Mode

Måste skriva om detta nu - läste Annicas blogg (se i listan på bloggar) om hennes funderingar om mode. Har tänkt på detta med kläder allt emellanåt sedan D blev född - skulle jag haft pengar att köpa en massa kläder skulle jag ändå inte ens haft lust till det. "Mode" har känts väldigt ytligt och onödigt jämfört med livets bassaker...men ju mera man börjar röra sig bland folk igen, desto mera medveten blir man om vad man sätter på sig (och hur man ser ut...).

Jag har aldrig varit speciellt trendig, men det är klart att man mer eller mindre medvetet köpt sådant som varit "mode" - inte minst därför att man sällan haft något annat val! Klädbutikerna burkar ju sällan satsa på att vara originella utan samma variationer hänger i varje affär, speciellt här i trakterna. Det är jättetrist. Under guideåren köpte jag mycket kläder utomlands, just för att man äntligen hittade lite annorlunda kläder. Då mitt liv började om ifjol - så kändes det ju att få barn - föll ju allt "uppbyggt" bort. Det kändes helt absurt att höra någon "modeguru" på tv säga " i sommar kan du absolut inte ha på dig din pinka skjorta från i fjol", eller något sådant, för att det inte var "mode". Jösses! Som om jag inte skulle få sätta på mig min favoritsommarskjorta!! Eller får och får, men då kan någon dam komma och påpeka åt mig att jag inte är "modern". Varför skulle jag bry mig....egentligen borde jag ju inte! Men alla dessa inrednings-, trädgårds-, modeprogram....för det mesta är det skojigt att titta och få idér, men ibland blir man arg på deras förnumstiga "såhär måste det vara, för att vi säger så, för att det är inne, och det är ju det allra viktigaste här i livet...", typ. Tänk på det på ett annat vis - vi i väst brukar stoltsera med att vi är självständiga individer. Är det att vara självständig att låta affärsvärlden/klädesbranschen bestämma vad du ska ha på dig, hur du ska se ut?! Vad är det för fel på oss som går på det, om och om igen?!

Det är egentligen en ekonomisk sammansvärjning av högsta rang allt detta med mode! Tänk vilket slöseri med naturresurser och pengar. En designklänning kan väl kosta...massa, och kanske används några gånger i sämsta fall. För man kan ju inte använda en klänning flera gånger! Jösses igen! Då eurovisionen visades, surfade jag mellan varven till en annan kanal, som visade en dansk dokumentär om klädesindustrin i Indien. Det var chockerande! Arbetarna på bomullsfälten gick och sprutade gift på fälten utan något som helst skydd. Då plaggen färgas står arbetare mitt i rykande kemikalier barbenta och rör om. Allt släpps ut i vattendragen. Kemikaliefabrikerna förgiftar sin omgivning, folk får cancer. Jysk och Indiska var några av firmorna, som anlitade dessa fabriker. Chockerande! Man börjar känna sig så maktlös sådana gånger. Jag har älskat Indiskas affärer, nu kommer jag att se med helt andra ögon på deras textilier. Nu kunde jag börja svamla om varje människas ansvar för sina handlingar, hur samhället borde styras av omsorg för naturen, se långsiktiga konsekvenser osv, men jag skulle ju skriva om mode...

Det är något konstigt med människan, varför vill vi se lika ut? Kanske det är någon sorts gruppmentalitet som ligger bakom. Ren och skär biologi? Via pengarna vi sätter på kläderna, och medvetenheten om vad vi och andra bär, skickar vi grundläggande signaler om status och grupptillhörighet - och alla vill ju höra till de framgångsrika, vackra, lyckliga...Och detta behov är så grundläggande, att vi alla snällt läser i tidningar hur vi ska se ut och sen känner att vi absolut måste få förnya halva garderoben! Jaa, jag har ju gjort likadant, och kanske jag kommer att göra likadant - fast jag tror att behovet kanske minskar med åldern....Dessutom finns det ju tecken på att "köp och släng"-mentaliteten småningom får motkrafter. Loppisar är ju faktiskt ganska ok nuförtiden (de är "på mode"? Suck!). Och Hanna Back...något (jobbar i Manchester på Oxfam, eller något liknande) skrev i en kolumn i Vbl att det är trendigt att köpa begagnat i England, eller var det att byta kläder...något liknande. Så jag antar att gruppmentaliteten kan svängas till något gott - om tillräckligt många anammar en tanke, följer massan med, och det kan ju också gälla goda vanor! Men att byta kläder - iiik, vad ska hända med klädesbranschen, som lever på att folk köper nytt och nytt och nytt! För det är klart, det handlar om jobb, om vanliga människors levebröd också...ja, det är en komplicerad värld vi lever i och jag hamnar helt in på sjufamnars vatten och har suttit alldeles för länge framför datorn ikväll....Men ni förstår vart jag vill komma? Kan ni förklara för mig också vart jag vill komma :). Nu - natinati!