Det ordnar sig, hoppeligen

Det visade sig att jag nog ändå fick barnstolen "rätt" väg, dvs med ryggen i färdriktningen. Fick fixa egna fastsättningar, men det gick. Å andra sidan är det rätt jobbigt att få D in och ut ur stolen nu, eftersom jag bara har två framdörrar. Men får tänka på hans säkerhet då jag kämpar på! Bilen ja, bytte till sommardäck, och fick kämpa lite extra med det också - ena bakdäcket säckade helt ihop när jag vevade ner domkraften. Det har dött under vintern, tydligen, så det var bara att gräva fram reservdäcket. Muttrade nog för mig själv - varför skulle däcket just nu ge upp - men det hjälps ju inte, i något skede ger de upp.

Härligt med varmare väder igen - trädgårdsmästaren vaknar till liv i mig. D har sovit rätt bra utomhus på sista tiden, och jag har passat på att pyssla med det ena och det andra ute samtidigt. Jag hoppas att jag ska kunna gräva i blombänkarna medan D gungar (se nästa inlägg), då det blir varmare. Har också planer på att flytta buskar (så D ska få fotbollsplan), anlägga nya blombänkar...planer finns. Vi lottade ikväll :) - men missade rätta raden, så jag får leva i spänning tills vi ser den i tidningen i morgon.

Denna vecka har jag tackat nej till ett jobb att sälja annonser, och i princip sagt att jag inte undervisar nästa år. Är rätt omskakad själv, jag behöver ju pengar, men måste lita på att om jag släpper greppet om sådana jobb, som inte känns rätt, så skapar jag utrymme för de arbeten som verkligen är tillfredsställande.

Min första blogg är nu också helt borta, jag bad dem ta bort den. Kunde äntligen släppa greppet om den, jag insåg att jag inte mera kan skriva om D där. Jag tror och hoppas att vi alla tre i "dramat" har lugnat ner oss nu, men jag vill inte mera att Ds pappa och sambo vet allt vad jag gör. Om han vill veta om D behöver han bara fråga, jag berättar gärna. Märker att jag ännu är påverkad av allt som hände i höstas - fick ett email av honom i veckan, och bara att se att jag fått mail av honom gjorde att hjärtat började bulta av skräck (det visade sig vara en helt saklig fråga, inget annat). Mailen har varit så förknippade med dåliga, obehagliga nyheter så någon del av mig reagerar ännu starkt. Jag kan bara hoppas att den fysiska reaktionen med tiden också försvinner och jag kan förhålla mig neutralt till mail och annat som har med pappan att göra.