torsdag 11 mars 2010

Sigh

Will this never end....Well, I guess this IS finally the beginning of the end of this ------ winter. Today I almost got stuck with the car when coming home by car - thank God my cousin has the equipment to clear the driveway.






In front of our barn it was impossible to even try to drive after all the snow fell off the roof today. The car with the mail enters our yard twice a day (morning papers and mail at noon) - we are privileged to get the mail delivered to our door, thanks to my parents, who were unable to walk to the mailbox. Since my mother is still alive, they haven't removed it, which of course is a great relief for me).







It's been a hectic week - haven't even had time to clear away the suitcase yet and getting nervous about the mess in the house. But the days have been filled with work and Mondaynight for meeting at the local tvstation, on Tuesday "my" Somali girl visited us for a few hours.

Today I attended a lecture about female circumcision..not exactly the most cheerful topic, but very interesting and informative.

We also finally received our new sofa this week, but I haven't had time to clear away the extra things yet for a photo. Suffice it to say at this point: I LOVE IT :). In the mornings I just want to keep on lying on it :).

söndag 7 mars 2010

On the road for six days

What a great holiday we've had - three whole days in Mèze, the south of France, and a day getting there, and one and a half getting home. I had brought both my cameras, which was lucky, since I had forgotten both recharger and extra memory card (and toothbrushes..).....But I still managed to take a few photos :). I guess some of the themes for these three days would be: children, food, sightseeing, relaxing. I've chosen to make a few collages to save time and space - pls click on them for better view of the smaller photos.

Day one (Monday the first) was hard work - leaving home at 6.15 and driving for an hour to the trainstation. Not our normal one, but this way we gained half an hour of sleep in the morning and didn't have to change trains - I thought it was worth it! We got to the airport well on time, the flight went nicely, no earproblems, but once we got to Paris the smoothness disappeared. Had to queue for a really long time for the traintickets, once at the counter the computer got stuck...but we managed to catch the train I had planned to take, since it was delayed. Just before we got to Montpellier, it stopped. It was sooo frustrating to sit and wait for half an hour at the station before it. D was sleeping, thank God, but I was really exhausted. Finally it moved again, my friend met us at the railwaystation and drove us to her house in Mèze. We had arrived, after 18 hours of travelling!
When we got up, everyone else had left for work or school (kids begin school at three years old in France!) so we had the house to ourselves, which was really nice. We had a bath, checked out the garden and just enjoyed the sun! I almost fainted of happiness seeing lemons on a lemontree, the palmtrees and a mimosa in bloom! D was equally happy to find a tractor, a bike and some other toys in the garden :).










When Rocio got back, we went to pick up her kids and headed for the beach for a picnic. I learned Mèze was right on a lagoon, Etang de Thau, well-known for its oysters and seafood!
















What a lovely start of our holiday - the kids were running around with each other and we could sit and chat. Rocio has a son, who is five and a daughter who just turned four - in other words, almost the same age as D.The kids' needs set the pace for the days - Rocio's children still slept in the afternoon, so we had to get back for that. I didn't mind at all, it was just so nice to have someone to talk to all the time and feel like we were living a French "normal life" - despite the fact that my friend is Spanish :). The language was a bit of a problem, but I know enough Spanish to make myself understood most of the time, and I also studied French in school, so I can say simple things and understand a bit. D seemed to prefer French, he refused to repeat Spanish words, but managed to squeeze out "Salut, ca va, merci, bonne nuit" for instance when I asked him to :). Rocio and I speak English, though.

Wednesday was a rainy day, unfortunately - but I wasn't too sad - it wasn't snow :). On Tuesday (our first) morning I was drifting in and out of sleep and at one point I dreamt it was snowing in the garden - it was terrible, that was the only wish I had had for the week, no snow!

We had planned to drive to Sète, a town on the other side of the lagoon, and we did go there also, but quite late. It was nice to have a lazy morning. On the way we stopped for coffee at Rocio's friend's place, drove around Sète and then returned home for the nap. In the afternoon Rocio drove us around Mèze - lovely small alleys and old buildings. I was so positively surprised - I hadn't found anything on the internet about the place and had thought it would only be a modern suburb of Montpellier.

In the evening I finally saw Rocio's husband, who is French and whom I've met about nine years ago when he and Rocio visited Helsinki. Rocio and I had become friends a few years before when she worked in Helsinki for a year - in fact it was her that introduced me to salsa :). When the kids had fallen asleep we had wine, ate, talked and laughed until late at night - lovely, lovely :).


On Thursday the weather was better and we went to the market and then I also conducted an interview. I really felt like writing articles and taking photos for them, even if that hadn't been part of my plans at all. My problems nowadays are 1) finding time to write 2) finding a paper to sell an article to. So let's see if I'll managed to sell any - anyway, it was nice to get into the right "mood"!!
















In the evening we picked up the boy from his tennislesson, spent a bit of time on the beach and then Rocio drove us into the countryside just outside the town.
Friday morning it was time to take off again, unfortunately for us, but I think a relief for the family. The kids were getting a bit nervous with D playing with their toys :). I think I've also heard a saying about guests starting to smell after three days :).

I was so relieved to have a friend pick us up at the airport in Helsinki - we stayed overnight in her flat and then continued home on Saturday. Only to arrive to a house where the temperature was 5 degrees...I had lowered the temperature too much on the oilburner and it was freezing cold inside :(, but upstairs the radiators were really hot, for some reason, so we didn't have to be cold while sleeping. I had expected the weather to continue like it was when we left (around zero), but it had actually been - 20 and snowing as well. So it was quickly back to reality - of course the chopped wood had run out, so I had to start doing "exercises" immediately. I managed to raise the temperature so it was almost normal when my mother got back today. D insisted on skiing today, so here ' as a contrast - a collage of our day at home after the short, but ah so sweet holiday!

lördag 27 februari 2010

Taking a break!

I'm sooooo happy to be able to show you this picture - I've began to pack for our trip to France and for the first time D will have use of his new passport :). He is at his dad's this weekend, which is perfect. I stayed home from work on Friday - this time I wasn't going to work "half-well". Many times I've felt I have a cold coming on but thought "well, it's soon weekend/holidays" or whatever and then felt tired and ill for weeks when I haven't taken the time to rest properly. The problem is that I seldom get a "proper" temperature, just a little rise which makes me feel more exhausted than when I have 38 degrees, for instance. But like I said - this time I wasn't going to jeopardize our trip and stayed home on Friday. I still have a bit of a headache and sore muscles (could also be due to teaching salsa to firstgraders on Thursday :) - but I can take it easy for two days now, so I'm confident that I'll be in shape for our "supertravel-Monday". Starting at 6.15 in the morning from home - hopefully arriving around 10 pm at my friend's house, if all connections have worked out: car - train - bus - plane tp Paris - train - car.

I've had a lot of work lately with the refugees, which of course is a good thing, but I've felt a bit stressed, since there hasn't been time to relax (or write, neither professionally nor here). I find it hard to work full days and on top of that continue at home with cooking, checking my mother's things and getting D to bed (basically full speed from 6 am - 9 pm). I need an afternoon now and then to catch my breath, think of what needs to be done, do bookkeeping (for the refugeejob - otherwise I don't get paid) and other paperwork. I really hope things will fall into a nice pattern after the trip. Spring is also my favorite time of the year - usually I feel energetic and motivated, so that should help as well.

söndag 21 februari 2010

Söndag igen!

Veckorna svischar förbi otroligt snabbt! Mina "lediga" eftermiddagar fylls alltid med jobb, vilket ju delvis är bra, men det kan bli lite väl av det goda också... Farmor åkte hem i tisdags. Besöket gick jättebra, för första gången accepterade D henne och var inte sur mot henne om jag var hemma. Jag tro det funkade att säga: fammo kanske inte kommer mer om du hela tiden säger "jag tycker inte om fammo". Vi hann besöka mommo både på sjukhuset i Jakobstad och sen på bädden, dit hon flyttades på onsdagen - och fredag fick hon komma hem. Jag hoppas att det ska gå bra nu - medicineringen är tillbaka till det hon hade nästan hela förra året, vilket ju funkade bra. Tycker också hon verkar rätt pigg, men man har ju lärt sig att det snabbt kan vända. I varje fall gläder jag mig över det nu!


Fotot med D och snön/isen får illustrera vårt väder. Trots att det har varit kallt har vi haft vissa otroligt vackra dagar med dimma och spetsmönster i träden. Tyvärr har jag inte haft en chans att fota. Dethär kastade jag iväg helt snabbt. Isen beror mest på att värmen läcker från pannrummet, men solen börjar värma småningom. I tisdags trodde jag att jag startat en timme för sent - det var plötsligt så ljust på morgonen. Dagen före hade jag ju åkt iväg klockan fem, och då var det ännu mörkt. :) Nu igen snöar det, flera dagar har det igen varit under - 20, så på dagis har det varit jobbigt då vi inte kunnat vara ute så ofta. Märker hur kort uthållighet jag har - har trivts så jättebra tills nu, men plötsligt känns det inte alls lika kul och jag funderar om jag ska fortsätta med att vara assistent i höst - vilket jag inte ens vet om jag skulle få. Men jag får tänka att min "honeymoon" är över, nu är det lite svacka och sen kanske det igen flyter helt ok. Förstås har jag varit tröttare på grund av oron för mamma också.

Läste någon väderprofet som menade att vi ännu har cirka tre veckor vinter, sen vänder det. Verkligen dags! I helgen har jag lyssnat till Lakha Lama, som var på besök i Jakobstad. Kanske inte riktigt min grej, tyckte det var tungt att sitta och spänna sig för att förstå och höra hans engelska och också vara beredd på att få någon fråga. Han använde dialogmetoden. Visst serverade han många guldkorn, men trots allt var det nog inte värt det det kostade. Har också äntligen haft besök - mina kusiner från finska sidan besökte på lördagmorgonen och en väninna från Helsingfors på besök hos sina föräldrar i Österbotten kom med tåg på lördagen och åkte nyss hem. Typiskt - då någon äntligen kommer, så blir det flera på en gång :) - men hellre så! Snart är sonen igen hemma, en vecka jobb, sen ska han en extra gång till pappa och sen - sportlov :) :).

söndag 14 februari 2010

Otur!

Jag tycker det verkar streta emot med mina försök till förbättring av konditionen. I lördags skulle jag på "dans och terapi" hela dagen. Eftersom farmor är här, behövde jag inte bekymra mig om D. Men det blidde ingen dans :(. Väl framme i -18 graders kyla stod jag och ryckte i ytterdörren i lite över fem minuter (var inte klädd för att stå utomhus länge) tills en minut innan kursen skulle börja och då ingen syntes till, gissade jag att något gått snett. Vet inte ännu vad, men jag tippar att kursen blev inställd, men ingen behagade meddela mig.

I dag tänkte jag att jag ska inleda min Batukakurs i arbis. Den hade ordnats två gånger, men förkylning och sen annat program hade gjort att jag nu först skulle inleda den, eftersom den också blev inhiberad förra söndagen. Där satt jag sen ensam i stora salen till några minuter före...kunde knappt tro det skulle hända igen - men ingen dök upp. Till sist visade sig att kursen bara gått tre gånger - det hade jag helt missat :(. Kunde inte beskylla någon, men var nästan gråtfärdig. I bilen på väg hem bestämde jag mig för att beställa Zumba-dvd. Jag orkar inte med kurser på kvällarna och inte verkar det ju bli till något på veckosluten heller, så jag hoppas att jag kan förhöja kondisen hemma i vardagsrummet i varje fall!
****
Så lite gladare saker: min väninna ringde från södra Frankrike i dag - det var så underbart att prata om resan!! Även om det inte precis är badväder där ännu i mars, bor hon ändå femton minuters promenad från havet - blir underbart att snusa på havsluft!

Mamma verkar klara upp denna gång också. Hon har kissat ut två kilo på två dagar, så det hade samlats en massa vätska. Inte konstigt då de hade tagit bort vätskedrivande medicinen från medicinlistan, fast hon använt dem i över ett halvt år. Jag hoppas verkligen att medicineringen nu blir rätt och att hon ännu kan bo med oss (och på ålderdomshem på intervallvård medan jag och D är på semester).

I morgon blir det en lång jobbdag - den är egentligen orsaken till att farmor kom detta veckoslut. Åker hemifrån klockan fem på morgonen, hämtar "min" somaliska flicka på förläggningen, åker till Karleby (en timme) och därifrån tar vi sedan tåget två timmar till Uleåborg för förhör hos migrationsverket. Troligen är jag rätt mör då jag kommer hem någon gång sju-tiden på kvällen.

fredag 12 februari 2010

Ut i världen!

Huu, kan knappt fatta det själv, har just bokat sportlovsresa, var otroligt spännande :). Första veckan i mars flyger jag och D till Paris och tar oss därifrån med tåg till Montpellier. Tre hela dagar framme och sen igen en dag resa och kanske en natt i Helsingfors - och sen en dag till att återhämta sig hemma innan jobbet igen börjar. Nu har jag verkligen återgått till att vara mig själv - kontot är nästan tomt och jag bokar utlandsresa :) :).

ps. det blev ett kortvarigt glädjerus, fick igen ringa ambulans till mamma då hon hade jättetungt att andas. Få se om hon orkar hem ännu en gång.

måndag 8 februari 2010

A bit busy

Hej! Vi är alla vid liv, men jag försöker pressa in jobb, tid med D, egna intressen - då blir det inte mycket kvar för annat. Förra veckan var faktiskt en riktigt positiv vecka, helt snabbt:

* fick meddelande om att mitt brev till vägverket i maj 2008 har "burit frukt" - så fort marken tinar ska 60-skylt sättas upp. Just nu får man köra 80 förbi vårt hus.
* fick samtal från rådgivningen, de hade fått rapport från sjukhuset och undrade om mammas blodprov. Fick frågat om råd och de läste vad som stod i rapporten. DET VAR HELT ANNAT ÄN VAD DEN (%&(%#/¤% LÄKAREN SAGT!!! Det finns uppföljning, inget är avbokat, man bara väntar på att olika värden ska bli bättre. Trots att min mamma ju har en massa svårigheter i kroppen, så finns det ännu saker och ting man kan göra - jag behöver inte vara inställd på att hon avlider de närmaste dagarna!
* mamma har faktiskt blivit en aning bättre dag för dag! Ser mera energisk ut och orkar göra något annat än bara sova också!
* Var på fortbildningen en eftermiddag. Underbart att sitta och lära sig på en föreläsning :).
* Tog årets första simtur i fredags då jag förde D till hans pappa
* var på repetition av Reiki II lördag och söndag. Fick igen en känsla av magi med reiki - så enkelt, men så effektfullt! Så fin känsla i gruppen.