Mästerfotografen i farten :). När jag tömde kameran fastande jag för detta foto från två veckoslut sedan - det är inte så lätt att fotografera två barn som viftar med ballonger :).
****
Fick kolla när jag egentligen skrev sist, veckan har bara försvunnit i ett huj. Faktum är att jag helt enkelt haft för mycket att göra de senaste veckorna, det märkte jag i måndags, då jag avslutat eftermiddagspasset, som då innebar att skriva artiklar. Efter att jag hämtat D och fixat mat var jag jättetrött, men då hade jag ännu kvar salsaundervisningen klockan åtta. Måndagen före var det likadant, men när jag väl kom hem den gången var jag ändå på gott humör och lite väl upp i varv, denna gång var det till och med lite tungt att undervisa. Bestämde mig för att inhibera den sista gången - jag visste ju inte om att jag skulle ha ett morgonjobb då jag lovade hålla salsatimmarna och det blev helt enkelt för tungt.
På tisdagen hade jag bokat behandlingar för att få koppla av efter (trodde jag då jag bokade) att skrivprojektet var avslutat. Börjar avsky att boka in saker på förhand, man vet ju aldrig vad som sker! Nu var mitt skrivprojekt inte avslutat, bland annat på grund av att internetförbindelsen var borta nästan hela måndagen och jag inte kunde skicka iväg mina texter och inte heller få mail av intervjuobjekten (brukar för det mesta låta dem läsa igenom vad jag skrivit, vill undvika fel och missförstånd). Sen hade jag dessutom fått lokaltv-intervjuer på kvällen, så det blev helt fel - kopplade av på eftermiddagen, delvis (ekofrissa och ayurvedabehandling), men sen fick jag stressa hem för att fixa mat och sen försöka skärpa mig igen.
På onsdageftermiddag fick jag äntligen alla artiklar till personaltidningen klara. Eftersom jag visste att jag nu får mera luft i dagarna, hann också tröttheten i kapp - det var nästan som om luften helt gick ur mig. Det har varit några intensiva månader med långa dagar - nu tror jag att jag kan övergå till en rytm som jag bättre klarar av och som gör både D och mormor (och mig själv) lyckligare: bara några eftermiddagar extrajobb i veckan. Andra dagar hämtar jag D från dagis direkt efter att jag slutar klockan tolv. Då hinner jag bättre med allt.
Har haft väldigt mycket otur med maskiner denna vecka - först var det internet på måndagen, sen skulle jag fixa i trädgården en eftermiddag. "Kvisttuggaren" blev överhettad med det samma och stannade, då jag skulle såga ner en buske vars kvistar gått av, funkade inte motorsågen. Det fanns annat att göra, men det är så otroligt frustrerande att inte få gjort något klart, då verktygen inte funkar. I dag startade inte traktorn jag hade lånat, då min kusin med fru kom för att klyva ved till mig med skruv som man fäster bakpå traktorn. Tårarna var inte långt borta - likadant var det på onsdagkväll då jag tyckte jag kunde festa lite för att den intensiva jobbperioden var förbi. Fick D att somna halv tio och korkade en vinflaska och tittade på tv en timme. På gott humör gick jag och la mig - och upptäckte att D hade kissat ner sig, ordentligt. Det har han knappt gjort alls sen vi lämnade nattblöjan i somras, men då när jag lite vill koppla av, DÅ gör han det.
Som sagt, inte så bra vecka, det har stretat emot och kanske för att jag varit tröttare än vanligt, har det kännts värre...men allt har ändå ordnat sig och på dagis/bantis/förskolan (vet inte ännu vad jag egentligen ska kalla det) har det faktiskt gått riktigt bra, förutom lite muskelvärk efter att jag två dagar i sträck gett fart i gungorna :).
Traktorn startade till sist i dag och jag har nu två fina rader färdigt kluven ved att bara hämta in, istället för att stå och svära då jag inte lyckas hugga klabbar i tu på grund av kvistar (skyller på dem då det inte lyckas :). D njöt av att få "hjälpa" och det var trevligt med lite kaffegäster. I morgon är det söndag, vi får dessutom en extratimme och har inget planerat program - aaaaaah. Har dessutom storstädat i dag, så man faktiskt med gott samvete kan ha en lugn och hoppeligen lat dag.
***
Till sist - jag har varit lite förvirrad i
höst. Vem är jag riktigt?! Jag antar att det är normalt när man går in i ett nytt skede - ens barn blir större, ens roll blir annorlunda, livet har gått vidare för människor man tidigare umgicks med. För mig var det var ju inte heller bara att återgå till samma jobb och det liv jag hade innan jag blev gravid....
Tack vare alla test vid arbetskraftsbyrån var jag tvungen att riktigt tänka igenom vem jag egentligen är nu, vad jag gillar att göra, vad som inte alls passar mig. Vem jag riktigt är, det är jag inte så säker på ännu, men jag vet i varje fall att jag är någo
n helt annan än innan D. Därför tänkte jag att det skulle vara på sin plats att söka reda på gamla foton - det är kanske dags att leta reda på den lilla flicka jag någongång var och bär inom mig - det kan vara en bra plats att starta på.
Kom faktiskt på att jag firar 10-års salsajubileum i år, var på min första salsalektion i mellandagarna 1998, om jag minns rätt, men det tog fart 1999. Så det är bara rätt och riktigt att salsan nu kommit in i mitt liv igen :). Perfekt timing, den kan säkert hjälpa mig att komma på rätt köl igen!
"Mother's little helper" wasn't really helping here - D thought it was great to sit on the showel and be pushed with speed along with the rest of the snow... In the end there were tears when mummy had to say "no", otherwise she would never have finished with the showelling!
Visit by woodpecker was admired by almost everyone in the house :).
Photo left: Even the birds at home have been trying to insulate their homes for winter :).
I haven't shown you what I have found at fleemarkets during the past years. When I saw this mirror a few years back, I simply couldn't resist, even if I had no intention of buying one. This summer I found the stool, same thing...The door to the outside can be seen to the left, in the mirror you can see the door to the kitchen. These two spaces are rather cool in the winter - the floor is not enough insulated. That is my fault - when we renovated the attic, the old stairs had to be moved (they were to the right of the mirror, now to the left outside the photo) and the linoleum removed. I wanted to keep the old floorboards and only painted them. I should've opened the floor and added insulation, but didn't think of it then....:(. Now I have to try to cover it with thick carpets during the cold period...
This is now the left part of our livingroom, where the floor was renovated in Febuary. D still loves to sit in the pram when he gets tired. In the morning he drinks his mild there, while watching children's programs. When I took a look now, I noticed I have halfread papers lying around...maybe I get around to finishing them this weekend :). I'd love to have a new comfortable sofa, but haven't had the money and can't decide what kind would fit. It was a bit better when I bought new covers for the sofa, but still...Another thing would be new modern curtains. But I need 20 meters of curtains for all the windows in this room (5 altogether, like the one that can be seen here). I can't afford to buy the wrong ones...so this time I simply had to dig out some old ones which I felt matched colourwise. On the wall to the right you can see a kind of bookcase. There hasn't been anything since the renovation, I didn't want to bring in my old one, which I felt was the wrong colour and style (from my flat in Espoo), but couldn't find what I wanted, and didn't have time to run around looking. So finally I managed to make them myself from boards I found in our barn. Typically I found out one of them was really crooked when I put it up on Friday :(. Still, I'm rather proud of myself and I guess the curved board just fits with the other not-so-new things in the house...If I win the lottery I might buy completely new ones, but for now these will have to do, there at least much better than an empty wall. I'm beginning to be quite pleased with the room. One of the best things is that it's so much warmer than before, thanks to the new floor and the fireplace, which was built last year in January.
Finally a photo of two of the inhabitants :) - D and grandma two weeks ago when he got back from his dad's. I had bought him a new hat, which he of course immediately wanted to wear. He usually rushes for his rag and wants to be hugged when he gets back. This time I lifted him up in grandma's lap so she also could welcome him back home.
Sen fick jag hjälp av grannens snälla flicka. Hon har många gånger skött D med eller utan resten av familjen. Nu bor hon i södra Finland, men eftersom jag visste att hon var hemma, passade jag på att be om hjälp med att få upp mina nytillverkade hyllor för vardagsrummet (se nästa inlägg). D var förstås också glad över besöket. De var skickliga på att blunda på olika foton, trots att jag tog flera, fanns det inte ett enda där båda hade upp ögonen samtidigt :). Pottfrisyren på D är jag itne stolt över, men vad gör man med en son som inte vill bli klippt. Efter det svettiga frissabesöket förra gången (då han först blånekade), bestämde jag mig för att försöka själv - efter att jag börjat på pannluggen och lite klippt vid örat sa han: "färdigt" och gick bort. Så ni kan tänka er hur det var att försöka få hela håret klart...men någotsånär kapat blev det i varje fall, det får räcka :(
Mästerfotografen i farten :). När jag tömde kameran fastande jag för detta foto från två veckoslut sedan - det är inte så lätt att fotografera två barn som viftar med ballonger :).
Traktorn startade till sist i dag och jag har nu två fina rader färdigt kluven ved att bara hämta in, istället för att stå och svära då jag inte lyckas hugga klabbar i tu på grund av kvistar (skyller på dem då det inte lyckas :). D njöt av att få "hjälpa" och det var trevligt med lite kaffegäster. I morgon är det söndag, vi får dessutom en extratimme och har inget planerat program - aaaaaah. Har dessutom storstädat i dag, så man faktiskt med gott samvete kan ha en lugn och hoppeligen lat dag.
höst. Vem är jag riktigt?! Jag antar att det är normalt när man går in i ett nytt skede - ens barn blir större, ens roll blir annorlunda, livet har gått vidare för människor man tidigare umgicks med. För mig var det var ju inte heller bara att återgå till samma jobb och det liv jag hade innan jag blev gravid....
n helt annan än innan D. Därför tänkte jag att det skulle vara på sin plats att söka reda på gamla foton - det är kanske dags att leta reda på den lilla flicka jag någongång var och bär inom mig - det kan vara en bra plats att starta på.
