I dag har vi mellandag, D och jag, jag ska inte jobba och D behöver inte kuskas till någon skötare. För honom har det varit full rulle, med många dagar hemifrån. Det var ju synd att veckoslutet hos pappa skulle infalla just då dagisstarten kom. Han har också varit trött för att han hostat så mycket på nätterna, på måndag sov han en timme på dagis. Men annars har det nog gått bra där, inga tårar på morgonen, varken hos honom eller mig :). Lite har han frågat efter mamma av tanterna, men inget annat. De senaste gångerna har han varit tre timmar i taget.
Jag har däremot haft lite problem att anpassa mig, har känt mig lite stressad...främst för att jag missbedömt hur mycket tid jag behövt för att få jobben klara. Ett problem med att jobba hemifrån är ju att man inte riktigt kan kontrollera sin omgivning, s.a.s. Överraskningsgäster vill man inte gärna visa på porten, men det kan omkullkasta för knappt tilltagen arbetstid (dvs tiden jag har på mig då D är på dagis). I går dök en snäll farbror upp med lingon, plommon, äppel och hemmastickade halsdukar till oss! Jag förstår inte varför han tagit oss till "projekt", men vi är väldigt tacksamma, han och hans bror hämtar varje sommar bär till oss. Vi är inte ens släkt och har inte känt dem före jag flyttade hem. Då läste den andra brodern en artikel om mig i tidningen och beslöt sig tydligen för att vi behöver någon som tar sig an oss :). Underbart att det ännu finns sådana människor här i världen!!
En artikel, som hängt med i flera veckor, blev igår klar, måndag började jobbet med Jstads personaltidning. Och översättningen blev jättejobbig - de översättningar som jag någon gång tidigare gjort, har det inte behövts intyg för, nu måste det vara, och jag hade ju ingen aning om hur ett sådant borde se ut. Jag får bara hoppas att det jag skrev duger, summan jag tog för översättningen är löjligt låg med tanke på all tid jag satte ner på allt som hade med den att göra, men sen resonerade jag att det ju inte är kundens fel att jag är både rostig och okunnig. Får fundera om jag ska ta på mig fler översättningsuppdrag, eller kanske söka mig till översättningsskolning. Men det är inte riktigt min grej....
D måste till skötare i går på kvällen också. Var på danslektionen igen i går, jätteskönt att få mjukat upp den stela kroppen igen efter hälsoproblemen. Sen bjöd min snälla väninna på mat emellan åt oss båda, D fortsatte hos henne och jag störtade iväg på fotokurs för systemdigikamera. Äntligen fick jag aha-upplevelser med tanke på kameran. Bara det nu skulle hållas kvar mellan öronen!!! Tyvärr kunde jag ju inte stanna till slutet, men jag tror jag nu fått bra början. Hemresan blev lite spännande - brukar alltid se till att bensinen i bilen inte ens sjunker nära "empty"-strecket...med alla körningar hit och dit på sista tiden, har jag inte noterat hur det står till med bensinmätare, nu märkte jag plötsligt att tanken var så gott som tom - och förstås hade jag glömt hem plånboken :(. Tack och lov blev vi inte på vägen.
Det slog mig att om jag skulle få så mycket jobb att D måste vara heltid på dagis, är det så gott som omöjligt för mig att gå kurser kvällstid- i såfall skulle jag ju knappt alls se honom, eftersom han dessutom är varannan helg hos sin pappa. Vi får börja motionera tillsammans på kvällarna och jag får hoppas att jag skolat mig tillräckligt under alla dessa år....Läste någonstans att det finns en lite "programmering" inom en, som gör att man vill följa samma mönster som man själv blivit van med från liten. Kanske är det därför det känns lite svårt att hitta rytmen nu - jag har ju aldrig varit på dagis själv, kan inte ens komma ihåg att jag ens skulle ha haft barnvakt (jag fick klara mig själv inomhus då mamma och pappa var i fähuset, redan som bebis. Lär ska ha varit ganska bra på att sysselsätta mig, speciellt som lite större, heheh). Kanske det är därför det känns lite "onaturligt" att kuska iväg pojken till andra, medan jag själv åker tillbaka hem (för att jobba...). Det tar väl en tid att vänja sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar