Heavy head

I guess this is to be expected, both jobs - the teaching and writing the articles - finished more or less at the same time (well, some corrections and grading still left for the school) - and then I got a bad flu. I was a bit nervous all the time, after all, these were more or less the first jobs since the maternity leave and it was a bit stressful to find babysitters and worry about finding the time to write and prepare classes. Before it was just a matter of getting myself started, now it was a matter of getting started when D sleeps, no matter if I felt inspired. I was also a bit too eager to start working in the garden, there was a really cold, biting wind yesterday, and in the evening the flu attacked. Actually it wasn't too bad, it's been ages since I had a proper fever, the head felt pleasantly light, but today, when the fever had gone down during the night, I've only been tired and have a heavy head. Rest for the next days. D has also a cold, but not quite as bad as mine.

Working girl

Here you get a chance to see what I occasionally do. The thing I like about being a freelancejournalist (no formal training, except for a lot of help and advice from the editor of the first paper I started writing for - tack Maggi!!), is that there is always something completely new - new people, places, events, things - to write about, you learn something all the time! I usually write a few articles twice a year for the personnelpaper of a town (Jakobstad) nearby. This time one of the articles was about the renovations of an old wooden ship, actually not that old, but built according to the plans of an old one. I know zero about boats...but it was actually quite interesting! Today there was another photographer - and he took the one of me (to the left, struggling in the wind...) without my knowing. for other articles I usually take my own photos.

I think I'm very lucky with my writing - I get to pick and choose the articles I like to write, since I'm not really working for any paper (have a few that I used to regularly write to before the baby). Right now it's perfect, since I couldn't write very much, but it's nice to once in a while to learn something new, meet new people, use the brain a bit...

Yes, it's me!

Suddenly decided I needed a change here! Welcome to my spring-cleaned blog :)

Om nya melodier...

Jag har faktiskt tänkt starta en ny, anonym blogg på den finlandssvenska bloggen. Men då jag försökte, lyckades det inte, och nu har jag inte tid att sitta och mixtra, eller börja kontakta de ansvariga. Kanske det inte ens är meningen...tänker på vad en bloggbekant skrev, att hon nu skriver om sitt intresse, det andliga, på sin blogg och bryr sig inte om vad folk ska tycka. Jag antar att jag får göra likadant.

I måndags var jag till ett medium, eller vad man ska kalla henne. Tredje gången jag talat med henne. Första gången var då jag kände mig helt tom efter min Peru-resa, andra gången i november, då jag var i små bitar efter senaste sammandrabbningen med Ms Y, och så nu då. Förra gången var egentligen en session som vem som helst med människokännedom kunnat göra - jag fick helt enkelt vettiga, praktiska råd om vad jag kunde göra i den ångestfyllda situationen, och de har jag faktiskt också följt. Bland annat att söka stöd från någon professionell och ta reda på mina rättigheter. Denna gång var annorlunda, nu var jag lugn och egentligen i helt bra skick, men jag hoppades få en liten fingervisning om jag var på rätt väg, kanske lite hopp för framtiden. Det var ett väldigt bra samtal, som stödde det jag har haft på känn - att jag nu äntligen börjar klara av att bryta gamla beteendemönster, men det krävs kraftansträngningar och medvetenhet för att inte falla tillbaka.

Nu tror jag att jag faktiskt börjar förstå vad som menas med att man själv skapar sitt liv - varje stund, varje tanke, varje handling påverkar det som kommer att ske. Det gäller att tänka och agera så rätt som det är möjligt...vem sa något sådant. Rätt tanke, rätt handling....? Låter bekant, men kommer inte ihåg det nu. Minnet är inte vad det en gång varit. Det var skönt att höra R säga att jag borde skriva ett stort "jag" på en lapp, för det är vad jag ska ställa först. Nyblivna mamman i mig protesterar...men D då, han måste ju komma först. Men hon påpekade att om jag mår bra, så mår han bra, och det är klart, inte missköter jag ju honom, bara för att jag försöker komma ihåg vad jag själv behöver någon gång. I förhållandet till andra människor tror jag också att jag börjar klara av att tänka på det - det kanske inte är hela världen fast alla inte är mina bästisar. Kanske jag inte behöver försöka hålla kvar alla, det tär också på energierna. Min nya melodi numera är att försöka tänka efter lite mera med allt och alla - vad känns rätt, och vad kan jag släppa greppet om, vad tar mera än det ger, vad är berikande. Sen får vi se hur det blir i praktiken, hur väl jag kommer ihåg den nya "melodin"...nu just är det ju trots allt mest en frågan om att få vardagen att rulla så välsmort som möjligt för hela hushållet.

Gardeningseason is beginning!

The garden is slowly coming alive, it's great! Today was a warm day again, lovely. Went for a bikeride in the evening with C and her daughter S. While they waited for me to get ready, D got his first kiss! It was so cute, they were both sitting on the floor, when S crawled over to him and they "rubbed faces" :). D is 8 days older, but S is already walking a bit. A cute little girl!


Jag undrar vad det kan vara som äter blåsippor - märkte inte att en bit fattades då jag tog fotot. Idag var blomman avknipsad, likadant var det ifjol!

Keeping busy

Not much time to write...in the evenings I'm usually too exhausted after trying to get D to sleep, in the morning I'm too tired to get up at 6, when he gets his first sip of milk and usually goes back to sleep. In the daytime it's very hard for me to get some time in front of the computer - if D is in the room, no matter how concentrated he seems to be on something, when I sit down in front of the computer, he is in no time behind me, pulling the cords, protesting loudly.

This week I have five articles to write, four are finished. I've used the time when he has slept for work, and my mother has helped as well - in the picture she was spending time with him while I had been writing. We thought he might go to sleep, but instead he was practising standing in the pram, among other things. When I took the picture, he had a creative pause...as you can see he has not a pair of socks - it's amazing how one always disappears. I've given up - I grab the one closest at hand nowadays.

Pressblickar

Snabbt om saker i pressen - de som läst Vbl har kanske sett att man annonserar efter en "pigg och rask MAN" till en firma i Jepo....jag trodde de dagarna var förbi då könsdiskriminering pågick. Ja suck, jag får glömma karriären som industristängselläggare, eller vad det nu var de sökte.

Idag spärrade jag lite extra upp ögonen inför en artikel om Bhutan, tror jag det var. De ska rösta...men det var bilden i artikeln som var lite speciell. Inte först, en man stod framför ett utsmyckat hus. Höll redan på att bläddra vidare, men kollade in bilden på nytt - och där ståtar ett manligt organ på husväggen, ornamenterat och ..tja, i full fjong :). Lingam, eller något sådant, tycker jag mig komma ihåg att den heter... Jag undrar bara om de som satt in bilden verkligen noterat vad som fanns på väggen bakom mannen....

Swenglish

Time is of the essence, D might wake up any minute, so I'll squeeze all photos into one post, and write both in English and Swedish, depending on what I write about. The weather (those living here will know how bad it is without me telling them...): bad, bad. Cold wind and snow. View through my bedroom window...

Had a week of lots of action again, meeting, local tv, teaching, 4 interviews (tack till alla snälla barnvakter!) and a non-dramatic father-son meeting today. One more week of a few jobs, then it should calm down, just in time for preparations for the big celebrations coming up :). In the dark picture, a normal view in the evenings - D is supposed to sleep, but instead practises his standing up, every night :)!

Har märkt att vi "trappar" framåt med D - kommer perioder då han lär sig nya saker och rutinerna ändras. Då är jag själv också upp-o-ner en tid, tills jag själv får in nya rutiner. Nu har vi båda nått en ny "plattform", tycker jag, då båda igen vant sig vid utvecklingens nyhet för stunden. På kvällarna är han orolig, men jag lägger honom, tar upp igen, då han sprätter upp, och håller på tills han till sist ofta somnar på min mage framför tvn. Jag tror jag inte behöver vara orolig för hans vikt mera, känns som om han plötsligt blivit jättetung! Nu blir det dags för kindtänderna att poppa upp, tandköttet känns "plufsigt" och D gnuggar det med jämna mellanrum.(stal fotoidén, S :)

Outdoors

I loove spring. Every day now D sleeps outside, I just take a small walk with him in the pram, and leave it underneath a window, so that grandma can check him from inside as well, and then I start pottering around in the garden. I notice how much better I've started feeling with the "exercise" and the fresh air! Even cooking is easier nowadays! When I put up the swing I didn't want to include this picture - I look huge (and not exactly made up....), but then I decided it can be a warning for myself! My sugarstrike has been going well...and badly. There has been so many "special events" during the beginning of the strike, so there hasn't been very many days without something sweet. But I do check myself during the day - I've noticed I have a tendency to throw in a biscuit whenever I pass the kitchen, now I grab a carrot or fruit instead.

Even if I'm not a huge fan of our winter, in spring I always think there is something good about it - the end! Without the darkness, I don't think we'd enjoy the coming of the light as much (well, we would probably have light and warmth all the time then, and take it for granted!). Yesterday a friend celebrated her 40th birthday. When I walked home with D (so wonderful to have something happening near to home!) I intensely enjoyed the warm winds and the fact that I could use the road between the fields again (in the winter there's too much snow and then it's been too wet and muddy). Today we went for a small tour by bike for the first time - also that is wonderful, now I can start doing longer trips to the woods, and see friends, and get a bit of exercise at the same time. Ah, in a good mood now :)))).

Det ordnar sig, hoppeligen

Det visade sig att jag nog ändå fick barnstolen "rätt" väg, dvs med ryggen i färdriktningen. Fick fixa egna fastsättningar, men det gick. Å andra sidan är det rätt jobbigt att få D in och ut ur stolen nu, eftersom jag bara har två framdörrar. Men får tänka på hans säkerhet då jag kämpar på! Bilen ja, bytte till sommardäck, och fick kämpa lite extra med det också - ena bakdäcket säckade helt ihop när jag vevade ner domkraften. Det har dött under vintern, tydligen, så det var bara att gräva fram reservdäcket. Muttrade nog för mig själv - varför skulle däcket just nu ge upp - men det hjälps ju inte, i något skede ger de upp.

Härligt med varmare väder igen - trädgårdsmästaren vaknar till liv i mig. D har sovit rätt bra utomhus på sista tiden, och jag har passat på att pyssla med det ena och det andra ute samtidigt. Jag hoppas att jag ska kunna gräva i blombänkarna medan D gungar (se nästa inlägg), då det blir varmare. Har också planer på att flytta buskar (så D ska få fotbollsplan), anlägga nya blombänkar...planer finns. Vi lottade ikväll :) - men missade rätta raden, så jag får leva i spänning tills vi ser den i tidningen i morgon.

Denna vecka har jag tackat nej till ett jobb att sälja annonser, och i princip sagt att jag inte undervisar nästa år. Är rätt omskakad själv, jag behöver ju pengar, men måste lita på att om jag släpper greppet om sådana jobb, som inte känns rätt, så skapar jag utrymme för de arbeten som verkligen är tillfredsställande.

Min första blogg är nu också helt borta, jag bad dem ta bort den. Kunde äntligen släppa greppet om den, jag insåg att jag inte mera kan skriva om D där. Jag tror och hoppas att vi alla tre i "dramat" har lugnat ner oss nu, men jag vill inte mera att Ds pappa och sambo vet allt vad jag gör. Om han vill veta om D behöver han bara fråga, jag berättar gärna. Märker att jag ännu är påverkad av allt som hände i höstas - fick ett email av honom i veckan, och bara att se att jag fått mail av honom gjorde att hjärtat började bulta av skräck (det visade sig vara en helt saklig fråga, inget annat). Mailen har varit så förknippade med dåliga, obehagliga nyheter så någon del av mig reagerar ännu starkt. Jag kan bara hoppas att den fysiska reaktionen med tiden också försvinner och jag kan förhålla mig neutralt till mail och annat som har med pappan att göra.

The week in pictures...

Where did the week go...? Well, it was shorter...but it seems it just brushed by! D and I were active - I took him to a mother-children meeting, we went to wish a godmother happy birthday, I had two meetings + work. D has been very restless in the evenings, my time for myself in front of the telly or the computer has disappeared, when I've had to run back and forth to the bedroom, where he has been sitting or standing crying in bed. Usually he has managed to exhaust me, so I've gone to bed as well. Last night he had a blocked nose and woke up a lot. But even if I was tired today, the weather was too nice to just be inside, so I rigged up his new swing and thoroughly enjoyed his happiness about the novelty of it. But tonight was the same, he was so tired at the table that his eveningporridge almost choked him, since he couldn't stop crying. But once we were upstairs, he was all over the place again. But finally he calmed down, and since it wasn't too late, I got my moment in front of the computer :).

I guess you could summarize life with D at the moment as wonderful - and awful :) - at times I get totally exhausted, but on the other hand there is so much joy in discovering the world together with him, seeing his happiness about being able to stand up etc. that it far outweighs the bad moments.

Sugar, bye-bye

From today on there will be a minimum of sugar passing my lips! I get into a very, very bad mood when I can't fit into my clothes, and since I'm still breastfeeding, I don't want to go to any extremes, but sugar is not necessary for either me or my son, so that will have to go. One piece of 70 % chocolate is allowed per day to keep the temper in check, but if two pieces go down - then all chocolates are banned. Two friends will also go on sugarstrike, so I have moral support :).

We had a great day, yesterday (then the decision was made). Me and D visited a friend in Vörå together with one of the godmothers - finally a chance to have good conversations all day. D was admiring all the big boys (four + one grown up man :). As a bonus there were wonderful cakes to be had at our neighbour's in the evening! What a good day (and I'm not only speaking about all the cakes :). By the way, there is one ps to my sugarstrike - if something special happens - we get invited somewhere, for instance, then I'm allowed to eat cakes etc. This doesn't happen so often anymore, so I'm allowed to enjoy it fully when it happens. If someone comes to visit and wants to make me happy, then bring exotic fruit (and I'm not talking about bananas and oranges now, not exotic enough :)!

ps. har använd bilstol på lut - hurraa!

Realiteter

Nu är jag ledsen. I och för sig har jag varit rätt upp och ner hela påsken igen - hormonstorm, tydligen igen, pga mensen (en vän kommenterade: har du inte ätit tillräckligt med choklad :). Dessutom sammanföll den med en ny orolig period för D - de andra nykläckta mammorna, med barn som redan varit "mobila" en tid, talade om oroliga kvällar etc, nu har vi det här. Rutinerna är igen åt skogen på dagen, tre kvällar har D haft svårt att somna. Igår trillade han ur min säng. Hade satt täcke emot, då jag skulle hämta ny blöja (där jag kryper ut, resten av sängen har jag kant runt). D satt och lekte med en ny leksak, men slängde sig tydligen direkt efter mig. Som tur var dämpade täcket farten (det åkte ner med honom), så det gick inte så allvarligt (får troligen liten blånad i pannan).

De senaste veckorna har jag levt i ett lyckorus med honom, har varit så glad över hans utveckling och att han kan visa sin tillgivenhet. Nu plötsligt finner jag att jag är arg på honom varje dag i något skede. Det är hemskt. Det vill jag inte, men jag har inget tålamod nu just, och är trött och känslosam. Blöjbytena har blivit en kamp, han ska krypa iväg direkt det ska bytas (och han kackar igen rätt ofta), blir arg då jag håller honom på plats. Att få på pyjamas på kvällen är likadant en kamp, han försöker åla sig bort ur famnen (för på golvet hålls han ju inte heller på plats) och blir arg då jag håller kvar honom. På kvällen är ju jag själv trött och sen kommer dåliga samvetet till då jag blir irriterad. Scener ur supernanny flyger genom huvudet - "herregud, ska jag bli ett lika hopplöst fall", "är jag en dålig mor", "tänk om jag inte klarar av att sköta honom, och hans pappa tar honom". Jag hoppas bara att detta igen är en period som går över och sen igen rullar allt lyckligt på tills nästa utvecklingshopp. Så är det väl. Kanske det redan är bättre om några dagar, då jag hoppeligen själv är i bättre form.

Just i detta känslotillstånd får jag reda på att en person jag litat på och trott att ska vara ett stort stöd med D och som jag räknat som en vän, inte mera är det. Jag går inte in på detaljer, men jag kan se ett nytt mönster i mitt liv, dit detta passar. Ett mönster som egentligen fick sin början då mitt äktenskap kraschade. Jag tror också att jag själv ändrades i och med allt som då hände. Efter det har några människor "försvunnit"genom åren, människor jag har räknat som vänner. Jag menar nu inte det "naturliga bortfallet" - folk man sakta börjar tappar kontakten med, utan som det efter en konfliktsituation/åsiktsmotsättning inte mera går att lappa ihop förhållandet med. Det har inte hänt mig tidigare - gräl, ja, men man har gått vidare efter att situationen retts upp. Kanske jag har blivit hårdare, men har också fått mera ryggrad att stå för det jag anser är rätt - speciellt då det kommer till D, vad jag anser är bäst för honom. Vissa kan inte acceptera och respektera att jag som mamma känner honom bäst och har rätt att göra beslut baserat på det. Det nya är också att även om jag bett om ursäkt, eller tydligt förklarat mina tankegångar, så accepteras det inte. Det är förvirrande, jag har inte tidigare varit med om att ärligt tal inte godtas (tänker också på stiuationen med Ms Y), men får så lov att acceptera att jag inte mera lyckas stå på god fot med hela världen, fast jag hur skulle önska det. Men jag får vara glad över de vänner, nya och gamla, som står vid min sida oberoende om jag mår dåligt eller bra och förändras med åren. Och tack och lov för dem!!! Det är det jag får fokusera mig på, och inte mera sätta energi på att vara ledsen över att människor som inte kan acceptera förändringarna i mig, inte mera vill vara del av mitt liv.

För att ännu späda på det negativa, fick jag i lördags reda på att det inte går att svänga bilstolen så att D sitter med ryggen i färdriktningen. Då jag köpte stolen i vinter, då den gamla blev för liten, valde jag enkom en butik där jag visste att det fanns ett biträde, så jag fick ställa frågor. Tyvärr valde jag inte en butik, som jag hade hört enbart har dyra stolar. Nu känner jag mig lurad. Det är klart att jag ville ha den säkraste möjliga åt D, men jag förstod inte att fråga om det finns skillnader i säkerheten mellan stolarna, jag tog för givet att alla är säkra. Och försäljaren ville väl bara bli av med denna stol. Jag visste inte heller om hur det är bäst att ha barn i bilen, inte förrän pappan påpekade det sist han träffade D och jag också fick bekräftelse på rådgivningen för en vecka sedan. Men det var ju för sent. Jag skulle verkligen inte ha flera hundra euro att igen sätta på en bättre stol, men om ingen har en begagnad, bekväm, så är jag nog tvungen att göra det. Den gamla kan jag inte heller sälja - till skillnad från försäljaren, skulle jag inte vilja sälja en dålig stol till någon. Sådana här gånger blir jag så matt, och känner av att jag har ensam ansvar, mitt huvud räcker inte alltid till att komma ihåg/veta/klara av allt. Då skulle jag hoppas att det fanns någon annan vid min sida - en hjärna till s.a.s. Min egen mamma är ju klar i knoppen, och hjälper till här hemma att komma ihåg var jag satt saker etc, men "ute i världen" får jag så lov att klara mig själv, och alltid blir det inte så bra.

Men påsken har ju inte varit enbart motgångar och bedrövelser - är så glad över att jag möblerade om i vardagsrummet. Nu är det luftigt och ljust, bättre fungerande. Jag blir glad varje gång jag kommer in där. D kryper snabbare och snabbare, och är så stolt då han kan stå upprätt på knäna. Och det var roligt att lite lufta på oss på lördagen. Idag ska vi vara sociala igen, tror det blir en bra dag, vi ska åka allt till Vörå tillsammans med ett fadder :)!

Eastertraditions

To those of you who don't know about our traditions: on Easter Saturday the witches fly on their broom for a meeting on "Bluehill" (Blåkulla) - before their trip many of them go from house to house to gather some food for the trip...or actually, kids dress up as witches and hope for a treat.

This year Easter reminded me more of Halloween - two male witches and four ...hmmm, not sure what to call them (picture left). Anyway, nice to get some visitors anyway, but I'm a traditionalist, and think it should be witches (in drag is ok :).

Another custom is to burn bonfires (not sure if it was to scare the witches away from the neighbourhood...?). It's been very windy during the past days, so there were fewer fires around than normally. Some years I've had my own bonfire (good opportunity to burn branches etc from the garden), but this year I was too lazy to make one. And I had other plans, visited a friend, who had organized the first grillparty for the year. Great to see people, even if D and I had to go home quite early.

Happy Easter everyone!

Glad Påsk! Hyvää Pääsiäistä!

ps. En påskhare hade varit och kackat två chokladägg i vår postlåda igår, det fanns ett kort, men jag förstår inte från vem, och om det hör ihop med äggen. Är det månne någon här som vet vem haren var...?

Caught in the act

I'm beginning to understand the slightly exhausted looks on experienced mothers' faces, when I have been wondering when D will start to crawl and walk. Now he crawls...and tries to climb up on most things (11 months today, by the way!). In the picture I caught him rummaging through my bag - he is particularly fond of my mobile...Unfortunately he has also discovered the buttons on the tv and video. And I made a major mistake - thought he was so smart when he had figured out which button to press to get the videocassette to pop out, press it in again, and then again press the button and do it again. After he's done it about 100 times, the video has began to act up, the teletubbies' tape sounds like the musicians are drunk....the tape has been a savior for instance in the mornings while I have fixed breakfast. We have been so late, so the children's programs on tv are already finished. Now he is going to crawl around my legs, if I can't get the video to go back to normal. They say it's maybe not so good if your home is too clean - that is a great relief, today D was crawling through dirt and dust when I had a good clean-up, actually rearranged some furniture while I was at it. Don't know if D got slightly disoriented, but he kept bumping his head on the chairs tonight when he was tired - lots of tears...Otherwise plans changed, my mother had to go to the doctor's in the morning, so now socialcall to the old lady. I couldn't find a babysitter for tomorrow night (actually I could've had one, but I had already told them I'm not coming), so I'm going to have a nice night off. If I remember, I'll watch the news from the local tv-station to see if D's crying is very loud in the interview....Now I'll go watch my favorite series on tv: Grey's anatomy. I don't know what it is about Wednesdays, but I always seem to be so tired when it's time for the series that I can hardly keep my eyes open. Other nights when there is nothing on, I'm wide awake :(.

Aktiva dagar

Det har varit aktivt för både D och mig de senaste dagarna. Han har fått följa med på intervjuer på lördag och idag (han blev lite lessen idag över att bli ignorerad - det hörs troligen i snutten på torsdag som bakgrundsmusik....). (På fotot en lite yrvaken D med ny leksak :)

På söndagen var jag på revy -vad härligt att få skratta (och lite skoj var det ju att jag var med s.a.s :) - vi har så duktigt revyjäng i byn!! Litterära viruoser, som bara blir bättre! Fast måste medge att jag lite i bakhuvudet hela tiden funderade hur D hade det, han kan vara lite gnällig på kvällarna. Men han var hos ett fadder han troligen kommer ihåg, och där finns "stora pojkar", vilket också är spännande för honom, så allt hade gått bra (TACK!!!).

På fredag var det ju träff med en massa med bebbar (påtar på en brud på fotot :), men då var han lite för trött för att riktigt ta ut svängarna, idag var vi på ett-årskalas. D fick stå för den manliga energin bland fem småtöser och sex stora. Om det fortsätter såhär, borde han inte ha problem med hur man förhåller sig till tjejer då han blir äldre. Lite får han lära sig att putsa vanorna, idag kröp han resolut fram till E och knyckte hennes majsbåge (eller vad de nu heter, ser ut som ostbågar, men är gjorda av majs, inget salt). Å andra sidan bjöd han den senare till en 6-månaders tjej, men kanske han visste att hon ännu var för liten för en smakbit :). Veckan kommer att fortsätta i samma stil, i morgon ska jag till närmaste småstad, onsdag ska hela familjen besöka en äldre dam i byn som ringt miljoner gånger "när ska ni komma på besök???", torsdagkväll jobb, fredag ligger jag och pustar ut inför lördagen då vi ska till närmaste lite större stad på grillfest på kvällen. Åh vad skoj det blir att få gå på "vuxenfest" också - men D är med så det blir tidigt i säng, men ändå. Men när ska jag städa.....problemet med att vara social och aktiv är att ingen sköter hushållet :(, nå, kanske jag får en riktigt ordentlig energikick endera dagen och får uppröjt till påsken. Ha en bra vecka, alla!

ps. Goda sömnnyheter: sen några dagar tillbaka har D somnat sött om efter mjölkslurken kl 6 - och sovit till halv nio/nio - och jag med! AAAAAH!