten igenom och/eller får illröd bak och ingen av oss sover ordentligt.

Min italienska väninna var energisk och gillade ordning och reda. Hon hjälpte mig städa före Ds födelsedag och eftersom hon dammsög, fick jag gjort sånt som jag oftast inte hinner/orkar med, så nu känns det bra att försöka hålla kvar den bättre redan i huset, och ta itu med saker och ting som förblivit ogjorda en längre tid. Har man det stökigt största delen av tiden, så ser man ju verkligen skillnaden då det är mindre stökigt och kan njuta av det :). Likadant med jobb - jag har inte mycket jobb nu i maj, vilket känns jätteskönt. Det blev lite väl intensivt den senaste månaden, men å andra sidan vet jag att jag inte har jobb på sommaren - vilket å andra sidan är skönt också. Nu kan jag njuta av den med gott samvete (med lite pengar på kontot...). Jag tycks behöva kontrasterna...råddigt/städat, intensivt/slappt....

I morgon blir det en utflykt på kvällen med några damer från byn och på veckoslutet kommer farmor och farfar på besök - det var länge sen sist de såg D. D brukar snabbt bli bekant med speciellt farmor - vissa personer har ju dendär automatiska kontakten till barn - så jag hoppas på lite egen tid i helgen för trädgårdsjobb, alternativt väggmålning om det regnar. Ha ett bra veckoslut ni med!!

"Baksmälla"

Oj vad jag är trött och hängig! Trots att jag inte festat (=dricka massor), känns det som om jag gjort det ändå...men det har varit så väldigt intensivt de sista veckorna, först med jobb, sen med nöjen :), nu då vardagen är här utan en massa extrakrav, så är jag som en slak trasa. Både vill och vill inte fara ut och jobba i trädgården. Tror detta år blir fullt av frustrationer och misslyckanden vad gäller blommor. Redan nu har både katterna och sonen saboterat försök att odla något. Får försöka låta bli att reagera på att "någon" klampar omkring på tulpaner och annat som sticker upp, medan de fyrbenta knipsar av blomknoppar :(.

My day

I didn't sleep well last night - mummy eventually lifted me into her bed, where I slept a bit calmer. But I found it a bit hard to wake up in the morning, even if it was my birthday.










I really liked my first present for the day, which had arrived by mail - but unfortunately mummy wasn't very good at capturing it on camera (it's on my head).


Mummy seemed to be very proud to be able to give me my first bike. She said she had bought it at a fleemarket already last fall and hidden it meanwhile. I guess I'm still a bit too young for it, but if mummy works hard, maybe I will learn to ride it this summer. By the way, she is not good at photoshop, but says since this is a blog with a familytheme, she needed to try to do something about the photo. I just thought it was funny that you could see her breasts.

My babysitter, her mum and sister, surprised us with a great birthdaygift - a thing to dig in the sand with. Mummy seemed particularly pleased, I suspect she wants me to stay put in the sandbox and not throw showels and sand into her pond, stepping on all kinds of flowers on the way. But I think it's her own fault, why did she plant them there?! There should be a paved path instead.

After lunch we took the Italian lady to the airport. I fell asleep in the car going there, but wanted to see the big car with wings, or was it a king-king, at the "airport" that my mother called it? Anyway, I woke up and we watched it take off into the sky. I thought that looked funny, but when it disappeared I became sad. When we got back home, mummy wanted me to sleep, but I didn't. But it was nice to relax in front of the video and cool down with watching Winnie the Pooh celebrate Xmas.
I soon gathered my strength though, but mummy seemed a bit withered. But at least she had the strength to light a fire in the fireplace, even if is very warm upstairs, she and grandma feel a bit chilly downstairs, even in the summer.

In the evening I had a nice time, although I was a bit tired and not at my very best. But I started to relax when I could understand everything everyone was saying, and I seemed to be number one. I thought it was very exciting to have candles on my cake, but I was wondering if we should get in touch with Fireman Sam, just in case. In the end I blew out the candles together with mummy. My guests and (mainly) my mummy ate the cake (I think she should go on a diet, she is complaining she can't fit into her clothes from last summer - no surprise, the way she eats all kinds of goodies without giving to me!!) , I preferred my salty ricecakes, and then I just concentrated on my gifts for the rest of the evening. At bedtime I felt like being close to mummy, so I climbed back into her bed and fell asleep there (I'm sleep-writing this...).

Terrible 2s?

I think this photo illustrates very well the mood D's been in for the past days. I think it partly has to do with the fact that there have been a lot of activities, his routines have not been followed, and I have been paying attention to someone else than him. On Friday we took my mother to see her friend at her summercottage, on the way we stopped at a shop + café. For the first time I really hated being with him. At the door they had a kind of spaceship for kids. D wanted of course to sit in it. None of us had the coin required to make it work, so I thought we might as well get on with our shopping and lunch. Now afterwards I think I forgot to tell him about this, I just shortly said " we have to go" and pulled him out of it. The result: kicking and screaming for a looong time afterwards. I walked with him through a corridor to the café, with people staring and his screams echoing between the tables once we got there. Of course he refused to sit down and sweat was beginning to break out for me. A nice old man came to offer him a biscuit, but if possible, he just kicked and screamed even more :(. Finally I had to take him outside, and there he slowly began to calm down. But he was already exhausted at that point, I just managed to get a few spoons of food into him. In the shoeshop I had to try shoes on with the speed of lightning (almost...), I really HAD to get him some shoes, since summerweather came so suddenly, I hadn't realized he didn't have any summershoes, so he desperately needed new ones. We also saw a couple we knew, with a son that also throws tantrums now and then - they wished me welcome to the club :(.

Best first of May, maybe ever :)

Chicca arrives, welcoming committee behind the glass :)










Chicca immediately gets to know the locals...

























Normally first of May is a sunny, but rather chilly day. This year I think most people were surprised in the morning by the fact that the temperature had risen by more than 10 degrees from the day before - in the daytime it was over +20 degrees!! Summer!!!! In the morning we went to Nykarleby to hear the band play. In the daytime we went to a small café only open in the summer - it has wonderful old paintings on the walls.









Then we went to a small village that organizes programme every first of May- and they have a museumtrain that you can ride. It was really exciting for D that kept speaking about "king, king" I couldn't understand what it was at first, but then realized it is the sound at the lights at the traincrossing near our house when a train comes :). So train=king,king.

I was really glad when we were invited for a traditional Finnish summermeal at a friend's "summercottage" - grilled sausage and sallad. Since life at our house normally is very quite, since it's just my mother, me and
D, I love being in gatherings like this - with people that sit together and talk and laugh - and D also had company his own age. After the nice dinner we went for a walk to some sandpits to look at the water :)





The best show on first of May ve've seen for a long time :) (sigh, it's very difficult/almost impossible to get the photos where you want them, or the text in the right place, can't struggle with that anymore, I have a small one getting frustrated, and a guest waiting for dinner - more next time!)