Om nya melodier...

Jag har faktiskt tänkt starta en ny, anonym blogg på den finlandssvenska bloggen. Men då jag försökte, lyckades det inte, och nu har jag inte tid att sitta och mixtra, eller börja kontakta de ansvariga. Kanske det inte ens är meningen...tänker på vad en bloggbekant skrev, att hon nu skriver om sitt intresse, det andliga, på sin blogg och bryr sig inte om vad folk ska tycka. Jag antar att jag får göra likadant.

I måndags var jag till ett medium, eller vad man ska kalla henne. Tredje gången jag talat med henne. Första gången var då jag kände mig helt tom efter min Peru-resa, andra gången i november, då jag var i små bitar efter senaste sammandrabbningen med Ms Y, och så nu då. Förra gången var egentligen en session som vem som helst med människokännedom kunnat göra - jag fick helt enkelt vettiga, praktiska råd om vad jag kunde göra i den ångestfyllda situationen, och de har jag faktiskt också följt. Bland annat att söka stöd från någon professionell och ta reda på mina rättigheter. Denna gång var annorlunda, nu var jag lugn och egentligen i helt bra skick, men jag hoppades få en liten fingervisning om jag var på rätt väg, kanske lite hopp för framtiden. Det var ett väldigt bra samtal, som stödde det jag har haft på känn - att jag nu äntligen börjar klara av att bryta gamla beteendemönster, men det krävs kraftansträngningar och medvetenhet för att inte falla tillbaka.

Nu tror jag att jag faktiskt börjar förstå vad som menas med att man själv skapar sitt liv - varje stund, varje tanke, varje handling påverkar det som kommer att ske. Det gäller att tänka och agera så rätt som det är möjligt...vem sa något sådant. Rätt tanke, rätt handling....? Låter bekant, men kommer inte ihåg det nu. Minnet är inte vad det en gång varit. Det var skönt att höra R säga att jag borde skriva ett stort "jag" på en lapp, för det är vad jag ska ställa först. Nyblivna mamman i mig protesterar...men D då, han måste ju komma först. Men hon påpekade att om jag mår bra, så mår han bra, och det är klart, inte missköter jag ju honom, bara för att jag försöker komma ihåg vad jag själv behöver någon gång. I förhållandet till andra människor tror jag också att jag börjar klara av att tänka på det - det kanske inte är hela världen fast alla inte är mina bästisar. Kanske jag inte behöver försöka hålla kvar alla, det tär också på energierna. Min nya melodi numera är att försöka tänka efter lite mera med allt och alla - vad känns rätt, och vad kan jag släppa greppet om, vad tar mera än det ger, vad är berikande. Sen får vi se hur det blir i praktiken, hur väl jag kommer ihåg den nya "melodin"...nu just är det ju trots allt mest en frågan om att få vardagen att rulla så välsmort som möjligt för hela hushållet.