Kattfan

Speciellt när det lider mot kvällen, sätts mer eller mindre autopiloten på och jag orkar inte mycket annat än följa spåren av andra kvällars rutiner. Kom just upp med mjölkflaskan, på väg till vattenkokaren, där jag värmer mjölken. Noterade på vägen att ena katten spytt på mattan framför toadörren, men orkade inte reagera direkt, följde rutinen - till datorn medan jag väntar att vattnet börjar koka så jag får sätta i flaskan. Då kommer sonen: "kakka" och visar på sin fot - han har förstås varit och trampat mitt i spyorna och spritt ut dem hela vägen fram till datorn.

I morse hittade jag en luktande strömmingsfilé på toamattan - kattherrskapet gillade tydligen inte middagen och hade släpat upp en del av den som protest. Det är inte ovanligt att jag på natten trampar på något obestämt på samma ställe (brukar jag inte sätta på lampan så jag inte ska vakna till för mycket), oftast någon del av en muskropp som blivit kvar efter nattens snack.

Ni som följt mig en längre tid vet att katterna fått portförbud till sovrummet, efter ett antal nattintermezzon med musjakt under sängen och uppe i gardinerna. Nu verkar de ha ett extra sinne som säger dem när jag stängt dörren slarvigt så det bara är att lite skrapa, så går den upp mitt i natten. Sen är det bara att hoppa upp i sängen och spinna och trampa på oss.

Får de inte den matsort de vill ha, tvinnar de omkring i mina ben tills jag snubblar över dem och får ett raseriutbrott.

Gusta var tänkt som lekkamrat till D - de är närmast rädda för varandra. Men ofta då jag får en stund vid datorn, kommer Gusta sättandes för att få krypa upp i famnen. Sen är han så lycklig över det att han trampar in sina vassa klor i mina feta lår.

Ibland undrar jag verkligen varför jag över huvudtaget har katter.

Inget speciellt att blogga om...

Vart tar tiden vägen...? Till deklarering...fast det var inte så jobbigt i år. Fick det just klart :) :). I går var jag och köpte födispresent till D - jätteskönt att åka till stan utan annat program än att gå i butiker några timmar. På kvällen var jag till fotoklubbens träff, också skojigt, länge sen jag var sist. I morse var jag på mamma-barn i församlingshemmet för första gången i år. Det var roligt att få träffa lite mammor igen och prata "mamma- och vardagsgrejer". Hoppas ha lite mera tid att träffa vissa nu då jag har mera ledigt.

D låter som en papegoja här hemma - "fammo och faffa kommer", och "Affa sinter" (=presenter av min kusin - tror han har genomskådat att det var han som var julgubben). Jag har pratat om allt skoj som är på kommande, kalaset på söndan och om en dryg vecka ska jag på kurs till huvudstaden och farföräldrarna är då på väg för att sköta D. Ser verkligen fram emot det!! Nu är det igen dags för mat och eftersom det är underbart där ute igen (hällregn igår), tillbringar vi säkert kvällen utomhus med D.

Sommarkläder, trallalaa

Plockar just fram mina sommarkläder och stoppar undan de tjockaste paltorna. Hoppas att jag nästa gång får packa kappsäcken för en riktigt resa!!!

Swinging Saturday :)

Redan på fjolårssidan hade jag bjudit den minderåriga asylsökande flickan och hennes barn på lunch hemma hos oss, men den gången fick vi flunsa. Sen var det inte ens att tänka på i början av detta år. Till påsken bjöd jag henne på nytt, men då fick hon annat program, men äntligen i dag fick jag dövat mitt samvete. Tänkte förena nytta med nöje - har länge velat besöka simhallen med D och det är ju alltid roligare med sällskap. Nu lyckades det - inga sjukdomar eller annat program kom i vägen.

Vi for först till loppis - gjorde helt underbara fynd! Handlade för 15 euro, vad fick jag för det: gummistövlar + träningsskor till D, en gunga, ett miniradio (som faktiskt funkar, men inte så riktigt bra...), en långärmad blus + collegetröja till D och sen ännu en fin papperslampskärm till mitt sovrum!! Efter det var det bad, sen via Asiangrill hem med mat till oss själva och mormor. Ute är det ännu sommarvärme och grannen började spika ihop en gunga till D. Jag hade ännu inte allt som behövdes, så vi fick lite låna deras ännu, då det blev strid om den provisoriska gungan vi fick upp (lite strid blev det sen om annat också - båda småttingarna började bli trötta men SKULLE INTE sova :).



Det var så jätteroligt att ha dem här. "Mamman" överraskade mig redan i bilen med att säga att hon kan hjälpa mig att städa hemma (utan att hon hade sett att det verkligen behövs :). Jag tyckte att detta första besök ska hon väl få utan att behöva göra något, men väl framme insisterade hon. Städade verkligen grundligt mitt vardagsrum!! Otroligt skönt, jag fick ju pyssla med annat och kolla barnen under tiden. På eftermiddagen tog båda gästerna en tupplur i Ds rum - på en flyktingförläggning är det inte sagt att det är lugnt just då de vill vila. I kväll skjutsade jag hem gästerna och D somnade i bilen på hemvägen (och fortsatte sova då jag bar honom i säng vid 8) :) :).

Förresten, förra veckan var äntligen specialbarnträdgårdsläraren och tog sig en titt på D. Diagnos: inget fel på pojkens talutveckling, fast han inte talar flytande än. Hon tyckte också att hans finska är starkare än svenskan, vilket jag också noterat. Inte konstigt eftersom han hör finska mest - enbart hos sin pappa och delvis dagligen hemma när jag pratar med mamma. Farmor och farfar är förstås helfinska och betyder jättemycket för honom. Grannar och andra här omkring är ju svenskspråkiga, men det blir mera sporadiska möten. På dagis hör han också finska, fast svenskan borde dominera. Anyway, viktigaste att det kommer mer och mer ord, trots att det just nu är blandat, t.ex. " Kåma syömään" (= äta) är ett typexempel. Dessutom har han bort bokstäver i vissa ord, så man får gissa sig till vad det egentligen är:). Själv pratar jag Jepodialektin med honom, tycker det är viktigt att hålla liv i våra små dialekter, nog hinner han lära sig standardsvenska också (och det hör han mig ju också tala mellan varven - stackarn, jag gör det inte lätt för honom :(. Glädjande nog har han börjat säga sitt eget namn, eller nästan: "Dani" :) .

Hurraa, klcokan är bara halv tio än, hinner göra fast vad än i kväll, och i morgon har vi inga planer alls = inga krav. Hoppas det är varmt så kan vi vara ute! Ha en fin söndag!

Merkonom :)

46 words

Speed test

Tänker göra om det någon annan gång :). Kom av mig varje gång det hoppade till ny ruta - var snabb för 25 år sedan (då jag faktiskt blev merkonom - det nyttigaste jag då lärde mig var 10-fingermetoden), vill vara det ännu!

Show and tell: Övergivet/Abandoned

I dag slog värmen till här - har varit nästan hela dagen ute med D, först tvättade vi bilen, sen har vi räfsat bort gran- och torrt ris ur blombänkarna. UNDERBART!!! När jag kom på att det ju faktiskt var fredag, tog jag en snabb fundering vad jag kan ha i bilderna som passar in - och kom på de österbottniska ladorna, som jag älskar, men som tyvärr mer och mer börjar försvinna ur landskapsbilden. Här en liten samling på lador i vår närhet. (hoppsan, glömde att jag ju kunde ha gjort ett kollage :) - kom på det först då jag laddat ner alla bilderna).

Tusen tack Västmanländskan för de trevliga temana! (alla fredagsbloggare i listan till höger).


Barns in the fields are rapidly disappearing from the Ostrobothnian landscape - a great pity, but what do you do - agriculture has changed so much, the small, quaint barns are only in the way of the big machines that nowadays are needed in the fields. I've tried to capture some of them on photo through the years and thought the photos could fit in here.

It's finally warm here - close to 20 degrees - temperatures like that last seen in maybe August, so you can imagine the wonder and joy. Me and D have spent almost the entire day outside working in the garden. Wonderful!

First time to the hairdresser

On Wednesday I took D to the hairdresser with me for the first time. Until now I've cut his hair myself - with various results, but since it's his birthday soon, I decided it was time for his debut as well. He was a really good boy, played with some toys patiently while my hair was fixed (new photo up right - thought I'd take one with selftimer, it's not so often my hair is ok anymore...). When it was his turn everything went really well. Good experience for all :).



Today I've definitely said goodbye to winter - I changed into summertires. That was a tradition I had with my dad, when I was young I helped him, then he helped me when he was getting older and finally I did it on my own. Today D "helped" me. He is so interested in cars and tractors that I hope it won't take many years before he can do it all on his own :). Finally some proof of the fact that spring finally is here as well:

More time

Can you tell I'm beginning to have more energy while at the same time less work....I seem to desperately spend time either on facebook or here, trying to find posts to read! I think now will be the time to try to find more blogs to read...on the other hand, when gardenseason begins (soooon I hope!) I don't think I'll be spending that much time by the computer anymore!! (This was for you , Julie, sorry, I've forgottten to write in English for quite a while :).

Flyt igen

Skön dag igen - D är på dagis (bilden från förra veckans å-besök) och jag jobbar på en kolumn som det inte är brått med. Känner bara riktigt lite av förkylningen (kanske Noni ändå hjälper....) och humöret är bättre igen. Konstigt att det ska gadda ihop sig just då man är hängig, som det gjorde igår! D somnade framför tv:n halv nio igår, blev först helt förstenad - vad ska jag göra?! Måndagkväll kommer inget speciellt i tv, men slötittade sen ändå på C.S.I. Blev ganska illa berörd - serierna som den blir bara blodigare och råare, när jag var ung var det ju våldsamt att se någon som föll av att ha blivit skjuten, nu frossas det i blodiga och brutala närbilder. Tror inte det är speciellt hälsosamt, därför undviker jag dem för det mesta.

Själv har jag tyvärr frossat i allt möjligt fetmande - det började med de jäkla påskäggen. Gömde undan några påsar för några eventuella påskhäxbesök - och gick sen och smååt själv, så de godaste (små med tryffel i, tror de är franska) var slut redan på långfredagen...sen har det bara suttit i. Inga häxor kom, det blev ju ingen "innefest" på lördagen, trots att jag bullat upp, så jag har druckit cola och ätit chips, choklad och kex som en besatt. På söndan bjöd jag pensionärsparet som brukar ställa upp som barnvakter på kaffe och fixade snabbt ihop en tiramisukaka - gissa vem som åt största delen av den? I vikt är jag tillbaka där jag var innan sjukdomar och renovering, får ta mig i kragen nu så jag inte går över det. Hoppas ändå och tror att när "gräva i blombänkar"-säsongen börjar, så rinner det av mig lite igen. Känner redan av suget, tyvärr är det jättekallt här ännu, på sina ställen syns ännu lite snö och dammen på vår gård är frusen.

Tvättmaskinen gick ännu att rädda - efter ett samtal till lokala elaffären fick jag tipset att kika in i hålet där man kan tappa ut vatten - och de hade rätt, där satt en liten spik inkilad! Skönt, så slapp vi den utgiften, för olja var jag tvungen att beställa, sotaren är på väg på torsdag och i morgon ska D för första gången till frisersalong. Han har inte precis böljande lockar, men eftersom det är nödvändigt med ingrepp i mina testar, så tänkte jag att han kunde få sin frisyr upputsad på samma gång - han har ju snart födelsedag :).

Annars så har menyn den senaste tiden mest bestått av vegetarisk mat - kämpar på och söker efter lätta men goda recept. Mormor borde inte äta kött pga sin gikt och jag tar detta som ett projekt att äntligen komma ifrån "kött, kött, kött" vid varje måltid. Några riktigt goda, enkla saker har jag lagat - tänk att jag inte fattat hur lätt och gott det är att klyfta potatis själv, kasta in i ugnenp aprika och annat man råkar ha i kylskåpet! Dessutom har jag först nu upptäckt att vi har en grill i vår ugn - bättre sent än aldrig. Tyvärr lyckades inte ett experiment med sparris i gräddvinsås i helgen - vinet var gammalt (alltså vitt och öppnad flaska....inte årgångs :) och grädden skar sig, fick kasta bort allt. Tack och lov är min mor tålmodig, fast jag ser nog på henne att hon inte alltid är så förtjust i det jag serverar :). Sonen är inte heller alltid med på noterna - men åt honom lagar jag ibland skilt. Blev positivt överraskad av att t.ex. soja och bönor blev jättegott i tomatsås. Tyvärr kan inte mormor äta soja heller!! Anyway, är glad över att bli tvingad till att laga mat jag själv tycker är hälsosammare än tidigare. Frustrerande är att vår lokalbutik har så magert utbud, men i fredags gick jag på upptäcktsfärd i en market i Kby, efter att jag "levererat" D till sin pappa. Blev riktigt till mig över allt skojigt vegetariskt man där kunde hitta. Får sikta på att bunkra upp varannan vecka när jag kör D till sin pappa!

Nä nu borde jag fortsätta på kolumnen. Den vill inte riktigt lossa, eftersom jag inte riktigt hade en klar idé då jag började heller...oklart tänkt blir oklart sagt - eller hur det nu var...ha en bra fortsättning på veckan!

Måndag.

Så är vi tillbaka i vanlig ordning, små katastrofer hela dagen. Vaknade med ont i halsen - nu tänker jag säga upp Noni-kontraktet, jag har ju varit förkyld eller flunssig x antal gånger fast jag använt saften. Sparar jag de pengarna per månad i stället, så får jag min södernresa i november betalt - tror det gör mig precis lika gott! Medan jag skickade iväg på datorn det sista av förra veckornas jobbprojekt, roade sig sonen med att söndra mormors 70-årspresent - nu har stora visaren på den gyllene klockan slagit sig loss och visar precis vad den vill (senare: lyckades ändå peta in den i rätt läge, nu funkar den igen!). Tvättmaskinen släpper inte ut vattnet, misstänker att tvättnötterna jag använt har hamnat in i någon slang även om jag inte förstår hur. Sätter dem in i trumman, men hittade några då jag öppnade "avloppet". Den lilla påsen dit man egentligen ska sätta dem, försvinner alltid spårlöst då man tvättat en maskin. Som pricken på i droppade visaräkningen in i dag - dubbelt större än normalt (renoveringen....). Och vi är inte ens halvvägs på dagen ännu....

Picasa!

Nu har jag hittat en underbar leksak, Picasa-programmet (via Google, bara att ladda ner till datorn!!). Myyycket bättre än Picnic, snabbare och med möjlighet att kombinera massa med foton, underbart! Hur ska jag hinna göra något annat än leka med foton hädanefter....? Tusen tack till Emmama som inspirerade! Här kommer mera foton från påsken, det är min väninna Bs fantastiska foton - nu kan jag verkligen inte klaga på att det inte skulle finnas foton på mig och D tillsammans :).

My friend D's photos (she is a superb photographer!!!) from Easter Saturday using the Picasa programme to create a collage. If you click on the collage, you'll be able to see it in bigger size.

Picasa igen!

Här collage på mina egna foton från påsklördagen!

Nya vindar!

Jag behöver nytt utseende här på bloggen för att det bättre ska motsvara hur jag känner mig. Även om jag tycker det är snyggt och rent med vitt, så är jag helt enkelt inte en så eterisk varelse som jag skulle vilja vara. Jag vill ha FÄRG! :). Speciellt nu på våren.

De som följt min färd redan en längre tid vet att jag behöver omväxling med jämna mellanrum och jag är inte helt nöjd med denna sida, men det var det bästa jag kunde hitta ur mallarna för tillfället (så det kan bli ändringar än :). Skulle bland annat vilja att texten har mer utrymme, men vad jag vet kan man inte justera det. Och jag måste göra annat i dag är bara sitta vid datorn! Gillade jättemycket det förra fotot på mig och D - på en fotokurs sa ledaren att folk tycker om foton där de ser bättre ut än de egentligen gör :). Delvis är det sant med detta foto, rynkorna syntes inte på håll :), men jag tyckte också om bilden för att det finns så få på D och mig tillsammans. Men tiden går, D växer och jag åldras (:( ) - vill att bloggen också ska hänga med, så sommarbilden får vika för en färskare.

Jag har sovit rätt gott flera nätter nu och trots att D är borta detta veckoslut, har jag inte siktet inställt på vila, utan på att syssla och pyssla med allt möjligt som faller mig in - som bloggen :). Skrev ju redan lite om att en stor lättnad inträffat i mitt liv, något jag själv inte kunnat påverka. Orsaken till att jag började blogga mera anonymt finns inte mera, om vi säger så - och jag känner det klart och tydligt i mitt väsen, nästan som om en "ond närvaro" är borta. Låter väl dramatiskt, men det beskriver väldigt bra hur det känns.

Dessa tre år har lärt mig otroligt mycket om människor och människorelationer (och mig själv förstås...), vilket väl varit den djupare meningen med det hela - också det att jag måste lära mig leva med att alla helt enkelt inte tycker om mig :). Lite smärtsamt har det varit att också klippa av band till människor man räknat med som vänner - har funderat mycket på vad "vänskap" egentligen är för något. Jag antar att eftersom jag är ett ensamt barn och varit det mest hela livet, så har också vännerna varit så väldigt viktiga för mig som inte haft en partner och familj. Jag tror jag haft en tendens att "samla" människor kring mig för att vara säker på att jag inte en dag står där helt ensam - erfarenheten är ju att de flesta "försvinner" när de hittar en partner och bildar familj. Nu har jag själv mindre tid att ge åt andra och det har också påverkat mina relationer. Vissa finns med genom alla skeden och år och andra hjärtevänner "hoppar på" under färden (en varm, innerlig kram till er - känn er träffade!), andra byts ut, vilket är naturligt, men det är inte så lätt för mig att släppa taget och acceptera att det är så.

Men jag jobbar på att hitta grundtryggheten inne i mig själv och lita på att de människor som gör mig gott och vice versa också hittar till mitt liv utan att jag måste "jobba" för det. Nu när solen skiner där ute (fast snön lade sig på nytt i natt) och en liten vårstorm blåser bort det gamla och unkna, känner jag mig glad och stark. Livet är gott!

Testing!!

Jag testar bara det skojiga "Picnic-programmet" - får sluta för ikväll och sova på ett nytt namn på bloggen. "Bloggen" tycker jag är bra, men jag misstänker att det inte är riktigt originellt :).

Show and tell: Vårtecken/Signs of spring

This week I don't have that much to tell - I'll let the photos show you how close to spring we are. At the moment it's actually snowing outside, but the snow melts right away when it hits the grown. An important thing in spring are the migratory birds (hope it's the right term...) stopping here for a while before they fly further north to nest. They always strike a chord somewhere deep within and I'm always trying to see them as often as I can. We've had a lot of swans passing over the houses and fields during the past week and I can hear cranes nearly every day. When we had our bonfire on Saturday cranes and swans flew over the neighboring houses, but I always discovered them too late, or had the wrong lens to be able to get a good shot. I'll post one of the photos anyways (the small black dots are swans, I think)...Any other time of year I would consider calling the firebrigade if I saw that amount of smoke in the horizon, but on Easter Saturday the bonfires are everywhere!



There isn't a single wildflower to be seen outside yet, but the snow and ice is rapidly melting. On Wednesday me and D went down to the river, which runs rather close to our house to check out the ice-situation. That is what I also want to show you this week!

Eftermiddags"klipp" ur vår vardag

Jag tror bestämt sonen har en inbyggd "bloggradar". Så länge jag suttit och jobbat med texter (har ett "paket" på fyra texter på gång, deadline fredag, mellanrubriker och rubriker är nästan det allra svåraste, jag har svårt att uttrycka mig kort och koncist, som ni säkert märkt....fastnade nu, så jag tar paus) har han snällt sett på Bolibompa, genast jag tänkte att NU ska jag skriva några rader på bloggen - då hörs direkt hans små bestämda steg i trappan :). "Nä, tuti" sa han just, vilket jag antar betyder att han är trött, men försöker jag få honom att sova blir det bara gråt, skrik och till sist ger jag upp. Bäst skulle det vara att fara ut på promenad i vagnen, då brukar han somna rätt bra. Men jag är så innerligt trött på på- och avklädandet...vi var en sväng till butiken och köpte "tipufrön" (på minus på nätterna än och solrosfröna tog slut igår) på förmiddagen och jag har tänkt att vi ska hämta en potatissäck av min kusin på sena eftermiddagen - alltså skulle jag inte orka klä på honom här emellan.

Hurraa, han traskade in i sitt eget rum och jag hör honom tömma leksakslådor på golvet...en stund till...

Ööööh, vänta nu, vad har jag tänkt skriva om...Precis som Katri skrev i en kommentar har jag känt av förändringarna på sista tiden. Det har ju varit många turer redan i år, nu funkar det riktigt bra då hushållet äntligen är normalt igen - dvs skriker på städning mest hela tiden, men i allafall är det någotsånär fungerande. Trots att mamma nu behöver mera hjälp än före sjukdomen tycker jag inte det är så mycket sist och slutligen - det är mera det att komma ihåg att också fundera ut arrangemang för henne om jag är borta en längre tid på dagen.I går kväll lämnade jag rollatorn framför tröskeln till hennes sovrum - hon tog rullstolen dit och klarade av att gå med rollatorn sista stumpen till sängen (hon orkar inte få rullstolen över tröskeln). I morgon kväll då jag för D till hans pappa har jag beställt hemhjälp så hon får mat medan jag är borta. Tänkte utnyttja stadsbesöket till att fara och simma igen, det gör mig gott.

Nu sitter sonen bredvid mig, ville just att jag skulle ta ett foto på honom. "bläblädöblä" sjunger han och håller i en liten muminpappa, som jag borde hitta hatten till. "nä tuti, nä tuti, nä tuti" säger han nu med eftertryck - nu ska vi alltså försöka gå i säng. Hejsvejs!

20 minuter senare: här emellan låg jag raklång i sängen och ville inget annat än sova än stund, medan sonen klättrat upp i stolen och kommit på att man kan dra i...just så, nu kommer jag igen inte på ord, alltså fruktansvärt, "förhängen", nej, gardin, nej, solpanel, nå nej, alltså vad hemskt - det som man har i fönstren för att stänga ut ljuset!!!!! I det bandet drog han upp, ner, upp, ner, men kom till sist i säng och då jag sa till på skarpen att han ska sova och gick bort, så har han hållits där nu i ca fem minuter :).

Var var jag - såhär är det ju, man blir avbruten stup i kvarten, det är en av de svåraste sakerna med att ha barn, tycker jag. Jag antar att D nu också börjar bli i en sådan ålder att han borde läras att han faktiskt måste respektera det andra håller på med och inte avbryta. T.ex i morse lydde han faktiskt då jag sa att jag måste få läsa tidningen, han kan titta på tv eller leka med bilen. Vi hade en fruktansvärd dust en kväll när han inte ville låta mormor se på Emmerdale. Jag har nu tagit i bruk ett "lugna-ner-sig" ställe - några gånger har jag kånkat iväg med D till farstun när det riktigt kört ihop sig. Där sätter jag ner honom på trappan - senast en kväll när han inte på något vis skulle börja sova, fast klockan var mycket och han inte sovit på dagen. Ibland undrar jag om det skulle vara bättre att bara ge efter och följa honom och hans vilja, istället för att sätta hårt emot och till sist få till stånd ett skrik- och gråtscenario (som jag själv mår jättedåligt av), men sen får jag "flashar" från de fruktansvärda "Nanny" programmen, eller vad de nu hette - när brittiska Nannies kom till hjälpen i familjer med ohanterliga barn (som ju alltid berodde på oskickliga föräldrar). Tittade skräckslaget på dem som gravid och nu sitter de där i bakhuvudet med sina pekfingrar och skakar uppgivet på huvudet åt mina uppfostringsförsök.

Jösses, jag får skriva ostört...i söndags och måndags hade vi gäster i flera turer. På förmiddagarna Ds "flickvänner" med mammor - Gud, vad skönt att sitta och prata medan barnen stojar med sitt. Tycker ändå generellt att det är roligare och lättare med D nu än när han var cirka 1,5-2,5 år gammal. Bebisåldern var rätt härlig, men här emellan kändes det tungt, nu är det roligt när man får mera feedback ("mamma e dum" fick jag höra just den kvällen jag inte lät honom se video då mormor skulle se Emmerdale) och kan börja förundra sig över hans tankar och funderingar. Dessutom börjar han lite mera underhålla sig själv - jag hoppas, hoppas på att i sommar kunna gräva friskt i mina blombänkar, medan D gungar, gräver i sandlådan eller något dylikt.

Jaså, nyss kom en pigg lite krabat och stå bredvid mig - tittade mig spjuveraktigt frågande i ögonen, läste av min reaktion. Jag ger upp - jag har fått min tid vid datorn, dags att plocka fram mellanmål!

So much to say, so little time

De senaste dagarna har jag velat skriva det ena med det andra på bloggen igen, men det är helt enkelt så nu att jag har jättesvårt att hinna med det. Tänkte hastigt bara skriva några rader, D pratar för sig själv i sängen, egentligen borde han redan sova, men jag är själv på väg i säng snart, så han får hållas...hoppas han sover längre i morgon i stället. Han har redan varit två dagar på dagis denna vecka, jag har jobbat på fyra artiklar som har deadline på fredan, D är hemma resten av veckan (tills fredan). I dag tog jag en promenad ner till ån för att kolla om isen redan åkt iväg - det hade den inte helt. Efter dagis tog jag D med så han också fick se ån, länge sen vi varit dit - förstås fick jag bära honom tillbaka, det var ju så skoj att se på vattnet, kasta kvistar i och försöka se fiskar. När jag kånkade på honom över den leriga åkern kände jag att ryggen inte riktigt gillade det och bestämde mig för att det var dags för qigong. Hade redan kollat med en barnvakt igår, men började känna mig lat mot eftermiddagen - men ryggen bestämde för mig så jag packade oss i bilen och körde 20 kilometer för att få träna. Som vanligt var det ju jätteskönt med en och en halvtimme träning, kände hur kroppen lite mjuknade.

Som vanligt blir detta bara nedslängt i en hast - känner mig som en tråkig bloggare numera, alla andra skriver djupsinnigt/originellt/roligt/underhållande - jag bara hasplar hastigt ur mig något. Men som sagt, bättre än såhär hinner jag inte med. D var just och ryckte i mig, nu får jag lyda sonen :). Gonatt, sov gott!

Bara skit ;)

Livet på landet visar sig från sin bästa sida. "Slurpslörp" sa det häromdagen då jag spolade på toan. Det lät oroväckande och eftersom den mesta snön äntligen smältat bort, kikade jag in i ...nå, vad heter det.. vi säger som det är - skitbrunnen igår. Ryggade nästan tillbaka, bra att inte något hoppade ut ur den proppfulla brunnen (jo, jag kom ihåg att den borde tömmas en gång mitt i renoveringen, men glömde det lika snabbt...). I dag ringde jag first thing till "brunnstömmaren" (herregud, jag kommer inte på någo termer mera!!), men han hade en chaffis i Lappland, en annan på operationsbordet, så jag får snällt vänta till i morgon för tömning. I något skede fick jag för mig att kolla in om jag kanske hade dahlior i källaren. Gissa vad jag hittade där? Skitvatten (tror jag, iddes inte snusa där speciellt länge...). Skoj. Mamma kom ihåg att en annan kall vinter kom vattnet in på våren, då rören hade frusit igen. Har inte vågat diska eller byka idag och bara använt mormors gamla toa med annan brunn. Vill inte riskera ett "SLURPSLÖRP" och så har jag hela härligheten in på golvet.

Easter in pictures

I love long holidays - when everyone has time for each other and there is also time for rest. Now when D is bigger we can also have more fun together. Saturday was a very busy day - my cousin was kind enough to bring us some branches for the big bonfire. For D it was great, he got to sit in the tractor for a while and spend some time with the adored Godfather. Then off to see a Godmother whose birthday it was. I hadn't had time to think of ways to dress up for the day, but got inspired when I saw an Easterbunny at the shop, and decided to quickly transform D into one...and myself into a witch (didn't need many props for that...). We went to see a couple in the neighborhood, who sometimes babysits and are really happy to see D. Then a bit of sleep and then it was time for the Easter bonfire to scare off the witches (I tried to fly off with a broom, but it wouldn't take off, I had probably eaten too many chocolate eggs...). I had invited a lot of people, but fortunately only a few could come - I had forgotten how long it takes for the bonfire to burn down (over two hours), so there was no party inside afterwards, have to do that another time. I'm so grateful for those who came - I think it's so nice for D to experience gatherings of friends, since we're so much alone (of course he sees people in daycare, but that's different). Also for his language it's important he hears people speaking Swedish (he doesn't speak very well, and most of the words are in Finnish. His dad is Finnish-speaking and I speak Finnish to my mother, Swedish to him).

Today Sunday has also been good - D's friend L and my friend T came over. It's so great when the small ones can play together and the mothers can sit and chat :). Then for a walk in the warm sunshine (snow is rapidly melting) and I even had time to lay down on the couch for a while and sneak off to the computer as well :). And still one more great day to go - then another of D's and my friends will be over.

ps. when I was writing this a small, naked little guy turned up - I had heated all the stoves downstairs, because it was so cool this morning, which resulted in it being VERY hot there now (my computer is upstairs)and D had obviously thought clothes were unnecessary :)

Show and tell: Slow

Det första jag kommer att tänka på med "långsamt" är meditation. Att sätta sig ner och söka sig inåt - det är ju där man borde vara hela tiden, s.a.s, centrerad, för att inte ryckas med i dramat omkring en. Men det lyckas jag inte med hela tiden och meditationer har jag inte haft ro för i år alls...konstigt, då det krisar till sig som mest, klarar jag minst av att göra det som skulle hjälpa. Men man får väl tänka att man laddar batterierna då man mår bra och kommer ihåg att meditera. Numera är det så få tillfällen jag har till att göra det, eftersom sömnen är en bristvara orkar jag sällan vara uppe på kvällen efter att D somnat eller stiga upp tidigare än D, och på dagarna har jag inte ro att ta en meditationsstund när allt det man borde hinna med och komma ihåg trycker på. Bäst tycker jag om att meditera i grupp, då blir effekten mycket starkare. Tyvärr finns ingen sådan grupp här var jag bor, och direkt jag ska längre bort, blir det svårare. Morgonens meditationsfoto, dvs min Buddha från Sri Lanka visar problemet med lugna stunder - fick hjälpreda på direkten :).

En dag/helg som denna är underbart långsam, städade som ett ...desperado igår, för att äntligen få alla rummen där nere i ordning. Ett rum har fortsättningsvis haft ouppackade lådor och renoveringsdamm - men så är det också vårt grovkök/arbetsrum och tyckte det var onödigt att röja upp innan jag hade målat klar ett skåp och bytt blommull (hurraa, det fick jag också gjort i går till mina stackars tvinande plantor som inte fått ny jord på flera år.....). Resten av helgen får man satsa på att göra saker tillsammans med D - hoppas på en promenad senare i dag för att fylla på med videkissor, kvisten jag plockade för en tid sedan håller på att tappa sina "kissor" redan....Foton är från vår påsk promenad i fjol. Av långfredagen förr kommer jag ihåg att jag tyckte att det alltid skulle vara mulet och då skulle man helst inte gå utomhus. Det var långsamt då. I dag är det mulet här och folk tar det lugnt, vilket är bra. Det finns inte många tillfällen att ta det lugnt mera i vårt samhälle.

Långsamt kopplar jag ihop med att ta det lugnt, märker jag. Det brukar också betyda att ta ett bad...helst ensam. I morse tog vi ett bad tillsammans - inte så långsamt, men helt skojigt. Funderade länge om jag ska täckas sätta hit ett foto på oss, tagen med självutlösare, men så tänkte jag - såhär ser jag ut "warts and all", kratrarna under ögonen hör väl till redan i denna ålder....Nu får jag snabba på med detta - D kom redan och rycka mig i skjortan "nä, mamma, nä", inte ens Pingo i "bombampa" (=bolibompa) lyckas intressera honom. Mamma ska underhålla punkt slut.

Vad mera...trädgården förstås. Arrangerade fotot från försommaren ifjol (självutlösare...) då D var hos sin pappa och jag fick äntligen sätta mig i gungan på kvällen. Vin behövs inte, men kan vara skoj, bästa är att få sitta och titta på blommorna och bara njuta av naturen. Helst ska det ju vara varmt också, det är ju inte en självklarhet på sommaren på våra breddgrader. NU måste jag forsätta med sonen. Glad påsk allihopa!

Skulle vilja veta...

...hur jag skulle få sidan att visa när bloggar jag har på min lista har uppdaterat sig. Som vanligt lyckas jag inte hitta det via "gadgets", men där borde det väl vara..?

Revue in Jeppo

For the past ten years, the "youth society" (mainly consisting of those young at heart....) have put on a kind of revue theatre (not sure about the term) every spring. It consists of sketches written and performed by the local actors and actresses. I've seen the revues most years, this year I had agreed to write a review about it for a newspaper. I was nervous about the photography in particular, since lighting isn't so great on stage, but I was really lucky to be seated next to a friend who has the exact same camera as I do and who is much better than I am at setting it right, so I got help. Still, too much time was spent fiddling with the photos so I'm planning to see the revue again after some time - it would be nice to just sit back and relax and also see if the acting has changed after many performances. But even if it was "work" I enjoyed the evening, it's great to be entertained while working :).

Here are some of the ok photos from the night!