Kvällsfunderingar

Jag skrev tidigare att jag var rädd för att D var känslig för komjölk. Nu tror jag inte det mera, misstänker burkmaten. I kväll började han plötsligt gråta helt förskräckligt. Vi tänkte att han var så trött, för jag har försökt få honom att börja sova bara en gång på dagen - i dag sov han bara två timmar. Det gick inte att trösta honom, inga knep funkade och inte ens gröten tänkte han få i sig för alla hulkanden. Uppe på vinden såg jag orsaken, helt illröd bak. Stackarn. Han somnade ganska snabbt vid bröstet och jag hade tid att inspektera blöjan. Det var gårdagens burkinnehåll, dåligt smält. Har redan undvikit 1-3 års maten, men tydligen är 12 månaders också för stark. Förstår inte varför den ska vara så kryddad och dessutom med paprika. Försöker fixa maten själv, men alltid hinner jag inte med allt, så jag får övergå till 8 månaders burkar som reserv.

Min "spacefriend" från Helsingfors, min kära vän som jag träffade via salsan, skulle komma hit för första gången denna vecka. Tyvärr lyckades det inte denna gång heller, snyft. Men nu tror jag att det ska hända någon gång i sommar. Märker att jag mer och mer börjar komma in i semesterkänslor. Är inte så kul att skriva artiklar, vill inte heller gräva så mycket ute mera heller. Har en intervju att göra än i morgon, och hoppas nästan att det inte ska dyka upp något annat på en bra tid. Inte något mera officiellt i varje fall. Om intervju"offren" kommer hem till mig är det en annan sak :). Min brevvän i Australien skrev att hennes föreläsare vid universitetet är på väg till Finland, hon gav henne min adress. Det skulle vara skoj med så långväga gäster, men Jeppo ligger ju inte precis på rutten för de främsta sevärdheterna i Finland, så jag förväntar mig inget. Har ändå smått börjat röja upp på kallvinden, just in case "joggarna" dyker upp (ni har kanske fått email om de nakna killarna som behöver husrum :).

På tal om det - läste att 7.7.07 är ett populärt datum att gifta sig. Kom på att 08.08.08 skulle smälla ännu högre. Tänk, evighetens symbol 8...en bättre start på det gemensamma livet kunde man inte få. Vet inte riktigt hur jag ska hinna a) träffa, b) lära känna, c) fria till någon före det. Suck. Dessutom har jag inte riktigt tänkt mig något mer giftermål, även om det skulle vara skoj att få uppleva det "på riktigt", inte så att man diskuterar sig till det, jag köper alla ringar, betalar allt, inte har några egna vänner eller familjemedlemmar med på bröllopet och bara förstår en bråkdel av vad folk pratar...fast trots allt var min bröllopsdag 28.10.2000 i Havanna en av de finaste dagarna jag upplevt. Men ändå....

Har faktiskt någon gång funderat om jag månne är gift i Kuba ännu. Allt kostar där, och jag undrar om min ex-man hittat någon att betala för det papper som han säkert behöver från Finland för att bevisa att han är skild från mig (i Finland är vi i varje fall skilda). Men månne inte, kan inte tänka mig att han inte skulle ha gift om sig.

Jaa, tankarna flyter hit och dit då jag för en gångs skull haft tid vid datorn. Tyvärr var det ju av en lessam orsak, att lillen var så slut av både trötthet och ont att han slocknade långt tidigare än han brukar på kvällarna. De senaste veckorna har jag sällan orkat vara uppe efter att jag äntligen fått honom att sova. Men i söndags tittade jag faktiskt på tv till halv 12, "Jorden runt på 80 dagar" och tyckte den var rolig. Sällan en komedi faktiskt får mig att skratta! Få se när jag får se min första film på bio som mor. De gånger jag känner ett stygn av avund/sorg över att inte ha samma möjligheter till "nöjen" som många andra, hjälper det att minnas att D kanske redan om ett år börjar tillbringa natten över hos sin far. Nu just känns det lessamt att tänka på det (alltså tänker jag inte :), men jag antar att då vi kommer så långt är jag själv mogen för det och kan njuta av de lediga stunder som jag trots allt får från ansvaret då.

I år har jag också mycket mindre jämfört mig med andra föräldrar, gjorde det mycket mera ifjol. Kanske det helt enkelt är så att jag växt in i min ensamförsörjarroll och den är inte alls fy skam, speciellt nu då vi båda njuter av att röra på oss mera. Men om någon vet om ensamförsörjarföreningar i trakten vore jag tacksam för info - har tänkt att det skulle vara skönt att få tala med andra som kanske varit/är i samma situation och möjligen delta i något socialt, om det skulle ordnas något inom ett rimligt avstånd...Nu ska jag knyta mig för i dag, nati, nati alla läsare :)!