Qigong

Photo from qigongcamp 2004 and an evening by the sea. That was heavenly. This year I don't take part in eveningtraining, and it is a bit too cold to train by the sea right now. Still, after two days of a bit of training, I can already feel the difference.


Dag ett: lugna träningar i två timmar. Första rörelserna kändes: "aoajajajaj" men det är qigongs styrka - mjukt och smeksamt för muskler och senor. Det kändes jättebra. Men väl hemma blev det kaotiskt, kroppen kändes som om jag blivit under ett tåg, D var trött, jag var trött, D ville inte sova...när han till sist gjorde det, sjönk jag ihop på soffan och slötittade på tv till 23!

Dag två: iväg från morgonen, men försenade mig lite till träningen. Eftersom solen tittat fram var träningen utomhus och jag såg till min glädje att min favoritserie, Luohan 16 hands (eller något sådant, kommer aldrig ihåg korrekta namnet) tränades. Den är väldigt fysisk och jag märkte tydligt och klart att det var lite väl tungt både för ryggen och de trötta musklerna. Efter lunchen fick jag en helkropps klassisk svensk massage. Den inleddes med "spikmatta"! Faktiskt spännande, och gjorde lite ont först, men sedan blev det väldigt varmt (inte blod...). Efter cirka tio minuter fick jag sätta mig upp - hela ryggen var alldeles röd - inte bara på de ställen där spetsarna funnits, utan jämnt överallt. Konstigt nog gjorde inte massagen ont, men massören sa att min höft är sned, vänster ben är en cm kortare på grund av det. Troligen förlossning och kånkande av D på vänster sida. Säkert därför höger höftmuskler började säga ifrån. Efter massagen kände jag mig frusen och skönt borta, så jag bestämde mig för att åka hem. Har försökt kompensera D för att jag varit borta, vi badade i kväll och jag hade ordentligt med tålamod med nattandet. Måste börja ta tag i det - vara mera bestämd och inte låta honom yra omkring i timtal, då han ändå är trött. Men det är inte lätt att veta hur man ska göra. I kväll var det famnen som lugnade honom till sist. Snart ska jag själv gå och lägga mig och i morgon hoppas jag kunna helt och fullt delta i träningarna fram till 15-tiden. D är med sin pappa från morgonen, sen är det barnvakt nummer tre som står i turen. Hoppas det inte blir för oroligt för D. Konstigt att det alltid ska vara en så aktiv vecka då pappa-träffen sker :(.

I höst undervisas qigong i arbis i Nkby, härligt!

Ouch!

This is my project for the time being - to chop off the roots of the stump, or whatever it is called, and then pull up the rest with the tractor. I've had some problems, the tractor died and then came the rain, and now I've pulled a muscle...in a strange place...at the side of my bum :). So no chopping for some time.

Det blev väl lite för mycket fysiska aktiviteter, röjde också upp på kallvinden i måndags, och i går sa en muskel upp kontraktet plötsligt. På ett mycket konstigt ställe dessutom, på sidan av höften/skinkan. Har inte ens varit riktigt medveten om att jag har en muskel där, har närmast trott det är en fettansamling...men tydligen inte. När det tog som värst kunde jag inte böja ner mig, så jag blev lite orolig hur jag ska klara mig med D, men med mycket värmebehandling så lättade det vartefter och nu sticker det bara till ibland.

Det är konstigt detta med semestertider, märker att jag svajar i känslorna mellan att njuta av ledigt - eller egentligen av att andra också har ledigt, så att man har mera möjligheter att träffa folk, ifall man själv orkar och hinner. Samtidigt skrämmer avsaknaden av rutiner, deadlines att haka fast sig vid. Nog är man konstig! Ofta ser jag fram emot att inte ha deadlines, och när jag sen inte har en, så känner jag mig lite vilsen. När man inte har uppmärksamheten helt och fullt fäst vid tider, möten, jobb att komma ihåg, irrar tankarna ibland iväg ut i oroväckande banor. Kanske också för att det hela tiden finns så mycket att fixa till på en bondgård. Om vi helst var två "helfunktionerande" vuxna i huset skulle det vara bättre. För det finns så mycket man skulle behöva ett par händer till för, allt kan man inte bära och släpa ensam, t.ex., men jag är så trött på att hela tiden behöva be om hjälp och känna att jag står i tacksamhetsskuld. Och jag har inte råd att anställa folk hela tiden heller. Bara jag hade haft ett syskon, eller pappa i livet! Om .... men då hade livet varit helt annorlunda, så är det ju. Får bara skjuta undan bekymrade tankar, för det funkar ju ännu och sakta men säkert får jag fixat hus och omgivningar. Och jag får vara så oändligt tacksam över att jag ännu har min egen mamma, utan henne kunde jag troligen inte bo mera här på landet.

Young ones

D is not the only young one around here - lately we've seen two squirrel babies scurrying around as well. You can always tell when they are near, the birds are making a lot of noise, I guess afraid of their eggs or something.

D has started to walk more, yesterday across a room. So cute with his cowboylegs and arms up, looking so proud. He doesn't seem to be a dare-devil, sits down immediately if he thinks he will lose his balance. Mummy's stuff is great to test, if he can get his hands into bags etc. I seldom use lipstick nowadays... but he had managed to dig one out, and test it on himself. Should I start to get worried :)?

Midsummer in pictures

Vilken bra dag det ändå blev, fast jag lite kännt press av att man borde ha planer, villa, vänner att träffa - för att inte tala om skinande rent hus. Nå, jag bytte faktiskt till vita spetsgardiner, men struntade i städningen, jag var inspirerad av trädgården nu just!

På måndagen går tiden ut i byarådets fototävling, hittills har ingen lämnat in bidrag, men jag vet i alla fall om några personer som ska göra det. Om inte annat, så har det ju

inspirerat till att titta på omgivningarna med "det" ögat igen. På hemväg från "sandgräven" tog jag en längre rutt hem, för att kunna fota lite.

Photos from the river in Jeppo - the most beautiful thing we have!

Det verkar bli tradition att besöka gravgården på midsommar! Mommo ville med denna gång, vilket ju var bra, så kunde jag mellan varven fota. D var glad att hela familjen var ut och åkte.

We visited the graveyard tonight - the whole family: grandma, D, the camera and I. Seems to become a tradition for me - midsummer and graveyards!

D var också nöjd och glad i kväll. Nattningen gick faktiskt riktigt odramatiskt och jag kunde ännu "festa", det vill säga, äta en glass, ta ett glas rött vin (eko! riktigt gott) och skriva på bloggen. Vilken härlig dag!

Glad midsommar till er alla!!!

Enjoy midsummer!

Splash/Plask!

For the first time in almost two years I went swimming outside today. Needless to say, it was heavenly. I had been chopping away at birchtreeroots with an axe (jåjå Katri, jag vet...men jag måste helt enkelt :)!) - I'll explain that in another post some other day... and was simply put, drenched in sweat. D was sleeping, grandma watching over him, so I decided to jump in the car, bring my dear friend (camera), drive the three kilometers I have to the sandpits - "playa de Jeppo" - and test the water. It must've been warm, since I'm normally not very brave with cold water (even if I've tried swimming in a hole in the ice - twice - but didn't become a fan, preferred the sauna!), but didn't think it was too cold. Now I just hope my breasts won't explode...since I'm still breastfeeding morning and night.

I was very lucky, because there was noone else there. I could take all the time I needed to get used to the water and just absorb it all in peace and quiet. I almost felt childish running back and forth trying to get the self-timer on the camera to work. It was pure bliss for the fifteen minutes I was at the playa :). I had a moment of near-nirvana, standing in the water with the sun on my back. What a wonderful way to celebrate midsummer!

Lazy days?

Det har på nåt sätt känns väldigt oroligt i flera veckor, både Ds "oförutsägbarhet" och sen en massa spring hit och dit. Uppvaktningar att komma ihåg, byadagar/lite jobb med hemsidan på gång (www.jeppo.fi) och nu har jag äntligen fått igång vår gamla traktor och drog upp de burriga buskarna, som stört mig så länge. Nu är bara problemet vart jag ska sätta dem. Blir lite matt då jag troligen måste gräva upp en stubbe för att få ner ena på bästa stället. Armarna har igen domnat i natt, blev lite väl mycket grävande och slitande i går. Kom på att jag helt enkelt MÅSTE förstora en blombänk samtidigt :). På kvällen bjöd Ny-tv på mat - härligt, härligt, härligt att få sätta sig till dukat bord, bli serverad och äta GOD mat. Dessutom drack jag ett glas vin! Och ha folk att prata med. Underbar kväll - och nu har jag flera dagar utan program framför mig. Ja...nästa programpunkt blir qigonglägret. AH!

After a period that has felt rather restless I now look forward to more "summery" moods, no program (well, need to go take pictures of a garden for an article today) until the qigong weekend after a week. NICE!

Msn

Tänkte att det är bäst att jag förklarar mig lite, har fått frågor varför jag ska deleta msn. Jag tycker helt enkelt inte om den! Det tar en evighet att starta datorn på morgonen på grund av den, och "time is of the essence" numera. Jag har också skype, men använder den också sällan. Har märkt att jag helst inte vill bli avbruten när jag är på datorn, trots att det sen ändå är trevligt att chatta en stund med någon, men tankarna blir avklippta om det var något speciellt man höll på med. Ibland jobb. På något sätt känns det lite oroligt att chatta, speciellt om det råkar sig så att man gör det med flera på en gång. Fast det är i realtid, går det inte riktigt tillräckligt snabbt för min smak heller! Nä, telefonen och livekontakt - ja tack! :) Chattandet är inte riktigt min grej! Klart att man kunde sätta "stop-tecknet" då man inte vill bli avbruten, men det är ett moment till att komma ihåg. Så bara jag får reda på min skype-adress (....någon som vet hur man vet vad/var den är??), skriver jag in den på msn (så jag ändå får chatta någon gång :) och deletar sedan.

D's views

My mother doesn't take me out in the pram much anymore. I don't know why. There is so much to see, trains, tractors, grass, bushes, lovely stones (pity I sit so high up, otherwise I would love to eat them all), who needs sleep?! Instead she has tried together with grandma to make me sleep inside in the pram. That's great too, because then I can stand up, again and again and test jumping up and down. Unfortunately I fell overboard the other day, but I didn't hurt myself, just cried a bit, just in case.

It's nice when mummy takes me into her bed in the daytime (she has started to do that also), there I can throw muself around, read Molly again and again (why does mummy sigh when I bring the book to her? We have only read it almost every day since last autumn!), hug my bears and the camel. For some strange reason mummy usually just lies there, and keeps saying "let's sleep now" - in the middle of the day?! Usually I obey her after some time, it's nice to fall asleep next to her. Strangely enough, she usually sneaks away, but then I usually wake up and shout for her to get back. I've heard her complain that she doesn't get anything done anymore, but that hasn't anything to do with me, has it?! I always try to help her when I'm awake.

In the evening I also want her to be there when I go to sleep, after having had a good time in her bed, maybe jumping around in my bed first, until she lifts me into hers. If she tries to watch tv, I just keep pressing all the buttons. That is a fun game when she gets up and lifts me into her lap. Then I just crawl down to the floor and head for the buttons again. Once in a while I'm so tired I ignore the telly and just fall asleep at her breast, but then I have to be really tired, otherwise I insist on her coming to bed with me. I think it's good for her to go to sleep early.

I think mummy has looked a bit worn lately. She seems to get nervous at me for no reason - socks are there to be taken off and I can't help if I poo many times a day, preferably in a clean diaper. And who has time to stand or lie there to have a diaper changed?! So much to see and learn, have to do research all the time. In the night I think mummy wakes up when I have bad dreams or tummy/teeth aches. It's nice when she takes me into her bed, I think I'll start to wake up sooner and sooner, maybe soon I can sleep all night next to her. I think she has started to have ideas about moving me into my own room (which is not even ready yet, she has said that someone is going to put up a wall later in the summer and make me a room). I don't know if I want that, I want to be with mummy all the time. Why would she want to read a stupid paper every morning, when she could play with me? And then she tries to sneak off upstairs, I think to the machine with all the lovely buttons and chords - grandma usully tries to distract me with my toys, but I notice it all the time and crawl to the stairs and shout "uh" after her. I don't want to say "mummy", because she seems to understand "uh" just as well.

We have been outside quite often, one evening she kept pointing the big thing with nice buttons and a big shiny eye at me (I have seen it often before) but kept moving away all the time when I came crawling to also press all the nice parts of it. Camera she calls it, but says it's too expensive a toy for me. Then she also gets upset when I take off the "shoe-things" she keeps putting on my feet. Why do I need them when I prefer to move on my hands and knees - why aren't there "shoes" for knees? It's a bit hard to crawl on gravel. I tried the walking thing a few days, but wasn't impressed, I think I'll stick to the ground. So many nice thing to eat on the ground, even if mummy keeps carrying me inside to wash my mouth, when I have tried the dark stuff (I think they call it soil) and the sand. Why would she make me a whole box full of sand if it wasn't for eating?

Last night I had a really sore bum, I kept crying in the evening, but mummy and grandma just thought I was too tired. Who wouldn't cry with a burning bum?! I think mummy felt bad once she noticed it was because she had given me new potatoes, even if she knew she wasn't supposed to last summer. Maybe she thought I was big enough this year, but I think she should stop, I woke up in the night, because it burned so, and this morning I was very cranky as well. It's a pity I can't eat the same things mummy and grandma - it looks so good, I always try to grab whatever they are eating. If I'm lucky something has dropped on the floor, I always taste everything I find on the floor. Mummy seems to get a bit nervous about it, but why does she keep it lying there then?

I think she hasn't been in the best of moods lately. It was a bit better in the weekend when I was with daddy and then we went to a party on Sunday. It's almost like she needs to have a bit of time away from me sometime, and see other people! Maybe it has been good for her to go away to have a person press her muscles on the back and in the arms and neck. This morning she put me on the thing with a little needle that moves, and it pointed at over 10 kilos. She claims I'm getting heavy to carry! She should exercise more and stretch! She says she gets tired when she never knows when she'll have a bit of time in the daytime to do chores or rest - that's not my fault, I don't want to sleep when I'm told, I want to decide myself when I'm ready to go to sleep.

Straffet!

Jag får skylla mig själv. Satt och skrev i flera timmar (klockan tycks vara en timme sen på bloggen) till halv tolv, och D har igen gnytt och svängt sig med huvudet i fotändan etc flera gånger i natt. Resultat: jag är sur och trött i dag. Allt känns tungt, D ville inte somna på dagen fast han var helt slut, jag blev helt slut, men till sist gav han upp. Nu är jag helt slapp, kommer inte igång med något vettigt, och snart vaknar han väl igen. Det går inte för mig att göra som igår - jag måste helt enkelt se till att jag kommer mig i säng 10-tiden, annars orkar jag helt enkelt inte dagen efter. Där fick jag mig då. En läxa. När ska jag då hinna skriva på bloggen?! Snyft.

Mode

Måste skriva om detta nu - läste Annicas blogg (se i listan på bloggar) om hennes funderingar om mode. Har tänkt på detta med kläder allt emellanåt sedan D blev född - skulle jag haft pengar att köpa en massa kläder skulle jag ändå inte ens haft lust till det. "Mode" har känts väldigt ytligt och onödigt jämfört med livets bassaker...men ju mera man börjar röra sig bland folk igen, desto mera medveten blir man om vad man sätter på sig (och hur man ser ut...).

Jag har aldrig varit speciellt trendig, men det är klart att man mer eller mindre medvetet köpt sådant som varit "mode" - inte minst därför att man sällan haft något annat val! Klädbutikerna burkar ju sällan satsa på att vara originella utan samma variationer hänger i varje affär, speciellt här i trakterna. Det är jättetrist. Under guideåren köpte jag mycket kläder utomlands, just för att man äntligen hittade lite annorlunda kläder. Då mitt liv började om ifjol - så kändes det ju att få barn - föll ju allt "uppbyggt" bort. Det kändes helt absurt att höra någon "modeguru" på tv säga " i sommar kan du absolut inte ha på dig din pinka skjorta från i fjol", eller något sådant, för att det inte var "mode". Jösses! Som om jag inte skulle få sätta på mig min favoritsommarskjorta!! Eller får och får, men då kan någon dam komma och påpeka åt mig att jag inte är "modern". Varför skulle jag bry mig....egentligen borde jag ju inte! Men alla dessa inrednings-, trädgårds-, modeprogram....för det mesta är det skojigt att titta och få idér, men ibland blir man arg på deras förnumstiga "såhär måste det vara, för att vi säger så, för att det är inne, och det är ju det allra viktigaste här i livet...", typ. Tänk på det på ett annat vis - vi i väst brukar stoltsera med att vi är självständiga individer. Är det att vara självständig att låta affärsvärlden/klädesbranschen bestämma vad du ska ha på dig, hur du ska se ut?! Vad är det för fel på oss som går på det, om och om igen?!

Det är egentligen en ekonomisk sammansvärjning av högsta rang allt detta med mode! Tänk vilket slöseri med naturresurser och pengar. En designklänning kan väl kosta...massa, och kanske används några gånger i sämsta fall. För man kan ju inte använda en klänning flera gånger! Jösses igen! Då eurovisionen visades, surfade jag mellan varven till en annan kanal, som visade en dansk dokumentär om klädesindustrin i Indien. Det var chockerande! Arbetarna på bomullsfälten gick och sprutade gift på fälten utan något som helst skydd. Då plaggen färgas står arbetare mitt i rykande kemikalier barbenta och rör om. Allt släpps ut i vattendragen. Kemikaliefabrikerna förgiftar sin omgivning, folk får cancer. Jysk och Indiska var några av firmorna, som anlitade dessa fabriker. Chockerande! Man börjar känna sig så maktlös sådana gånger. Jag har älskat Indiskas affärer, nu kommer jag att se med helt andra ögon på deras textilier. Nu kunde jag börja svamla om varje människas ansvar för sina handlingar, hur samhället borde styras av omsorg för naturen, se långsiktiga konsekvenser osv, men jag skulle ju skriva om mode...

Det är något konstigt med människan, varför vill vi se lika ut? Kanske det är någon sorts gruppmentalitet som ligger bakom. Ren och skär biologi? Via pengarna vi sätter på kläderna, och medvetenheten om vad vi och andra bär, skickar vi grundläggande signaler om status och grupptillhörighet - och alla vill ju höra till de framgångsrika, vackra, lyckliga...Och detta behov är så grundläggande, att vi alla snällt läser i tidningar hur vi ska se ut och sen känner att vi absolut måste få förnya halva garderoben! Jaa, jag har ju gjort likadant, och kanske jag kommer att göra likadant - fast jag tror att behovet kanske minskar med åldern....Dessutom finns det ju tecken på att "köp och släng"-mentaliteten småningom får motkrafter. Loppisar är ju faktiskt ganska ok nuförtiden (de är "på mode"? Suck!). Och Hanna Back...något (jobbar i Manchester på Oxfam, eller något liknande) skrev i en kolumn i Vbl att det är trendigt att köpa begagnat i England, eller var det att byta kläder...något liknande. Så jag antar att gruppmentaliteten kan svängas till något gott - om tillräckligt många anammar en tanke, följer massan med, och det kan ju också gälla goda vanor! Men att byta kläder - iiik, vad ska hända med klädesbranschen, som lever på att folk köper nytt och nytt och nytt! För det är klart, det handlar om jobb, om vanliga människors levebröd också...ja, det är en komplicerad värld vi lever i och jag hamnar helt in på sjufamnars vatten och har suttit alldeles för länge framför datorn ikväll....Men ni förstår vart jag vill komma? Kan ni förklara för mig också vart jag vill komma :). Nu - natinati!

First steps/första stegen!

... Unfortunately not recorded yet, but D surprised himself this afternoon by walking a few steps without support. He did it two more times - the two first times grandma was the only one to see it, the third time he did it when we were getting ready for bed. He is getting to be such a big boy! In the first photo you can see his "monkeywalk" - the second one is taken tonight, just as we were getting ready to go to bed.

In bed he was testing his voice again, kept on sounding "eeeeee" for about five minutes, then some "mummummum", some giggles and then "eeeee" again! Finally he fell asleep.

I had a wonderful (although painful) massage today. Arms and upper back is in knots from all the carrying. Maybe this is the perfect time to loosen up the muscles, maybe I don't need to carry him so much soon. At the end of the month I'll participate in a weekend of qigong-training. That'll do me so much good - recharge my batteries and soften my stiff muscles, not to mention having some time to take care of myself and also socialize with people, ah! I've already spoken to babysitters, so it looks like I'll be able to take part in the training during the daytime.

Yesterday my good friend from Denmark (whom I actually met at the same qigongweekend three years ago!) and her husband popped in for lunch. So nice to see them, although I got upset when it looked like the lunch I had planned was going to be ruined, when I didn't follow the recipie. I was late with preparations, of course, and then the phone rang in the middle of everything - too much to handle for my little brain. Anyway, it was nice when we finally could sit down and enjoy the food.

I've been going back and forth with decisions about teaching English next year. First I wasn't going to do it, then I thought I should (need the money), now things have changed again, and I guess it is a sign that I really shouldn't work there any more. I think I should leave teaching behind me altogether and make room for jobs that give me more satisfaction. I'll just have to trust "life", that opportunities will present themselves. Today I even had some ideas about what I could start to do in the future - study art for adults (read about a new studyprogramme in the paper) or get involved with integration of refugees (also article in paper about possible use of the facilities of the artschool in Nkby after it moves). The latter is only at the idea stage in Nkby, but that would really be something I'd like to do. Anyway, it was nice to get a bit excited about things, even if none of them would actually work out in the future!

List!

(Stole this one off Annika's blog)
One word answers ONLY!
1. WHERE IS YOUR CELL PHONE?: besideme :)
2. RELATIONSHIP?: ?
3. YOUR HAIR?: thicker
4. WORK?: occasionally
5. YOUR SISTER?: where?
6. YOUR FAVORITE THING?: camera
7. YOUR DREAM LAST NIGHT?: stress-related
8. YOUR FAVORITE DRINK?: redwine
9. YOUR DREAM CAR?: new
10. THE ROOM YOU'RE IN?: upstairs
11. YOUR SHOES?: comfortable
12. YOUR FEARS?: disappeared
13. WHAT DO YOU WANT TO BE IN 10 YEARS?: happy
14. WHO DID YOU HANG OUT WITH THIS WEEKEND?: family
15. WHAT ARE YOU NOT GOOD AT?: saving
16. MUFFIN?: no
17. ONE OF YOUR WISH LIST ITEMS?: conversations
18. WHERE YOU GREW UP? Jeppo
19.LAST THING YOU DID?: bills
20. WHAT ARE YOU WEARING?: shirt
21. WHAT AREN'T YOU WEARING?: pants
22. YOUR PET?: dead
23. YOUR COMPUTER?: useful
24. YOUR LIFE?: versatile
25. YOUR MOOD?: good
26. MISSING?: money
27. WHAT ARE YOU THINKING ABOUT RIGHT NOW?: sleep
28. YOUR CAR?: broken
29. YOUR KITCHEN?: better
30. YOUR SUMMER?: anticipating
31. YOUR FAVORITE COLOR?: stripes
32. LAST TIME YOU LAUGHED?: today
33. LAST TIME YOU CRIED?: May
34. SCHOOL?: farewell
35. LOVE?: hope

Små egenheter

Märker att jag börjar få symptom på att sömnen inte varit så bra på flera veckor. Får lite problem med att komma ihåg ord och stubinen blir kortare....som tur är har jag bara en artikel mera att skriva just nu. Bil"olyckan" kan säkert också sättas på kontot för trötthet, man är inte så skärpt som man borde. D vaknar till allt emellanåt på nätterna. Förra natten vaknade han två gånger, tredje gången klockan 5 steg han upp i sin säng och ville över i min. Han somnade om efter att jag ammade, men sen kunde jag själv inte sova mera.

Jag behöver inte göra så mycket för att han ska somna om, och ibland gnyr han bara i sömnen (någon gån gtror jag nog att jag snarkar och det i själva verket är jag som väcker honom!). Ibland kan det behövas att jag ger nappen, eller bara smeker lite över håret (som lite börjat växa!). Han har fått två nya tänder nere, märkte jag nyligen. Det är inte så bara att kolla tandläget, han gillar att bita om allt som hamnar i munnen :(...men nu har han tio stycken och flera är på kommande, han gnuggar febrilt tandköttet varje dag. Säkert påverkar det nattsömnen också. Dessutom har han mer och mer börjat ställa sig upp utan stöd. Igår då vi på eftermiddagen gästade min mammas väninna i Ylihärmä, förflyttade han sig mellan mommo och ett bord utan att sätta sig ner. Knäade lite, för att göra det, men märkte att avståndet var så kort så det var bara att ta ett steg :)! Han tycks vara försiktig, men jag tror inte hans första egna ordentliga steg är långt borta.

Han rör sig också rätt "aplikt" nu just - ena benet ger fart med foten och andra kryper han normalt med, men undan går det! Det som är roligt och spännande är att märka hur han börjar förstå mer och mer vad man säger åt honom. Till exempel då jag bar honom till köket häromdagen efter hans tupplur (blir ofta ännu två om dagen) och sa att han ju måste ta bort nappen om hans ska äta, så tog han resolut i den och kastade den på golvet :). Tyvärr stoppar han ju allt i munnen, men har blivit van med att jag ska kolla vad det är - visade till exempel förvånat fram en skorpbit då jag frågade vad han satt i munnen, då han en gång satt på golvet. Han vet nog också när det är något han inte borde äta, till exempel pappersbitar - då sätter han av då jag visar tecken på att vilja komma och gräva i munnen på honom :).

En lite pinsam vana är att han skriker...hela butiken hajade till då han gav till ett lyckoskrik en gång då vi skulle och handla. Det har att göra med eko, tror jag. Igår på cykelturen (se nästa inslag) skrämde han bort alla skogens djur för han satt och hojtade bakom mig då vi cyklade genom skogen (på hemvägen somnade han och satt ihopsäckad bakom mig). På eftermiddagen hos mitt fadder, som vi också besökte, höll han på och pressade ur sig gälla skrik om och om igen då han blev riktigt ivrig. Han är ju inte lessen då han gör det, men det är väl ett sätt att få uppmärksamhet (som om han inte skulle få det utan, han är ju vår ögonsten!) och måste väl vara skoj på något sätt. Förstår inte riktigt, mig skär det i öronen och jag tycker han borde få ont i halsen! Hoppas att sedan då han börjar få ord att uttrycka sig med, så slutar han med det!

Haybarns

Since it was Sunday yesterday, and perfect bikeweather - for a change it wasn't so windy - I decided to go for a bikeride with D. Brought my camera as well. We have a photocompetition in the "village action group" - Jeppoviews/active Jeppo people. It was my idea, partly selfish....wanted to submit my own photos... but notice now that it isn't so easy to take a good picture. I thought the one at the bottom would be great, now I notice I should've positioned myself a bit differently, the picture is a bit crooked. Oh well, it'll be nice to see Jeppo through the eyes of other people's lenses :). I love the old haybarns, by the way. It's a pity they are disappearing from the scenery.

Kvällsfunderingar

Jag skrev tidigare att jag var rädd för att D var känslig för komjölk. Nu tror jag inte det mera, misstänker burkmaten. I kväll började han plötsligt gråta helt förskräckligt. Vi tänkte att han var så trött, för jag har försökt få honom att börja sova bara en gång på dagen - i dag sov han bara två timmar. Det gick inte att trösta honom, inga knep funkade och inte ens gröten tänkte han få i sig för alla hulkanden. Uppe på vinden såg jag orsaken, helt illröd bak. Stackarn. Han somnade ganska snabbt vid bröstet och jag hade tid att inspektera blöjan. Det var gårdagens burkinnehåll, dåligt smält. Har redan undvikit 1-3 års maten, men tydligen är 12 månaders också för stark. Förstår inte varför den ska vara så kryddad och dessutom med paprika. Försöker fixa maten själv, men alltid hinner jag inte med allt, så jag får övergå till 8 månaders burkar som reserv.

Min "spacefriend" från Helsingfors, min kära vän som jag träffade via salsan, skulle komma hit för första gången denna vecka. Tyvärr lyckades det inte denna gång heller, snyft. Men nu tror jag att det ska hända någon gång i sommar. Märker att jag mer och mer börjar komma in i semesterkänslor. Är inte så kul att skriva artiklar, vill inte heller gräva så mycket ute mera heller. Har en intervju att göra än i morgon, och hoppas nästan att det inte ska dyka upp något annat på en bra tid. Inte något mera officiellt i varje fall. Om intervju"offren" kommer hem till mig är det en annan sak :). Min brevvän i Australien skrev att hennes föreläsare vid universitetet är på väg till Finland, hon gav henne min adress. Det skulle vara skoj med så långväga gäster, men Jeppo ligger ju inte precis på rutten för de främsta sevärdheterna i Finland, så jag förväntar mig inget. Har ändå smått börjat röja upp på kallvinden, just in case "joggarna" dyker upp (ni har kanske fått email om de nakna killarna som behöver husrum :).

På tal om det - läste att 7.7.07 är ett populärt datum att gifta sig. Kom på att 08.08.08 skulle smälla ännu högre. Tänk, evighetens symbol 8...en bättre start på det gemensamma livet kunde man inte få. Vet inte riktigt hur jag ska hinna a) träffa, b) lära känna, c) fria till någon före det. Suck. Dessutom har jag inte riktigt tänkt mig något mer giftermål, även om det skulle vara skoj att få uppleva det "på riktigt", inte så att man diskuterar sig till det, jag köper alla ringar, betalar allt, inte har några egna vänner eller familjemedlemmar med på bröllopet och bara förstår en bråkdel av vad folk pratar...fast trots allt var min bröllopsdag 28.10.2000 i Havanna en av de finaste dagarna jag upplevt. Men ändå....

Har faktiskt någon gång funderat om jag månne är gift i Kuba ännu. Allt kostar där, och jag undrar om min ex-man hittat någon att betala för det papper som han säkert behöver från Finland för att bevisa att han är skild från mig (i Finland är vi i varje fall skilda). Men månne inte, kan inte tänka mig att han inte skulle ha gift om sig.

Jaa, tankarna flyter hit och dit då jag för en gångs skull haft tid vid datorn. Tyvärr var det ju av en lessam orsak, att lillen var så slut av både trötthet och ont att han slocknade långt tidigare än han brukar på kvällarna. De senaste veckorna har jag sällan orkat vara uppe efter att jag äntligen fått honom att sova. Men i söndags tittade jag faktiskt på tv till halv 12, "Jorden runt på 80 dagar" och tyckte den var rolig. Sällan en komedi faktiskt får mig att skratta! Få se när jag får se min första film på bio som mor. De gånger jag känner ett stygn av avund/sorg över att inte ha samma möjligheter till "nöjen" som många andra, hjälper det att minnas att D kanske redan om ett år börjar tillbringa natten över hos sin far. Nu just känns det lessamt att tänka på det (alltså tänker jag inte :), men jag antar att då vi kommer så långt är jag själv mogen för det och kan njuta av de lediga stunder som jag trots allt får från ansvaret då.

I år har jag också mycket mindre jämfört mig med andra föräldrar, gjorde det mycket mera ifjol. Kanske det helt enkelt är så att jag växt in i min ensamförsörjarroll och den är inte alls fy skam, speciellt nu då vi båda njuter av att röra på oss mera. Men om någon vet om ensamförsörjarföreningar i trakten vore jag tacksam för info - har tänkt att det skulle vara skönt att få tala med andra som kanske varit/är i samma situation och möjligen delta i något socialt, om det skulle ordnas något inom ett rimligt avstånd...Nu ska jag knyta mig för i dag, nati, nati alla läsare :)!

Tulipseason

Oh no!

Not a good few months for my car: no spare tyre (since one tyre is flat), wouldn't start one day - managed to scrape off some stuff from battery + hit it a few times...has started well since, but for how long....seatbeltbuckle needs a lot of convincing before it "accepts" my seatbelt, and yesterday: when reversing I forgot about a corner of the house we were visiting. Sigh. Time to visit a garage?

So much to see, so much to do

Cuddling with cat (not real..) at my mother's cousin's yesterday..

Walking practise with Godmother's children (thank you for the patience!!)

Many to play with at the graduation parties Sat - Sun

Busy even if not working!

Thought I'd put a picture of me and D for a change :). A friend sent this from Easter, when we visited her. D puts everything in his mouth, here it was a pen.

I've now finished the teaching, on Thursday was the last broadcast of the local tv until September, and I only have a few short articles left to write. So basically I feel like I'm on holiday - but I've been very busy lately! Partly because there has been things to write and think about for the village days in July, then there's tha garden, the house and of course - D!


In the second picture he helped me put up grandma's crocheted new curtains. He doesn't walk yet, but can stand without support - if he wants to. He seems to have gotten so many bumps on his head that he now is very cautious about falling. Which, of course, is a good thing.

He is with his dad now, for four hours for the first time. Feels like a long time! I went on a biketour around half the village with a friend, which was very nice. Today is graduation day, so there are many places to visit in the afternoon, haven't decided yet where to go. There are so many that I have to cut out at least one graduationparty.

Times flies by, but I feel good. Like to have a lot of small projects. And I think there will be a lot of guests in the summer as well I like that!! Welcome :)!

Om min "tro" och annat

Detta är speciellt till min "anonyma vän" (som jag inte vet vem det är - se kommentar till förra inlägget). Tack för den fina "dikten", eller kanske man ska säga "visdomsorden". Å min mediala väns vägnar kändes det lite illa att du så totalt avfärdade vad hon skrev om, men jag kan förstå att "den världen" ännu kan vara rätt okänd och skrämmande för många. Faktum är att hon kunde ha sagt, och egentligen redan har använt samma ord som de i dikten i olika sammanhang. De som är på rätt stig har samma mål. Att vara medial är heller inget konstigt - börjar man fråga de äldre i varje släkt, vet säkert de om någon som varit en "vis gumma/gubbe" i byn eller släkten. Också i vårt släkte har funnits personer med "tunnare vägg", som man kanske kunde kalla förmågan.

Jag blev jätteglad att se en artikel i Vbl om ett medium, det är ganska vågat här i trakten....Likadant har det varit med alternativa behandlingsformer, som först helt avfärdades som humbug, men nu börjar bli mer och mer rumsrena, beroende lite på vad det gäller. Det som är viktigt att komma ihåg är att med terapeuter och medier gäller samma som överallt i livet - det finns människor som är äkta, och använder sina gåvor till att hjälpa andra så väl de kan. Men liksom i varje yrkesgrupp finns det också medier/terapeuter, som kanske inte gör ett gott jobb, eller kanske är ute efter att helt enkelt lura pengarna av människor, speciellt av dem som inte mår bra. Man kan inte dra alla över en kam, men jag tycker också att man ska vara öppen för nya saker och ge dem en chans. Och var och en vet ju själv bäst var och vad man mår bäst av.

Jag kan ju bara tala om mig personligen: för mig har de alternativa behandlingarna, dit jag räknar besök hos mediala personer, varit av yttersta vikt för att lappa ihop mig efter den traumatiska tiden jag upplevde med min exman för cirka sex år sedan. Man kan kalla det samtals- och olika beröringsterapier, såsom till exempel reiki, shiatsu, zonterapi och chakra- och energibanebehandlingar coh sedan förstås meditationer. Jag har prövat det mesta, läst mycket, också därför att jag skrivit artiklar om alternativa behandlingsformer, och har vissa personliga favoritbehandlingar, men nu har jag varken pengar eller tid för det mera. Just nu tror jag att shiatsu skulle vara det allra bästa för mig.

I en kolumn i Vbl skrev en bysbo om "New Age-religionen". Jag tycker inte att man kan kalla alla de varierande tankeströmningarna, terapierna och försäljningsartiklarna som dykt upp i kölvattnet för "religion". För mig personligen har det betytt att jag faktiskt närmat mig den egna religionen - för jag hör ännu till kyrkan. Tidigare var jag mycket negativ till det jag ansåg var skenhelighet och konservatism, stod inte ut att ens se en "Kyrkpressen", nu läser jag med stort intresse olika debatter och artiklar i den. Med andra ord har alla "New Age"-böcker - för att använda något slags samlingsnamn för alla självhjälp etc böcker, och erfarenheter med "alternativt-andliga" människor - gjort att jag är mycket mera öppen för kärnan i den religion jag är född in i. Under studietiden var jag väldigt intresserad av att läsa om andra religioner, men negativt inställd till det som kristendomen utvecklats till. Nu tänker jag fortsättningsvis att kärnan är den samma i alla religioner, om man gräver tillräckligt djupt. Beroende på tidsperioden och kulturen, har olika andligen långt utvecklade personer stigit fram för att hjälpa sina medmänniskor. Det olyckliga är när det andliga stelnar och fokus från varje persons inre värld skiftar till institutioner och deras representanter, till makt och kontroll. Men mycket är på gång i vår egen religion, i folks tankesätt världen över. Jag har förtroende för det som händer, och tror att vi är på rätt väg. En väninna uttryckte det väldigt bra, jag lånar hennes ord om sig själv: jag är andling, men inte kyrlig!