De senaste dagarna har jag velat skriva det ena med det andra på bloggen igen, men det är helt enkelt så nu att jag har jättesvårt att hinna med det. Tänkte hastigt bara skriva några rader, D pratar för sig själv i sängen, egentligen borde han redan sova, men jag är själv på väg i säng snart, så han får hållas...hoppas han sover längre i morgon i stället. Han har redan varit två dagar på dagis denna vecka, jag har jobbat på fyra artiklar som har deadline på fredan, D är hemma resten av veckan (tills fredan). I dag tog jag en promenad ner till ån för att kolla om isen redan åkt iväg - det hade den inte helt. Efter dagis tog jag D med så han också fick se ån, länge sen vi varit dit - förstås fick jag bära honom tillbaka, det var ju så skoj att se på vattnet, kasta kvistar i och försöka se fiskar. När jag kånkade på honom över den leriga åkern kände jag att ryggen inte riktigt gillade det och bestämde mig för att det var dags för qigong. Hade redan kollat med en barnvakt igår, men började känna mig lat mot eftermiddagen - men ryggen bestämde för mig så jag packade oss i bilen och körde 20 kilometer för att få träna. Som vanligt var det ju jätteskönt med en och en halvtimme träning, kände hur kroppen lite mjuknade.Som vanligt blir detta bara nedslängt i en hast - känner mig som en tråkig bloggare numera, alla andra skriver djupsinnigt/originellt/roligt/underhållande - jag bara hasplar hastigt ur mig något. Men som sagt, bättre än såhär hinner jag inte med. D var just och ryckte i mig, nu får jag lyda sonen :). Gonatt, sov gott!
3 kommentarer:
Men vännen! Känn absolut ingen press på att du måste skriva på ngt visst vis här på blogen. Vi är bara glada att få följa vad som händer i ditt liv. Det är inte alls trista inlägg utan tårtbitar ur din vardag. Du skriver ju också både beskriande och ofta hur du tänker och känner så jag tycker att det är jätteroligt att få följa med på "din resa"!
Stor kram nu!!
Jag håller med Saltistjejen, skriv utan press eller krav. Du har ju skrivit om vardagen hela tiden.Varför denna hårda självkritik nu? kanske du är inne i ändringsprocess, nånslag ändring som sker inom dej själv, i ditt sätt att tänka om tex bloggandet.Det har ju skett en hel del livsändringar i år.Minns du att du i tiderna började blogga (delvis) för att du inte hann / orkade maila/sms:a till alla vänner som ville höra hur ni har det.Genom bloggen nådde du flera personer samtidigt. Men nu har du ju fått nya vänner också gm bloggen :o).Du är inte skyldig att prestera nåt i bloggen.Gör det som känns bra för dej själv.Kramsi Katri
Saltistjejen: du är så jättesnäll i dina kommentarer - tack, det värmde! Allt emellanåt märker jag att jag får svackor i självförtroendet, delvis också beroende på att jag inte slipper till datorn då jag skulle vilja skriva och då jag äntligen sitter där är inspirationen kanske inte på plats, men eftersom jag KAN skriva så MÅSTE jag....blir också frustrerad då ajg skulle vilja hinna tänka mera igenom vad jag skriver,, men nu just går det bara inte. Får leva med det!
Katri, tack vännen - bra att du påminde om början. Det blir ju sällan som man tänkt - du är ju egentligen den enda av mina vänner "från förr" som läser och kommenterar, men istället har man ju fått nya nätverk, vilket ju är jättebra. Tror min självkritik också är en reflektion av att jag allmänt vill utvecklas i mitt skrivande, men på bloggen har jag inte tid/rum att fila och tänka igenom - å andra sidan är det ju bra träning det också att så snabbt som möjligt försöka formulera sig. Och lite "påhejande" känns ju alltid bra - tack för det. Kramar!!
Skicka en kommentar