söndag 27 januari 2013

Active!

Yesterday we visited friends of D and I in the village next door. I'm so happy D has now learnt to skate. We didn't do it last year, basically because I was so discouraged by the first attempt the year before - he couldn't even stand on the skates and I had no idea how to teach him. He said he's done a bit of skating at his dad's, but didn't like it, so I thought it'll be a bad experience to try again. But since they are going to skate in preschool, we had to practice - and lo and behold! Already the first time he could move around on his own. Now we've trained three days in a row, he likes it and I think he's pretty good considering!!

For me it was also nice to sit and chat with a friend- haven't actually done that either in a long time! 


Learning how to fall is also important!

D doesn't usually like to draw or fill in books at home - he'd like company for that and I always seem to have something else to do :(. Today I had lots of material to read through, so we both sat and "Worked" by the living room table. That felt good! Pls note the glass next to D - I've started to make smoothies to fill up the stomach, trying to lose weight - 2 kilos in four days, I think it's a great start, and I feel really good, not hungry at all! 

Lägg till bildtext

Bli sig själv

Jag har i flera månader haft som kvälllslektyr (det går långsamt, jag blir så snabbt trött på kvällarna :D) boken "good enough, bli fri från din perfektionism" med Elizabeth Gummesson. Jag tycker inte jag själv är någon perfektionist överlag, men på vissa områden känner jag ändå igen mig, så jag har tyckt att det var givande att läsa. Denhär dikten som fanns i boken tyckte jag också var bra och vill spara den till mig själv. Det är en översättning av "A return to love" av Marianne Williamson:

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga
Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest
Vi frågar oss själva: vem är jag som tror mig vara briljant, storslagen och talangfull?
Egentligen, om du inte är det, vad är du då?
Du är ett barn av Gud. 
Att du leker liten förbättrar inte världen. 
Det är ingenting upplyst med att förminska dig själv så att andra inte ska känna sig osäkra i din närhet. 
Meningen var att vi alla ska skina, som barn gör. 
Vi föddes för att manifestera Guds härlighet, som är i oss. 
Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla. 
Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra detsamma. 
När vi är frigjorda från vår rädsla, frigör vår närvaro automatiskt andras. 

Det känns skönt att "ta plats i sig själv", utvecklas vidare från den man blivit och använda alla resurser och erfarenheter man samlat på sig. Men det är också lite skrämmande, för man har inte nödvändigtvis någon modell att följa!

Wise words

I especially liked the text on one of my birthday cards, and decided to save it here:


When people say 
"live in the moment", 
often they seem to mean 
"celebrate, take a risk, go out and do something big."

But it can also mean just pausing
 to soak up all the beauty 
of an ordinary day 
and appreciating your life just as it is.

Whatever you choose for yourself,
on your birthday and always,
may you enjoy happiness
and contentment.

I think the second paragraph is very important. I also received a small picture with the text "Allt har sin tid" in Swedish, more or less "there is a time for everything" many years ago and I've looked and thought about it many, many times. Times change, situations change, always. That is a blessing. 

fredag 25 januari 2013

Nytt liv, nya vanor!

Nu då jag börjar få lite ordning och reda i livet har jag tagit itu med ett projekt jag velat åtgärda en längre tid, men inte haft motivatione eller ork att göra något åt - dvs min kropp! Sen jag slutade amma har jag gått upp tio kilo. Kilona har kommit i vågor, men största orsaken har varit brist på motion, tid för mig själv och tröstätande. Jag började ju dricka kaffe då D var cirka tre år, för att få lite hjälp med orken, sen har det varit socker och mat som hållit mig på benen. Då vi var i Helsingfors och pratade om vanor etc kom jag plötsligt till insikt - jag måste ju inte mera belöna mig själv med mat eller "tanka" för att orka. De gånger jag haft möjlighet att resa, har jag verkligen inte hållit tillbaka med något alls. Men nu insåg jag att jag ju inte behöver proppa mig full för att mitt liv skulle kännas tungt och innehållslöst - jag har ju faktiskt ett mycket tillfredsställande liv på alla plan nu. Så nu kan jag sluta använda mat och sött som belöning! Eftersom veckan också varit lugn på jobbet, beslöt jag mig för att ta en lättare kost-dag, har nog ätit, men mest frukter, bär och soppa. Sen förstås massor med saft, vatten och te - och det har inte alls varit svårt! Fortsatte av bara farten två dar till och vips försvann över ett kilo! Jag har inte varit trött, tvärtom. Ska försöka fortsätta såhär en tid och då jag äter mera normalt, ta åtminstone en dag i veckan då jag har med egen soppa till jobbet och har en lättare kostdag. Det har blivit så i höst också att jag så njutit av att äta ute med kolleger och vänner, så det blivit rätt tunga måltider - och många efterrätter......Nu har jag också zumba måndagar och var på qigong i torsdags, så det blir mera regelbunden motion också. Tänkte faktiskt att jag kanske skulle ta ett lite varv med skidorna på åkern, efter att jag "varvat" ner efter jobbet. Härligt!

Dessutom försöker jag skära ner lite på fb också - och speciellt Mahjong. Det har blivit någonsorts avslappningsmetod - att spela mahjong om och om igen. För några veckor sedan beslöt jag mig för att datorn är no-no på morgonen, annars hinner jag inte läsa tidningen och jag orkar inte stiga upp tidigare än 6. Nu ska jag försöka t.ex. skriva blogg istället för att spela, det är mycket mera konstruktivt! Vanor sitter djupt, märker man - har ett sug att sätta mig vid datorn varje gång jag går förbi den, och det är ofta, eftersom arbetsrummet är på vägen till badrummet från köket.

Håller som bäst också på att tvätta upp lite av mammas sjalar och dukar och ska föra dem till "Källan", därifrån de för dem via Hoppets stjärna till hjälpbehövande. Lite i gången skiljs jag från mer och mer av hennes saker. På kallvinden har jag ännu flera lådor av hennes kläder, som jag inte förmådde kasta eller ge bort direkt efter att hon dog. Lusten att röja bort finns, men tyvärr finns inte riktigt tid. Just nu skriker huset på vanlig städning.....städerskan kommer en gång i månaden, vilken är otroligt skönt, men tyvärr så måste jag ju nog göra något själv där emellan också :D.

Men nu finns orken att sköta om och reda upp och samtidigt också orka med aktiviteter utanför huset. Och förstås att vara social och tillbringa tid med A. Helt annorlunda liv än bara för ett år sedan!

Förresten - om någon kommer in här utan att vara inbjuden är det helt ok. Men jag skulle väldigt gärna vilja veta om det går med att bara ha ett google-konto, eller behövs inbjudan. Bara så jag vet hur personlig/privat jag kan vara. Misstänker att det räcker med google-konto, för om listan på besökare stämmer, så har jag nog inte bjudit infolk från alla de orter som syns där.... Men som sagt, det är alltid roligt med läsare, bara jag ungefär vet vem det är - och kom ihåg, en kort kommentar värmer alltid!

torsdag 24 januari 2013

Thursday off

Finally I'm back to the normal rhythm, with Thursdays off. Because of the holidays the weeks have been irregular and I didn't really have any time off during Christmas. Worked Christmas Eve and had to be "stand by" in case there were problems with the course I had organized in Pietarsaari for the Afghan refugees. New Year's Eve and Day were off. But so much was going on, there were not really any lazy days at all, which would've been good. I can't complain, it's been fun and satisfying, but it's also nice to get into a bit of a calmer rhythm.  

 D took the bus to preschool in the morning (1,8 kms), so I didn't have to get up to put the heating of the engine on (about -16 this morning) and sleep longer than usual. What luxury! Three hours for myself, before I have to pick him up at 11 o´clock - preschool ends earlier on Thursdays, that´s why I've decided to have my day off then, so he can get home early once in a while.

He got "Mario Galaxy" (wii) for Christmas, and that has really been a savior! He loves it and I think it's nice when there isn't much violence...well, he does hit monsters etc that turn into stars, but the music is lovely and I think he is actually learning things while doing it. And he is moving his body, not just his fingers! So even if he is home, I can do my things. At the moment it is clearing away the last signs of Christmas. I love doing many things at once - writing a blog, checking fb, changing lamps in the windows, doing laundry, clearing tables, clearing away some clothes etc etc I jump from one to the other while moving around the house. No "one thing at a time" here :).

Last weekend A and I went to Helsinki for a weekend for ourselves. In Ayurveda I'm Pitta/Vata, if that means anything to you, A is Pitta /Kapha. He pulls me down when I spin off too much, which is wonderful. We have incredible flow when we are together - proven on our trip. It was the first time we were on a trip (albeit small) together and everything went so well. I tend to lose energy at some point, but that was no problem. He needs to stretch everyday, because he has had problems with his back - then I can lay down and close my eyes for a bit and then we go again :).

I feel like writing again, unfortunately I seldom find the time. I still need to sleep almost eight hours per night - wish I could manage on a bit less, then I'd have a bit more time for myself in the evening...but maybe soon!

lördag 12 januari 2013

Politik?!

Så har mitt politiska liv inletts och jag är mer förvirrad än någonsin. Dethär är ju något jag aldrig planerat och inte heller följt med. För fyra år sedan blev jag tillfråga om jag kunde ställa upp, men då var det ju helt omöjligt med tanke på familjesituationen och jag tänkte inte mera på det. I år hade jag inte heller tänkt ställa upp, eftersom jag tyckte jag var värd en lugnare period efter alla tunga år. Det kändes som om jag nästan var mig själv igen, men jag ville inte riskera att igen dras in i saker och ting som blir tunga. Ändå sa jag "ja" vid fjärde påtryckningen. Först kändes det jättekul och spännande - sen kändes det stressigt och jobbigt med kampanjen, som man ändå lite måste engagera sig i. För min del gjorde jag inte mycket annat än deltog i några evenemang och hade en presentation på lokal-tv, liksom de flesta andra kandidater. Men just då hade jag också kvällsjobb, så också det lilla extra började kännas tungt. Dessutom var allt mellan mig och A nytt och jag ville absolut inte sabba något då jag äntligen träffat en man jag trivdes och passade ihop med - jag ville ju tillbringa tid med honom också, så mycket som möjligt. Men det verkar som att jag faktiskt är mig själv igen. Då det är aktivt på ett positivt sätt, fyller det på, så jag orkar mycket mera igen och blir inte så snabbt trött som förr. Det hjälper ju säkert att jag känner mig trygg och får så mycket glädje av mitt nya förhållande.

I varje fall - sällan har väl en fullmäktigeledamot börjat med så lite kunskap om det politiska livet och sina medledamöter. Det märks att jag varit borta från regionen så länge och dessutom varit rätt isolerad i mitt eget liv sen jag flyttade hem. Men jag får ta varje tillfälle i akt att lära känna folk, läsa på och fråga och diskutera, för att lära mig. Det är nästan som att helt och hållet anamma nya tänkesätt och vokabulär. Samtidigt undrar jag lite var jag ska hitta tiden till att läsa på.....det är ändå så fullt från dag till dag numera, och som sagt, vartannat veckoslut är nog reserverat för A, det tycker jag ändå att jag är värd! Dygnet har inte mera timmar och jag vill också satsa på att få lite bättre kondition (zumba måndagar och qigong de torsdagar det inte är möten). Tack och lov att jag inte har heltidsjobb, men till exempel i torsdags, som ska vara min lediga dag, hade jag i stället möte i Oravais angående den afghanska pojken jag ännu företräder. Jag lovade att försöka mitt yttersta för att hjälpa honom - och eftersom de vanliga vägarna redan är prövade - vi väntar på svar på överklagan över negativt familjeåterföreningsbeslut, tänker jag försöka skriva till de högsta instanser jag kan tänka mig, inte presidenten....men inte så långt ifrån. Det kan ju hända att det inte har någon som helst effekt, men jag måste försöka för hans skull. Men ett sådant brev skriver man inte i ett huj, basen är klar, men jag måste lite låta det mogna och ta itu med det nästa vecka igen. Lokal-tv slutade jag med före julen, något måste ju bort och där visste jag att det inte mera fanns möjligheter till utveckling. Dessutom började det ta mera än det gav och då är det dags att sluta.

Nu har jag ledig lördag - söndag. Farfar åkte hem i morse, han var här i två dygn för att hjälpa till med barnpassningen då jag två kvällar i rad hade långa och sena kvällar. Han var här sist i juli, så det var dags. Men farmor dog ju i november, så han förmådde inte komma på jullovet, som vi först hade tänkt. I varje fall var det en stor hjälp att inte behöva försöka fixa med barnvakter - det blir svårare med långa kvällar. Både för D och möjlig betald barnvakt, blir det tråkigt med fyra timmar ensamma, så jag har tänkt försöka ordna det så att han kan vara hos någon av mina vänner först när jag åker iväg på kvällsmöten och sen får han skjutsas hem och barnvakten ta över t.ex. en timme + nattandet och stanna tills jag kommer hem.

Nu behövde jag verkligen några dagar att få samla tankar (som jag just nu gör!), reda upp i huset och faktiskt ägna sonen lite mera tid. Vi MÅSTE öva skidningen, på måndagen skidar de i förskolan för första gången i vinter.

På torsdagen var det första fullmäktigemötet, då posterna för nästa fyra års period fastslogs. Jag förstår ju inte ännu vikten och prestigen i de olika posterna - varför det är så viktigt att t.ex. få en andra viceordförande post, eller platser i flera olika verk/nämnder... Men har man varit med länge, kanske man får känslan av att man måste vara med för annars slutar det mesta att fungera? Eller är det maktbegär?  Eller är det tillfredsställelsen över att utmana sig själv på krävande poster?! Kanske lite av allt...Jag vet inte, efter några år är jag kanske klokare. Jag är nöjd med att ha en plats i bildningsnämnden - där tror jag att jag kommer att förstå vad det handlar om, humanist som jag är - och förstås då fullmäktige. Det finns många skarpa hjärnor, men det gäller också att kunna formulera sig. Mitt största problem just nu är att jag känner att jag inget vet, varken om spelregler eller kommunalt och politiskt arbete och det gör mig osäker och skygg. Men jag tror det blir bättre då allt sparkar igång på riktigt. Småningom ska vi också få någonsorts skolning - men det hade ju varit bra att ha en chans att sätta sig ner före första mötet och prata igenom saker och ting och få ställa frågor. Jag hade trott att vi nya får skolning innan allt börjar, men så var det nu sen inte heller. Jag borde ha förstått att ringa någon och frågat själv....men jag har litat på att vi får den handledning vi som nya behöver och har inte kommit att tänka på att man ju nog kan aktivera sig själv också. Så väldigt mycket tycks rulla på enligt gamla regler - alla tror att alla vet. Men som sagt, jag har inte ens sett ett fullmäktigemöte, förrän jag satt och lyssnade på det första efter valet. Jag har inte suttit i några styrelser här i trakten...jag är så grön (heheh...) som man bara kan bli! Allt är nytt!

I går kväll var det sfp-fest - en liten intim tillställning för 192 personer. Jag är ju fortsättningsvis obunden, men antar att det nog skulle vara mera just att gå med och bidra med sex procent av mötesarvodena....Jag har ännu svårt att förstå vikten av att höra till ett parti - självständig och rätt ensam som jag seglat igenom livet hittills. Kvällen igår var mycket intressant - avslappnade tal av Kalle Haglund, Anna-Maria Henricsson och Ole Norrback. Den sistnämnda kom med många skarpa och goda råd - att inte bara snegla på det egna bästa, samarbeta över gränser, lära sig av det man vet minst om. Men sen blev det hyllningar av Sfp - och då  var det lite svårt för mig....De som jobbat hårt för val och så - ja, men ändå, varför skulle jag göra sfp till en religion för mig? Vad är egentligen skillnaden till ett annat parti? Varför skulle sfp vara bättre än ett annat parti? Jag måste klargöra för mig själv vad jag egentligen tänker om det hela, innan jag går med. Partipolitik är verkligen något jag borde läsa mera om - från neturala instanser...vilka de nu sen kunde vara. Men när ska jag hinna med det.....?

I fullmäktigesalen insåg jag förstås att helt praktiskt så var sfp det "bättre" partiet att vara med i - trots att jag inte fick så många röster (64), så kom jag ändå in, tack vare att partiet hade så många kandidater och flera röstmagneter. I ett annat parti skulle jag knappast sitta med någonstans för tillfället. Dessutom frågade inte ens något annat parti. En premierad partimedlem sa i sitt tacktal att han ofta varit av annan åsikt, men anser att det är bättre att påverka inifrån, än byta parti och skälla utifrån. Det tog jag till mig. Inte för att jag kunde sätta fingret på något som jag direkt skulle vilja förändra heller, men jag tror faktiskt att det finns utrymme för rätt många olika personligheter i sfp. Jaa...det verkar som om jag håller på att övertala mig själv! Men jag ska ge det lite tid och några möten, så jag ser vartåt det börjar luta.


onsdag 9 januari 2013

Ut i naturen!

Så var det dags att vittja nät igen :)

Helt underbart vackert på isen

Tyvärr knastrade och brakade det man gick - vi hade blidföre här emellan och det fanns vatten mellan två lager is. Inte kul för en landkrabba som jag! En liten, försiktig promenad tog jag ändå :D.

Så gjorde jag också min debut som snöskoterförare :D


A har fått rätt många gäddor, men släppt tillbaka dem. Sik och abborre har jag ätit rätt ofta på sista tiden, ummmm! 

Innan vi for hem på lördagen, gick vi ut till ett träsk - underbart vackert! Vår i luften...


Skiddebuten i år dagen efter Vexala-dagen. Så härligt då A är en sån friluftsmänniska! Om inte jag får bättre kondis i vår, så förstår jag inte. Dessutom har jag nu börjat med zumba på måndagar. Blev ingen "svettjumppa" i höstas och det saknade jag. Nu ska jag försöka med både zumba och qigong då det går - fullmäktigemötena är den kvällen. 









Perfekt skidväder -  - 5, ingen vind. Fast flåset tycks ha fastnat i håret :D. 
Som avslutning tog vi ännu en tur ner till ån för att se hur det ser ut där.