Jag tror jag har post-flunssa nedstämdhet. Och sömnbrist-nedstämdhet. Vill klaga på allt och alla, mest på min otur. Katterna har blivit något som gör tillvaron ännu tyngre än den är från förr. Fia har i princip löpt sedan hon kom hit (med några dagars paus i början och mitten) , och nu är kattungen så pass stor redan, att han försöker "serva" henne dagligen. Inte roligt att titta på, ännu mindre skojigt att höra på. Två nätter har jag låst in dem nere, men de skrapar så infernaliskt på dörren, så jag väcks uppe på vinden. De människor som kan sova utan att väckas av minsta lilla ljud har en stor gåva. Tyvärr är det inte en som jag begåvats med. Jag kan inte heller ta Fia till veterinären, förrän hon slutar löpa, det är en ond cirkel jag är fast i. Dåliga vanor har de dessutom, lillen leker med händer och ben, oberoende av tiden på dygnet, köksbordet har de ingen respekt för (det var förbjudet område för mina tidigare katter), mattorna är i högar och favoritstolen och "puffen" från kanarieöarna är snart bara slimsor. Jag satte såklart upp direkt en klöspåle, tror ni den har dugit?! Sen får jag ju vakta dem andra vägen också, så inte D slår/drar/kastar för hårt, fast de har lärt sig att sätta sig i säkerhet när han kommer farandes. Jaa, jag vet, normalt är det ju, och normalt kanske jag bara skulle sucka, nu just känns det som om katterna gaddat ihop sig för att göra mitt liv outhärdligt. Droppen var när Fia hoppade in i Ds vagn och märkte - dvs sprätte kiss på tyget. Man tycker att när man gör något gott, som i detta fall, räddade dem från avlivning, så skulle man få något för det, men nej, nu just känns det bara för jävligt med dem.
Jag vet att det är för att jag är så trött, i morse väcktes jag klockan fem av oljudet och kunde inte mera sova. Varje natt väcker D mig flera gånger (har helt gett upp med hans egen säng). Jag skulle behöva något positivt i mitt liv NU! Pratade med belgaren på skype igår, antar att jag också är besviken över det, han var mest intresserad av att prata om sig själv...det går inte med två som helst pratar om sig själv! I dag får jag tack-och-lov gäster, två väninnor, det blir bra så jag får "snap out of" detta tröstlösa tillstånd jag befinner mig i nu just.
4 kommentarer:
hej,
tycker riktigt synd om dej; har själv varit med om problem mellan småbarn och katter. Som tur blir det snart uteväder för katterna! Gudskelov att det finns kastrering att ta till:-)
Håll ut!
kram från Isabella
Drog mig i det längsta från att skaffa katt igen efter många kattlösa/fria år då jag helt av mig själv sover dåligt. Dem vi tog vår katt av hade från början lärt dem att katterna sover i badrummet. När jag var rädd om min nattsömn sa hon bara att vi ska fortsätta att ha honom i badrummet på nätterna, basta! Och vi blev förvånade när han VILLE gå till vårt badrum också när det blev natt!! Och även om vi gick dit på natten kom han inte ut. Nu är han utomhus om nätterna i allmänhet men det var bra att se att katten inte behövde störa min sömn.
Hoppas verkligen du får ngn lösning på kattproblemet; nu låter det inte bra. Uppfostra dem hårt; katter lär nog sig också bara man är konsekvent.
Hoppas du ser några andra ljuspunkter redan!
Hej Ulla vännen, oj oj va det ska kråta för dej nu. Som vink till alla som lider av att vakna lätt till ljud, så rekommenderar jag silikonöronproppar, jag använder dem hemma pga gubben snarkar o på jobbet (på fartyg)där det låter som fan när det väder o vind ställer till med hårda smällar o dunsande ljud. Att katten märker D:s vagn är under all kritik, kan man inte straffa katten då? nog kan de väl uppfostras än fast de inte är rikit babysar mer.Hoppas du får sovet Ulla! Blir det för helvetiskt med katterna så får du väl donera bort dem då.Kram Katri
TAck Isabella, ibland känns det skönt att någon tycker synd om en! Men på måndagen ska fia till veterinären - då hoppas jag verkligen det är slut på just dessa problem!!
Ann-Marie: det var nog bättre redan nästa dag, fick sova sex timmar utan att bli uppväckt (och somnade halv tio på kvällen!), så jag kände mig helt annorlunda. Tror inte att det är lätt att "omprogrammera" katterna mera, de är vana att få vara i sovrum, och jag tycker det skulle vara jobbigt att vara tvungen att låsa in dem varje natt. Då operationerna är utförda, få rde springa ut bäst de vill, månne inte alla är nöjda då!!
Katri: jag prövade på öronpropparna, men nog hörde jag för det, kanske jag inte "installerade" dem riktigt. Håll tummarna att steriliseringen får bukt på de hormonella olägenheterna (kattens ;)
Skicka en kommentar