Jag hade ett bra veckoslut, men jag kan inte helt och hållet säga att D hade det. Han är väldigt trött dessa dagar, har börjat sova fyra-fem-tiden varje dag, och hinner bli mycket sur innan (det tycks nog ändå ta på en liten att börja på dagis, även om det inte är så många timmar om dagen :(. . På lördagen hade vi en så trevlig dag, var och hälsade på mamma T och L, men det blev väl för mycket av det goda. Först tänkte jag inte få honom fast i bilstolen ("buäää, sparka, riva") när vi skulle hem, men väl hemma somnade han direkt. Jag var så upptagen att knapra på med min "nya" blogg under tiden, så jag inte lade märkte till hur länge han sov...först halv sju-tiden vaknade han (hade sovit över två timmar :(, och fortsatte direkt gråtandet - han hade ju inte ätit sen lunchen :(. Det var bara "nä, nä, nä, uääääää". Inget hjälpte, så lät honom vara, medan jag själv fixade mat och åt medan han satt under köksbordet och grät. Blev faktiskt riktigt orolig - är det något värre fel på honom?! Till sist satte jag mig själv på golvet med hans tallrik: "nej, vill inte". Men då jag sa att att jag själv äter det, då gick han med på en sked. Det brukar funka, han vill inte att jag ska äta hans mat, fast han själv redan avslutat :), nu hade han ju inte ens börjat... Resten av kvällen gick bra. På söndagen var vi och hälsade på en tvåveckors bebis här i närheten och på hemvägen somnade han i vagnen.
Trots att det är lite svårt att veta nu hur och när han riktigt sover, börjar jag känna mig lugnare inombords. Börjar vänja mig vid tanken på "nyordningen" med dagis, har också diskuterat med mig själv att det inte är fel om jag använder tiden då D är där till att helt enkelt fortbilda mig, dvs läsa om att skriva och fotografera, för när annars ska jag göra det?! Denna vecka har jag ännu artiklar att skriva, men sen hoppas jag kunna ta åtminstone några "studiedagar".
Jag är så nöjd med att äntligen ha fått fixat till bloggen, har tänkt på det länge. Vet inte hur det är med er, men på något sätt behöver jag också yttre ändringar för att reflektera att saker och ting ändrats. Förr brukade jag ofta möblera om, nu får det bli i mindre skala här på bloggen :). Tog också ett änglakort i lördags och blev så glad då det igen en gång perfekt stödde mig: "have confidence" hette det och sa bl.a : this card is a message from your angels saying, "You can do it!". Jag är också så glad över hur också bloggandet nu stöder - tusen tack till er för tips och länkar, speciellt Aurorabuddha! Hade börjat fundera att jag borde gå någon kurs i skrivning, för att kunna ge det en allvarlig chans. Men sen blev det vid det, nu serverades jag en adress till kurs på nätet :). Känns nästan magiskt när lösningar och tips "faller en i famnen" s.a.s.
I går fanns en annons om seminarier om integration av invandrare - kan något vara mer aktuellt för mig! Ett av seminarierna ordnas dessutom i Nykarleby. Ringde i går till flyktingförläggningen, far och hälsa på "min" flykting i slutet av veckan. Vill lära känna henne bättre, för snart börjar säkert besöken till myndigheterna. Det är företrädarens huvudsakliga uppgift att då följa med, eftersom det är frågan om en minderårig person (även om hon inte har jättelångt till myndighet).
Ha en jättebra vecka, allihopa!
4 kommentarer:
Så där fungerar jag också. Ska jag ändra på något i tillvaron så ändrar jag en massa annat också, bara av farten, och för att det känns bra! Just nu städar jag, både i datorn och i hemmet, för jag känner att jag vill göra något nytt. Och det går inte att gå mot något nytt om det bakom en är en enda röra. Städat och sopat ska det vara, och helst också ommöblerat.
Låter helt underbart, o jätteroligt att du låter så inspis o uppåt, du vekar minsann sprudla. Kramar till erbåda, från böljan blå.Hel-Sto.
Matilda: Det ligger nog någonting i Feng shui...önskar bara att någon annan ville städa här hemma, det hinner jag inte riktigt med :(
Kram tibax till böljan, jo, det känns jättebra, utom de gånger D får sina trotsattacker :(.
(Namen, vars tog min kommentar vagen?)
Man far tacka for uppmarksamheten! Jag rodnar ju nastan! :o)
Nog ar det val nastan magiskt att man hittar systrar (som det ar) over hela varlden - med bloggeriet, menar jag? Magiskt. (Jag hittade ju maken pa internet 1995, sa jag borde val inte bli forvanad...)
Skicka en kommentar