Swinging Saturday :)

Redan på fjolårssidan hade jag bjudit den minderåriga asylsökande flickan och hennes barn på lunch hemma hos oss, men den gången fick vi flunsa. Sen var det inte ens att tänka på i början av detta år. Till påsken bjöd jag henne på nytt, men då fick hon annat program, men äntligen i dag fick jag dövat mitt samvete. Tänkte förena nytta med nöje - har länge velat besöka simhallen med D och det är ju alltid roligare med sällskap. Nu lyckades det - inga sjukdomar eller annat program kom i vägen.

Vi for först till loppis - gjorde helt underbara fynd! Handlade för 15 euro, vad fick jag för det: gummistövlar + träningsskor till D, en gunga, ett miniradio (som faktiskt funkar, men inte så riktigt bra...), en långärmad blus + collegetröja till D och sen ännu en fin papperslampskärm till mitt sovrum!! Efter det var det bad, sen via Asiangrill hem med mat till oss själva och mormor. Ute är det ännu sommarvärme och grannen började spika ihop en gunga till D. Jag hade ännu inte allt som behövdes, så vi fick lite låna deras ännu, då det blev strid om den provisoriska gungan vi fick upp (lite strid blev det sen om annat också - båda småttingarna började bli trötta men SKULLE INTE sova :).



Det var så jätteroligt att ha dem här. "Mamman" överraskade mig redan i bilen med att säga att hon kan hjälpa mig att städa hemma (utan att hon hade sett att det verkligen behövs :). Jag tyckte att detta första besök ska hon väl få utan att behöva göra något, men väl framme insisterade hon. Städade verkligen grundligt mitt vardagsrum!! Otroligt skönt, jag fick ju pyssla med annat och kolla barnen under tiden. På eftermiddagen tog båda gästerna en tupplur i Ds rum - på en flyktingförläggning är det inte sagt att det är lugnt just då de vill vila. I kväll skjutsade jag hem gästerna och D somnade i bilen på hemvägen (och fortsatte sova då jag bar honom i säng vid 8) :) :).

Förresten, förra veckan var äntligen specialbarnträdgårdsläraren och tog sig en titt på D. Diagnos: inget fel på pojkens talutveckling, fast han inte talar flytande än. Hon tyckte också att hans finska är starkare än svenskan, vilket jag också noterat. Inte konstigt eftersom han hör finska mest - enbart hos sin pappa och delvis dagligen hemma när jag pratar med mamma. Farmor och farfar är förstås helfinska och betyder jättemycket för honom. Grannar och andra här omkring är ju svenskspråkiga, men det blir mera sporadiska möten. På dagis hör han också finska, fast svenskan borde dominera. Anyway, viktigaste att det kommer mer och mer ord, trots att det just nu är blandat, t.ex. " Kåma syömään" (= äta) är ett typexempel. Dessutom har han bort bokstäver i vissa ord, så man får gissa sig till vad det egentligen är:). Själv pratar jag Jepodialektin med honom, tycker det är viktigt att hålla liv i våra små dialekter, nog hinner han lära sig standardsvenska också (och det hör han mig ju också tala mellan varven - stackarn, jag gör det inte lätt för honom :(. Glädjande nog har han börjat säga sitt eget namn, eller nästan: "Dani" :) .

Hurraa, klcokan är bara halv tio än, hinner göra fast vad än i kväll, och i morgon har vi inga planer alls = inga krav. Hoppas det är varmt så kan vi vara ute! Ha en fin söndag!