Mostly good days

Yesterday morning I took D to a friend with a girl his age in order to be able to write a bit. I thought he might be tired enough to also take a nap in the afternoon at home - but after over an hour of running back and forth to the bedroom, crying and pulling hairs (guess who did what...), I planted D in his carriage and went for a walk, since the weather has, thank God, been dry and sunny lately. A bit below zero in the night, but nice in the daytime. Luckily enough my cousin was harvesting potatoes close to our house and we got some nice rides with him. Here some pictures from the day - I won't bother trying to get any texts in the right places, want to save my poor nerves tonight :).

Today, by the way, was a good day as well, apart from the morning when I realized I had no clue about my jobarrangements, taxes, pensions etc (won't go into that...). But had arranged babysitters for the afternoon, when I had a meeting and also wanted to attend a dancelesson in the same town. Surprisingly enough the meeting lasted half an hour, when I was prepared for two hours. It was heaven to suddenly have an hour and a half to spontanously fill - managed to squeeze in an ex-tempore interview, visit a café, buy a book...and in the evening we dropped in at our other neighbours to return some borrowed things. D loves it there, they have loads of small tractors and cars to play with. And even if he protested a bit, he fell asleep already 8.30 :) :). Now I'm going to sit in front of the telly with a glass of wine and just enjoy and relax for an hour! Cheerio!

Dum, dummare, Jemayá

Nu har jag verkligen lyckats ställa till det för mig själv. Har kännt mig duktig, som hittat jobb till mig själv som frilansare sen jag flyttade tillbaka hit till landet. Tyckte också det passade mig ypperligt, jag var inte bunden någonstans, och hade friheten att hoppa på alla möjliga intressanta saker. Satte allt på firman några år före D föddes, men efter har jag varit nöjd att jobba som frilansare med skattekort. Förstår inte vitsen med företagande - jag fick ju aldrig någon lön, allt gick åt till avgifter och kostnader! Nu märker jag att jag inte heller förstått vad en frilans egentligen är - inte alls det jag tänkt att det är....

Nyligen kom pensionsutdraget. Jag hade förtjänat hela 88 euro per månad pension. Det blir glada pensionsdagar!!! Märkte att alla skrivuppdragen fattades, liksom lärarjobben, så jag var inte alltför orolig. Det irriterade att flera jobb inte räknades, för att jag hade haft för lite inkomster per arbetsgivare - men det var ju just det som var poängen att jobba som frilans, att ha många olika arbetsgivare. Nu märkte jag just att ingen pension dragits av från mina honorar - har inte alls tänkt på det tidigare. Frågan är nu - hamnar jag på en stor räkning i efterskott, eller är det nu så bara att jag helt enkelt inte förtjänat någon pension. Märker att jag lite lugnar ner mig nu då jag skriver, trots allt handlar det bara om dessa några år från att jag blev gravid 2005, men jag får nog försöka reda ut dethär ordentligt nu.

Får redan ångest när jag tänker på att denna frihet kanske inte är möjlig. Å andra sidan är det ju tryggt med en arbetsgivare, och fördelarna är ju många, arbetskompisar, förmåner, någon annan sköter byråkratin. Men jag skulle hellre ta friheten att själv bestämma vad jag gör när, och också hoppa på udda saker som dyker upp. Det värsta är att jag inte vet var jag kan få någon klarhet i detta. Allt skulle såklart lösa sig om jag hittade ett drömjobb, som gav mig mångsidighet, frihet och trygghet. Men det är kanske utopiskt, då jag inte ens själv vet vad det kunde vara.

Ledig lördag igen

Denna bild borde ha varit med i förra inlägget också - vår nya familjemedlem. Här har han somnat i min famn framför datorn en kväll. Han är rätt pratsam, men verkar bli en mjuk och "hänsynsfull" (om man kan säga det om en katt!) kissemiss. Inte så modig och framåt som Nalle var, vilket kan vara bara bra, och han har inte heller hunnit lära sig "dåliga" (dvs andra) vanor i någon annan familj.

D är igen hos sin pappa över natt. Jag tog en liten tupplur då jag kom hem från att ha fört honom, är fortsättningsvis förkyld och trött, så pappa-besöket kom lägligt.

I går flyttade jag ut pinnsängen och tog in Ds nästa säng i sovrummet. Jag är inte redo för att han sover i eget rum än, men det började bli så tungt att lyfta honom över kanten, så nu känns det bra igen. Lite nya vindar i sovrummet :) (" -live", bäddar aldrig sängen och dit samlas allt möjligt nödvändigt, som snytpapper nu just...och Fia var faktiskt där i morse också, för första gången sen Gusta kom för två veckor sedan).

Sen börjar jag greppas av bloggfeber - alla dessa intressanta bloggar på olika håll i världen!! Började göra en lista av fredagsbloggarna, men det tar jättelänge och nu vill jag hinna göra något annat också, denna "min" dag - t.ex. dammsuga :(. Nödvändigt ont, men sen hade jag tänkt plocka fram penslarna igen och ge mig i kast med Ds vägg, har inte målat där sen i våras. Skulle verkligen vilja börja få den klar, men det kan ta en tid än. På foto den delen som är så gott som klar, lite finjusteringar behövs, och den vita apan uppe till höger tänkte jag ta bort, tror att den kan se skrämmande ut på natten.

Memories from our "summer"

Tänkte försöka i höst hänga med på fredagstemat, som Annika, och hennes intressanta bloggarvänner kör med.

Första temat i höst är ETT sommarminne...men det går ju bara inte att välja ett. Nu just sitter jag här med täppt näsa och allmän hängighet, så jag tror det kommer att färga mina sommarminnen :(.

När jag nu suttit och kollat igenom foton, konstaterar jag att det hänt väldigt mycket i sommar, trots att jag själv har en känsla av att det var vädigt jämntjockt och en hinna av frustration över det dåliga vädret ligger över minnena (dessutom växer frustrationen med denna (/&)/&¤)/& blogg, hade laddat upp redan en massa foton och då jag nu försöker få dem i rätt ordning, ser jag att hälften av dem försvunnit, grrrrrrrrrrr)

En av mina personliga höjdpunker var i allafall att för första gången på två år vara borta utan barn två nätter och bara ladda upp batterierna (på qigongläger).

Absoluta höjdare har också varit de gäster vi haft. Har inte många foton, för mest koncentrerade jag mig på att faktiskt kunna sitta och prata med folk. Fotot med D vid pianot får illustrera gästerna (tack till alla er som tog er tid att hälsa på, både från när och fjärran :).

Han försökt tillbringa tid ute med D, tyvärr blev det bara några få gånger han kunde leka i vatten, men trots regn är det ju nog skönt att kunna vistas utomhus under sommarmånaderna. Själv doppade jag mig några gånger och fick en ofrivilligt lång simtur en gång vid sandgropen då några flickors badboll började flyta iväg för dem och de började panikera. Bad dem sköta D och skulle hastigt simma efter bollen... simmade och simmade och bollen flöt glatt iväg längre och längre bort. Hann upp den vid andra sidan, då var jag redan rejält trött, så jag gick tillbaka. Kanske inte så lyckad räddningsoperation :(.

Fester och dylikt: 40, 50, 60-årsfest, studenter och konfirmationer i mängder och massor, ett bröllop, byadagarna (organisatörsstress), Angelique Kidjo-konsert i Kaustby (härlig!), en dag av Jakobsdagar, kulturnatten i Nykarleby (hjälpte lite till med fotomaraton, inspirerades att börja se på omgivningen med "det" ögat igen, dvs, sökande efter fotomotiv).

Lessamt: flera kondoleanser till avlidnas anhöriga, en död mås, många döda möss och förstås, min egen lilla 7 månaders Nalle-katt som blev under bilen i början av sommaren.

I "Höstvisa" heter det "Det finns så många saker, jag skulle sagt och gjort...och det är så väldigt lite jag gjooorde"...hade planerat att måla en massa utomhus i sommar. Det blev inte mycket gjort, nya fönster fick vi till fähusets södervägg och vårt nya staket hann jag också måla mellan regnskurarna. Fick redan en kommentar att D ju nog kan krypa emellan ut på vägen, men min avsikt har inte varit att bygga en mur runt huset, utan hoppas att staketet fungerar som en konkret påminnelse om att man inte ska springa (eller köra...) ut på vägen.

Solveig von Shoultz-tävlingen

Läste idag i tidningen om vinnarna i dikttävlingen. Kan inte låta bli att skina mig lite i (jösses, heter det så...?Nej, SOLA mig i..) glansen av duktiga människor - tre av pristagarna har jag nämligen varit på skrivarkurs i Hangö med :) ...tror det var 2005. Det är enda gången jag varit på skrivarkurs, skulle vara nyttigt och inspirerande att hitta en kurs att gå på igen - eller så nedslående, det var det delvis förra gången, jag var så "rå", de andra redan långt hunna i sitt skrivande. Men lärorikt var det minsann. Numera kan jag ju knappt skriva en korrekt mening (se i början....), så kanske jag borde börja med en kurs i modersmål :). Eller kanske två veckors sömnläger skulle göra susen...D vaknar fortsättningsvis någon gång runt 12 varje natt, gråter och är arg. Ibland tar jag honom i sängen, ibland fortsätter han sova om jag bytt blöja. Kanske det är tänder...? Själv känner jag nu också av förkylning, prövade igår på ny medicin - starkvara...få se om det är bättre än de örtdroppar jag brukar ta, och som inte heller brukar hjälpa :(.

Bättre rytm!

Ai, aou - igår var jag på en timme "modern dans". Fast egentligen var det en flash back från nästan 25 år sedan, då jag dansade jazzdans en tur. Nu också dansade vi till Mikael Jackson, min hjärna kom ihåg rörelserna, men min kropp kändes annorlunda...som 20-åring var det lite mindre grejs som skumpade omkring på olika ställen på kroppen :(, och jag undrar om det gjorde lika ont i musklerna dagen efter...t.o.m. halsmusklerna har ömmat i dag. Men det är bara bra - jag är så glad att jag hittat en timme, som jag hoppeligen regelbundet kan gå till, t.o.m. barnvakten är fixad. Jag vet ju att om jag inte tänder för fullt för motionsgrenen, så kommer jag mig inte iväg. Dessutom är denna timme redan 16.15, vilket jag först tyckte var en konstigt tid, men som sist och slutligen är jättebra, har inte hunit "tvina" för dagen. Hoppas den leder till att jag kommer ihåg att röra på mig så mycket som möjligt veckans andra dagar också!

Känns som om jag småningom får lite grepp om vardagen igen - i dag var faktiskt ganska "normal". Hade jobb med lokaltv på förmiddagen, D var hos våra grannar, de pensionerade, för första gången. Allt gick bra, men eftersom han är så snorig, var han så trött så han inte orkade spjärna emot, utan somnade på eftermiddagen. (hurraa!) Jag fick med andra ord min vanliga paus - hann skriva en råkopia av intervjun jag gjorde igår kväll och göra andra små jobb. Dessutom var en tv-reparatör hit i dag. Gamla tv:n funkar, i allafall tillsvidare, och efter många svordomar (är rädd för när D ska börja imitera mig med dem :( ), och kånkandet ner av D, som "hjälpt" med att dra ur sladdar och trycka på knappar då jag på nytt skulle installera tv:n på vinden, fick jag dvd:n och digiboxen att funka bättre än förr. Jag har vetat att det varit något fel, men inte haft ork att börja koppla om för att se vad det kan vara. Nu fick jag det gjort också, och nu behöver jag inte stänga av digiboxen för att kunna se dvd:n och tvärtom, de har varsin kanal.

Gusti (eller "Gusta", som D också säger) växer så det knakar, och har rätt bra vänjt sig med D. Tyvärr är Fia svårtflirtad, hon fräser ännu åt Gusti. Toleransavståndet är ca 30 centimeter, så det är inte så illa. Vi får hoppas att hon ännu smälter...

Äntligen!!

Jag borde ju ha gissat att det inte är så bara att få kontakt med en person, som varit en vecka på semester. Ringde och ringde dagvårdsledaren igår, det var bara upptaget, eller så svarade hon inte. Till sist satte jag email, för jag kunde ju inte bara sitta i telefon hela dagen. D sov inte igår heller på dagen, trots att han själv verkar vilja sova. Utmattande för mig - men en kopp kaffe har blivit livräddaren, då kvicknar jag till så pass mycket så jag kan fungera igen. Nu har vi ju lite sol igen, så jag har grävt i blombänkar - min gamla terapiform. Konstigt hur man alltid på hösten orkar tro på att nästa år blir bättre, trots att man har de vildvuxna blombänkarna framför ögonen!

D har faktiskt samarbetat rätt bra där ute, viftat med sin lilla spade och vandrat efter mig. Men nu har han höstens första förkylning på gång, var helt olycklig i går kväll då jag tänkte att jag måste avboka allt program idag tisdag. Han var helt stockad och arg då han inte kunde använda nappen. Så det har varit en händelserik natt (mitt i natten lyfte jag honom i sängen, och så var det ju igen spark och knuff...), dessutom lyckades jag bli stungen av en humla igår, så det har dessutom kliat. Hon misstog troligen min färgrika halsduk för en blomma igår då jag plockade hallon i trädgården. Trodde jag fått nåt skräp i bh:n och lyckades klämma åt henne, då hon krupit in i varma trakter....

I morse var D ganska ok ändå, jag hade svårt att bestämma mig för vad jag skulle göra, men satte honom till sist framför 101 Dalmatiner och stack iväg på möte om biogasanläggning här i byn. Blev själv intervjuad av Radio Vega, fast jag egentligen också representerade lokal-tv (kom på för sent att jag borde ha ringt efter kameramannen....). Alltid efteråt vet man ju vad man borde ha sagt :(. När jag kom hem försökte jag ännu en gång ringa dagvården - och hurra, nu fick jag tag på henne! D har säker vårdplats från oktober, kanske före. Nu känns det helt annorlunda, täcks be om dagvårdshjälp av grannar etc på ett annat sätt, nu finns det ju en gräns för det. Dessutom vet jag inte av speciellt mycket jobb i slutet av denna månad, så kanske det ordnar sig utan alltförmycket planerande och frågande.