Sitter och jobbar med artiklar och tar en liten paus....Som med allt annat arbete är det ju så att det sällan flyter av sig själv. Då jag skriver en artikel har jag flera skeden av när det tar emot och när det sen flyter. Av någon orsak tar det alltid lite emot att ringa någon för att be om att få skriva en artikel om dem. Själva intervjun är nästan alltid otroligt givande, fast jag kan vara rätt nervös att intervjua till exempel en politiker, eftersom jag ännu inte riktigt förstår mig på det hela, ett annat område är ekonomi, som jag inte heller riktigt har grepp om :(. Det är både spännande och skrämmande att skriva för personaltidningen i Jstad (två gånger i året), för där bestämmer jag egentligen inte själva vad jag ska skriva om, även om jag förstås kan påverka en aning. Vi är två som skriver, den andra skriver på finska. Men just det är också roligt att det kan bli om vad som helst - en rektors hundintresse, stadsdirektörens syn på något aktuellt, en blivande pensionär som ser tillbaka på fyrtio år av arbete för staden!
Sen får jag ta mig i nackskarvet då det gäller att sätta igång. Jag skriver först en råkopia - kastar ner texten, s.a.s. Ibland blir det redan mera genomarbetat, börjar få syn på ordningen, kommer på bra början eller slut (sällan båda på en gång), eller rubrik (nästan det svåraste!). Ibland skriver jag bara helt kallt ner mina anteckningar. Jag har ju fördelen att lämna jobbet att vila, det vill säga jag tar itu med den först dagen efter, till exempel. Nu just är jag i det skedet. Det tar också emot först att fokusera sig och ta itu med bearbetningen, men sen blir jag ofta överraskad över att texten trots allt verkar hänga ihop, att den bildar en helhet. Egentligen är det rätt sällan som det känns som om jag helt enkelt inte får det att bli till någonting. Det är klart, lysande blir det väl mera sällan, men för det mesta tycker jag själv att texten flyter och bildar en helhet. Att skriva artiklar är ju egentligen bara att återge vad någon annan har sagt. Men att skriva något helt eget....svälj (ja, det gäller ju inte bloggande förstås :)! Nu ska jag ta en kaffepaus och fortsätter sedan med en delvis politisk text (därav behovet att skriva lite lättsammare här emellan :)!
6 kommentarer:
Det låter som en beskrivning över hur jag skriver mina hemarbeten :)
Den här veckan har jag haft ett knepigt arbete - och tyvärr ganska ointressant, så jag var så nöjd i går kväll när jag äntligen fick sätta punkt. Jag har den fula ovanan att äta godis när det strular till sig. Fick i mig två stora godispåsar och två stora chokladplattor på två dagar. Plus lite kakor där emellan...
Annars är jag så imponerad över dina texter här på bloggen! Du skriver jättebra!
Helén
Ibland är det en fördel att låta jobbet vila en tid, men det kan också vara en nackdel. Det är lätt att tappa greppet och inspirationen om man låter en text ligga obearbetad för länge. Men det allra svåraste brukar ändå vara att hitta en vinkling och att skriva kort när det finns så mycket man vill förmedla. Lycka till med personaltidningen!
Maggi
Kommer du att sitta och skriva hela veckoslutet? Eller har du en liten stund över att ta emot en kamera-okunnig???.... passar egentligen när som helst fredag - söndag!
StrandMamman
Helén: tack, det var snällt skrivet! Skrivande är ju kreativet och det är ju inte bara att trycka på en knapp, så är det där...oftast. Och jo, det kan behövas "hjälpmedel" :) då man skriver, för mig är det väl kanske att ta pauser lite nu som då.
Maggi: jag borde kanske ha skrivit att "för det mesta har jag inget annat val än att låta texter vila" - tiden jag har att skriva är oftast begränsad. Men trots allt tycker jag att huvudet är fräschare då jag fått sova på råkopian - men vi är ju olika som människor också. Och jo, jag vet din kritik av mina texter!
Strandmamman: you've got mail!
Det där med att skriva kort och vinkla var ingen kritik av dina texter. Det gäller i precis lika hög grad mina egna texter. Vissa människor är helt enkelt för intressanta för att man skall kunna skriva kort. Det gäller kanske speciellt äldre mänskor som har massor att berätta och gärna vill att man skriver om allt. Uttrycket "you have to kill your darlings" är svårt att ta till sig ibland.
Ha ett bra veckoslut!
Maggi
Maggi: det är konstigt, hur bra det ändå är detdär uttrycket. För många gånger är det ju just så att då man tar livet av favoritsatsen, t.ex., så vinner hela texten! Men det är smärtsamt ibland :)
Skicka en kommentar