...till andra inlägget ner. Tänkte att det är bäst att förtydliga lite. Skrev att jag vill vara "fri som fågeln". Det betyder att jag helst fortsätter som frilans. Har nu tagit reda på att jag kan göra det och ha igång firman för t.ex. privatundervisning. Eftersom firman har pyttelite inkomster, behöver jag inte betala förskottskatt, utan det kan räknas in i skatteprocenten på frilansskattekortet. Det med pensioner är oklart ännu, har inte orkat ringa upp pensionsförsäkringsfirman än. Men vet nu att för arvoden måste jag själv se till att pensionsspara.
Jag är livrädd för att bli fast i en institution igen, typ skola. Jag har inget emot att t.ex. jobba som vikarie, eller kanske t.o.m. timlärare, men helst lämnar jag det bakom mig, för skrivandet är det som jag främst vill satsa på. Problemet är att det egentligen inte finns någon tidning att skriva till, i varje fall inte i en sån mängd som jag skulle behöva för att faktiskt kunna leva på det. Sen är det ju också ett faktum att jag inte är någon journalist, har ingen utbildning i det och är därför också glad att jag ändå har fått sålt mina artiklar och foton. Jag tror inte heller jag skulle trivas på en redaktion, inte på en dagstidning i varje fall.
Så jag är kräsen, men det känns som om jag är i ett skede i livet där jag har rätt till det. Jag har jobbat med allt möjligt i mitt liv och efter att ha upplevt utbrändhet (fick aldrig någon diagnos, men det var nog det jag var sista året som lärare), känns det som om livet ändå är för kort för att sätta det på arbete som inte gör en gott. Anyway, är hoppfull, det tycks dyka upp nya små jobb och vem vet, kanske det finns något helt annat för lilla mig där ute...något som jag ännu inte kommit på, som skulle vara flexibelt, kreativt och välavlönat - trots allt har jag en stor och vid arbetserfarenhet i detta skede. Det skulle inte vara fy skam heller med trevliga arbetskompisar, gemenskap, en arbetsgivare som månar om ens trivsel (för jag vet att det också finns sådana!), trygghet... Men vi får se, tillsvidare försöker jag skramla ihop så mycket småjobb som det bara går.
10 kommentarer:
Har du tänkt på att skriva även på finska, engelska?
Jag tror att det finns ett ökande behov av texter på engelska.I Åbo har jag märkt att antalet invandrare ökat markant.Och jag kan tänka mej att olika bostadsbolag/bibban/föreningar/företag/staden/kommunen behöver ge ut broschyrer o info på engelska.Större företag har även personaltidningar, är det nåt du kunde bidra till? Web-tidning? hmm, ja jag vet inte, men bolla med idér om var överallt text behövs. Det är lätt att låsa sej i en viss tanke om att skrivade är artiklar, böcker etc.Kram K.
Katri: jag har skrivit några artiklar på finska, men känner mig lite osäker, så borde ha någon som kontrollerar att inget grammatikaliskt fel smugit sig in. Engelska har jag inte tänkt på! Tack för idéerna, du har rätt att man fastnar lätt i vissa tankegångar. Måste försöka lyfta blicken och vara öppen för allt möjligt! kram!!
Det är märkligt, finska språket :). Jag är en sån som lärt mig både finska och engelska i skolan, har inga hämningar att skriva tom artiklar på engelska, tycker att jag är hur bra som helst på det :). Men om jag skall skriva på finska....har egentligen bättre ordförråd och "känsla" för finskan men får superångest för minsta lilla grammatikfel. Varför det???? Är det månne som nån sa att eftersom det finns så litet invandrare i Finland så är finskatalande så ovana vid folk som talar / skriver halvdålig finska att det inte accepteras???
Men din finska måste ju ändå vara helt ok då din mamma är finskatalande!
hälsar Britt-Mari
PS! Läste längre ner att du inte ville ta så mycket betalt för din översättning. Skulle uppmana till att inte vara fullt så blygsam, skulle det varit en man som gjort jobbet skulle han nog sett till att få betalt :)....vi kvinnor är så blygsamma och perfektionistiska!
Det sa just pling plong i huvudet, o jag kom att tänka på tidningen Kyrkpressen och det fakto kyrkosamfunden....har du hört med dem om de behöver skribenter? h.katri
B-M: för min del tror jag att jag känner att jag borde vara perfekt i finska, just pga min mamma, men eftersom all min utbildning varit svensk, så är den ju inte det. Det känns bara tyngre att skriva då man har dendär osäkerheten i bagaget! Jaa, så är det, undrar hur vi kvinnor kunde lära oss samma självförtroende i ekonomiska frågor (eller ja, nog finns det ju många som är hur "hårdhudade" och duktiga som helst på det...).
Katri: Jag har länge tänkt på Kyrkpressen, de facto har jag en lapp på skrivbordet att jag borde ringa dem, har två artiklar som skulle passa dem, men all tid jag haft har gått till de jobb som är på gång. Men det är på gång!
Men nu later det lite mer hoppfullt an sist jag var har och halsade pa!
Jag har tankt en del pa dig och hur modig du ar som vill gora 'som du vill' (precis som sonen, laser jag ju harnedan.) ;o)
Sta pa dig, det kommer att ordna sig!
Jag tror det var pa Mariannes i Kairo blog som jag hittade den har bloggaren:
http://ordenrunt.blogspot.com/
Kanske du kan hitta tips dar?
Kramar fran Texas!
Men vad skojigt att du också tittade in! Läser alltid nu som då din blogg (grattis på bröllopsdagen :), men kommenterar sällan. En gång hittade jag inte kommentaren jag trodde mig ha skrivit (om svarta änkor), oftast har jag direkt en "medhjälpare" på datorn, så det blir lite hackigt. Tack för din trevliga kommentar! Och jag ska kolla in dendär bloggen du rekommenderade! Kram tibax!
Hej gumman! TAck för din kommentar hos mig, jag jar nyss hittat hit och jag är inte så flitig kom´menterare, men tro mig, jag är här hemma hos dig varje dag, kanske just därför att du är skribent. Jag frilansade många år i Sverige, vi var ett gäng journalister och fotografer som derv ett aktiebolag tillsammans och betalade alla gemensamma utgifter som hyra, teknisk utrustning mm genom att göra vissa jobb tillsammans, större jobb. Jag sålde bra som frilnas och ALDRIG fick jag frågan om vart jag utbildades, vilka betyg osv... Det är inte intressant. Skriv. Är du bra nog, köper dom. Så enkelt är det. Får du inget sålt är du inte bra nog. Jag sålde mycket till lite udda tidningar, en text om en krigskyrkogård mitt i brinnande krig är svårsåld. Tills man hittar BEgravningsentreprenörernas egna tidning. Haha! Dom blev lyriska! Lycka till med allt!
Jo, men jag hittade ju din kommentar och svarade ocksa... "Ike, del tre" i September.
Kommentera mera! Det vill jag! Alla kommentarer kommer som ett email oxa till mig, sa jag ser alla - aven om det ar kommentarer pa gamla inlagg. Sa har val du det oxa, antar jag?
Och tack for lyckonskningen! :o)
Ulrika: tack för din kommentar - blev jätteglad! Skönt att höra! Nu får jag bara se till att bli en bättre skribent!! Och börja söka tidningar att skriva till.
Aurorabuddha: just så, kom inte ens själv ihåg var jag hade kommenterat! Men bra att den fanns där - ska försöka bätta mig med kommenterandet på din blogg :). Jo, jag får nog kommentarerna som email - blir alltid glad!!
Skicka en kommentar