Julfunderingar

Jag har tidigare sagt att julen är en tidsmaskin, vissa jular har jag knappt vetat om jag varit 15, 25 eller 35. En enda jul har jag varit borta. Det var då jag började jobba som guide och blev skickad till Sri Lanka just före jul. Det blev nog inte riktigt julstämning, trots att vi fick en gran från Finland till stället där vi guider bodde. Annars har jag alltid gett mig av på mina resor efter julen, har tyckt att julafton kan jag vara med mina föräldrar, på nyårsafton får jag göra vad jag vill. Det har alltid varit bara vi tre, mamma, pappa och jag, tills han dog 2002.

Julafton brukar vara smått melankoliskt för mig. Det var alltid en dag som jag ensam gick till gravgården och körde sedan runt byn för att se på all vacker julbelysning. En jul körde jag runt med videokameran vilande på ratten....Hade kämpat med myndigheterna för att få min äkta man hem till julen. Finland gav honom inresetillstånd, men Kuba gjorde det inte. Ville så desperat fira vår första jul tillsammans (månne jag hade en aning om att vi inte skulle få flera chanser - nästa jul hade vi redan separerat....), så jag försökte få det genom att filma julen för honom i stället.

I år blev det minimalt med reflektion, kände att behovet låg på lur, men det får bli till något annat år. D kanske inte direkt noterade att det var något speciellt på gång, men vi andra visste ju. Högen julklappar under granen har minskat år för år, nu var den rätt stor och fin igen. Hade sagt till faddrarna att de inte behöver köpa något ännu till honom, men som mamma fick jag ju handla friskt :). Nu kommer vi inte att ha brist på spännande leksaker en bra tid framöver! Och de gamla traditionerna, där ensamhet, tystnad och vila har spelat stor roll, har nu brutits och nya håller på att ta form. Spännande!