Boy: bad mood; mummy: good mood the day after...

At home, Wednesday:
- Would you like to come with mummy to the graveyard to plant something on granddad's grave?
- no
- Well, do you want to stay home with grandma?
- no
***
At the graveyard:
- Let's get out of the car!
- Nooo (kicking and sobbing)
- Are you going to wait in the car?!
- No...
Mum leaves the kid in the car, but doesn't feel comfortable with it. Finds a wheel-barrow.
- Would you like to get in?
- Yes (not very enthusiastically).
- Hooooray!












I dag, torsdag, har varit min dag (D har varit 5 timmar vid Lillstugan = dagis, på helt gott humör när vi for dit, medan han varit där, och då vi kom hem :)). Har gjort två trevliga intervjuer i Jstad - ena var jag väldigt spänd över. Intervjuade en ex-politiker (öh, tror han är det...så mycket vet jag om politik :( om något aktuellt på gång i staden, men han var lätt att prata med och faktiskt riktigt snygg tyckte jag :). Sånt piggar ju upp. Sen unnade jag mig lunch på ett av mina favoritställen i stan - After Eight café. Oftast har de god mat, mycket smakfullt serverat och stämningen är kulturell och trevlig. Tyvärr var det ärtsoppa på menyn, vilket var en besvikelse, man skulle ju vilja äta något annat än det man kan värma upp ur burk hemma, men ändå var det trevigt att sitta där med ett levande ljus på bordet. Tog foto, men det blev skakigt, och täcktes inte fota mera, ville inte verka alltför tydligt "lantis i stan en gång i månaden" :).

Sen hade jag en intervju i Nkby för lokaltv angående de kommande kommunalvalen . Då jag körde hem var jag glad och nöjd. Tänkte att jag nog får vara oerhört tacksam som har möjlighet att göra så väldigt olika jobb, röra på mig, gnugga de små grå då jag skriver om, eller för tv intervjuar folk i ämnen jag egentligen inget vet om och dessutom har chans att träffa så olika människor. Tyvärr är det ju för lite uppdrag ännu (och förstås oftast för dåligt betalt...) för att jag ska kunna försörja mig såhär, men jag hoppas verkligen att jag delvis ska kunna fortsätta i samma stil.

Skrev nyss i ett mail till en väninna: Det är både spännande, frustrerande och ångestframkallande att vara i denna situation nu just. Jag vill vara fri som fågeln, men ändå göra det jag tycker om, få respekt och uppskattning för det och dessutom ha goda inkomster……kräver jag för mycket?!

För mycket action...

...har det tydligen varit för D. I morse var vi på mamma-barn, D var ivrig att fara, pratade om "tapatapa"=ketchup, dvs han såg mycket fram emot makaroner, korv och ketchup, som vi alltid äter där :). Men han skulle sitta mest i famnen, vilket han oftast inte gör, vid matbordet började det krisa till sig, då en liten flicka ville leka med traktorn han släpat med sig. Sen trillade han av stolen (men började inte gråta), men sen fanns inte så mycket korv, som han ville ha, och sen var det kört för resten av besöket. Om någon bara lite rörde i något han ville leka med, så grät han. Riktigt usligt blev det när slutsångerna sjöngs - "näää, näää, yääää", och pricken på i:t var när han ville låna hem tre traktorer, vilket ju inte gick för sig. Blev mycket svettigt att få kläderna på honom, skor och tossor ven runt öronen. Nu sitter han förnöjt och ser på Pippi-dvd efter att han fått tröstande varm mjölk i magen. Det var nog verkligen bra att jag hade möjlighet att ta mellandag, ska försöka ägna mig mer åt honom i dag och vi får sikta på ett lugnt veckoslut.

Busy, busy

I dag har vi mellandag, D och jag, jag ska inte jobba och D behöver inte kuskas till någon skötare. För honom har det varit full rulle, med många dagar hemifrån. Det var ju synd att veckoslutet hos pappa skulle infalla just då dagisstarten kom. Han har också varit trött för att han hostat så mycket på nätterna, på måndag sov han en timme på dagis. Men annars har det nog gått bra där, inga tårar på morgonen, varken hos honom eller mig :). Lite har han frågat efter mamma av tanterna, men inget annat. De senaste gångerna har han varit tre timmar i taget.

Jag har däremot haft lite problem att anpassa mig, har känt mig lite stressad...främst för att jag missbedömt hur mycket tid jag behövt för att få jobben klara. Ett problem med att jobba hemifrån är ju att man inte riktigt kan kontrollera sin omgivning, s.a.s. Överraskningsgäster vill man inte gärna visa på porten, men det kan omkullkasta för knappt tilltagen arbetstid (dvs tiden jag har på mig då D är på dagis). I går dök en snäll farbror upp med lingon, plommon, äppel och hemmastickade halsdukar till oss! Jag förstår inte varför han tagit oss till "projekt", men vi är väldigt tacksamma, han och hans bror hämtar varje sommar bär till oss. Vi är inte ens släkt och har inte känt dem före jag flyttade hem. Då läste den andra brodern en artikel om mig i tidningen och beslöt sig tydligen för att vi behöver någon som tar sig an oss :). Underbart att det ännu finns sådana människor här i världen!!

En artikel, som hängt med i flera veckor, blev igår klar, måndag började jobbet med Jstads personaltidning. Och översättningen blev jättejobbig - de översättningar som jag någon gång tidigare gjort, har det inte behövts intyg för, nu måste det vara, och jag hade ju ingen aning om hur ett sådant borde se ut. Jag får bara hoppas att det jag skrev duger, summan jag tog för översättningen är löjligt låg med tanke på all tid jag satte ner på allt som hade med den att göra, men sen resonerade jag att det ju inte är kundens fel att jag är både rostig och okunnig. Får fundera om jag ska ta på mig fler översättningsuppdrag, eller kanske söka mig till översättningsskolning. Men det är inte riktigt min grej....

D måste till skötare i går på kvällen också. Var på danslektionen igen i går, jätteskönt att få mjukat upp den stela kroppen igen efter hälsoproblemen. Sen bjöd min snälla väninna på mat emellan åt oss båda, D fortsatte hos henne och jag störtade iväg på fotokurs för systemdigikamera. Äntligen fick jag aha-upplevelser med tanke på kameran. Bara det nu skulle hållas kvar mellan öronen!!! Tyvärr kunde jag ju inte stanna till slutet, men jag tror jag nu fått bra början. Hemresan blev lite spännande - brukar alltid se till att bensinen i bilen inte ens sjunker nära "empty"-strecket...med alla körningar hit och dit på sista tiden, har jag inte noterat hur det står till med bensinmätare, nu märkte jag plötsligt att tanken var så gott som tom - och förstås hade jag glömt hem plånboken :(. Tack och lov blev vi inte på vägen.

Det slog mig att om jag skulle få så mycket jobb att D måste vara heltid på dagis, är det så gott som omöjligt för mig att gå kurser kvällstid- i såfall skulle jag ju knappt alls se honom, eftersom han dessutom är varannan helg hos sin pappa. Vi får börja motionera tillsammans på kvällarna och jag får hoppas att jag skolat mig tillräckligt under alla dessa år....Läste någonstans att det finns en lite "programmering" inom en, som gör att man vill följa samma mönster som man själv blivit van med från liten. Kanske är det därför det känns lite svårt att hitta rytmen nu - jag har ju aldrig varit på dagis själv, kan inte ens komma ihåg att jag ens skulle ha haft barnvakt (jag fick klara mig själv inomhus då mamma och pappa var i fähuset, redan som bebis. Lär ska ha varit ganska bra på att sysselsätta mig, speciellt som lite större, heheh). Kanske det är därför det känns lite "onaturligt" att kuska iväg pojken till andra, medan jag själv åker tillbaka hem (för att jobba...). Det tar väl en tid att vänja sig...

Finska Idols

I år intresserar jag mig ovanligt mycket för finska Idols. Där finns nämligen ett par från dessa trakter (Jakobstad/Vasa), som jag känner. De kanske inte känner mig, men min guddotter spelar i samma band och jag har skrivit en artikel om bandet redan i höstas. Det känns liksom lite kul att ha skrivit om dem långt före uppmärksamheten de nu får i pressen. Här är New Shoes-bandets hemsida (lite råddig tycker jag.....) och det är sångarna Daniel och Camilla som nu är med i Idols.

AAAh!

Vilken perfekt kväll i går! Avbokade dagsprogrammet, eftersom jag på fredag trodde att en ny flunsa hoppat på mig, tack och lov var det kanske bara den förras dödsryckningar :). Behövde få ta det lite lugnt några timmar efter att jag kört D till sin pappa, förrän det var dags för storstan Vasa. Det blev perfekt blandning av allt - hann t.o.m. köpa två par byxor (ett under att hitta ett par som passar och nu två!!) och två blusar på femton minuter före vi värmde upp med kex, ost, vindruvor och vin på hotellrummet före teatern. Pjäsen var ojämn, men som helhet helt bra. Sen god mat på restaurang och jag var redo för sängen. Men mina väninnor var bestämda: "nej, nu ska du också på nattklubb!" så då var det ju bara att halta iväg (har inte gått med högklackat på...ja ni vet, länge!). Var kanske lite skrajsen över att känna mig udda och "ute", var inte så entusiastisk över att gå ut. Av någon orsak hade minnen från året jag bodde i München aktiverats under middagen (jobbade på hotell då jag var 21), och när vi kom till Waild (var det så det ska stavas), hade de Oktoberfest där! Som ni hör är det inget trend/mode/snorkigt ställe, så jag slappnade direkt av. I ett skede undrade jag om jag var 14 eller 44, bandet spelade bland annat Hurriganes-låtar (finskt rockband som var pop när jag var tonåring) - kändes som om man satt i en tidsmaskin :)! Åldersmässigt platsade man också perfekt (öh, det var alltså inte tonåringar, utan gamlingar som vi :). Sen tvistade (=dans) vi tjejer lite och halv ett gick vi tillbaka till hotellet. Lite prat och sen somnade vi alla tre som stockar och vaknade i god tid till god hotellfrukost :). Perfekt! Nu ska jag läsa tidningar och vila lite förrän D dyker upp igen klockan två. Hoppas ni alla hade lika bra veckoslut som jag :)!

Show and tell

Jag hoppar över fredagstemat denna månad! Kollar in fredagsbloggarna, om jag hinner, men nu just är det ganska mycket på gång i mitt liv, måste fokusera på andra saker.

Har fått börja skriva listor på vad jag ska komma ihåg att göra, så det inte känns för överväldigande att försöka komma ihåg allt. De närmaste dagarna är det full rulle. I kväll blir det torsdagsföreläsning i arbis: "Bland Dalai Lamas nunnor och munkar", en killle som tillbringat en tid i Dalai Lamas kloster berättar om sina erfarenheter. Det blir jätteintressant. I morgon måste jag få min översättning klar. Har kanske inte berättat - på tisdagkväll fick jag en förfrågan om jag kunde översätta till engelska en sammanfattning av ett lärdomsprov. Det blev egentligen perfekt timing, eftersom jag egentligen inte hade något jobb för i morse, då D började i dagis (var bara två timmar). Men översättning har aldrig varit min starka sida, så det var inte så bara...måste ännu jobba på den i morgon, då D ska vara hela 3,5 timmar i dagis :). Kommer också att få en privatelev i engelska hem för första gången, så det blir också riktigt spännande.

Sen blir det skoj, skoj (Ds pappa hämtar D på lördag morgon) - stort dans och gympakonvent i Nykarleby på lördagen! Är lite orolig hur hälsan håller, har funderat på att avboka, men inte kommit mig för att göra det heller (känner mig helt bra, men hostar än). Får försöka hänga med så gott det går och vila då jag inte orkar mera. Hoppas på att delta i tre danspass och lyssna på en föreläsning om ledande. Typiskt nog är detta samma dag som jag redan hade bokat teaterbiljetter till. Så jag hinner hem och vända och så styr jag och två väninnor kosan mot Vasa, där vi tar in på hotell!!! Wow, det blir härligt - har inte övernattat på hotell eller varit på teater sen D föddes! Vi ska se Piaf-föreställningen och sen äta, ta några glas vin...och sen får vi se. Det troliga scenariot är att jag stupar i säng och tjejerna drar vidare på nattklubb. Men man vet ju aldrig :).

Ps. Ja jo, ville ännu berätta om en underbar bok: Tomas Polvall: "På väg; Res, skriv och fotografera". Funderar på att köpa den åt mig själv (nu hade jag bibban att beställa den till mig), den är helt perfekt nu just - även om jag inte reser....men skrivandet - fullt av goda tips! Tusen tack, Gunilla, för recensionen - utan den skulle jag ju inte ha vetat om boken!

Days of change

Even if I'm totally ok with D beginning daycare, I have a lot of mixed feelings. Excitement, fear, sadness, worry, relief....but mostly I look forward to a new period of my life. Even if I don't think the change is going to be huge, since he is not going to spend whole days there yet, and not even every day every week, it is still taking a step to a different kind of organisation of our days.

I've also become sucked into Facebook, suddenly. At first I didn't care much about it, but lately I've been contacted by people I lost touch with long ago and I've also looked up people myself, so it's been quite exciting. If you have an account and know my real name - get in touch, pls :).