Dagarna går....

Gissa vad jag gjorde i lördags, då jag fick göra preciiis vad jag ville...jo, beställde 261 pappersbilder via nätet :), tog nästan två timmar (måste ju fixa vissa med photoshop också). Men det skulle också göras någon gång, hade inte gjort pappersbilder av mina digibilder sen i maj, och det blir ju lite knäppt, så att säga, mellan varven. Söndag var en mera aktiv dag - målade faktiskt lite på Ds vägg, nu börjar jag veta hur den sista delen ska se ut. Sen kom Strandmamman på besök - vi satt och pillrade på våra kameror (går på kurs tillsammans, mera därom senare). Har också försökt öva att ta bilder inomhus utan blixt (foton i detta inlägg, "studentbabyn":) - blir fortsättningsvis för mörka, men i varje fall är det bättre än det varit!).

Måndagen blev en dyr dag - var igen till homeopaten för uppföljning, och det blev påfyllning också. Jag brukar sucka över min mamma, som käkar så mycket piller. Utan nitro varje dag skulle hon inte mera leva, sen är det värkmedicin, åtminstone. Nu har jag själv en lång lista på kylskåpsdörren, för att jag ska komma ihåg vad allt jag ska ta. Där finns förstås också hag(hav?)torn och Noni också. Jag har med andra ord ett desperat försök på gång med att backa upp immunförsvaret, så att jag inte skulle bli så ofta sjuk i vinter.

Tänkte få hjärtesnörp på vägen till homeopaten, trots att solen sken och klockan var halv tio på förmiddagen, fick jag lite sladd i en kurva - svart is :(!!! Det var bara antydan till sladd, men jag bestämde mig för att vid första bästa tillfälle byta till vinterdäcken - hellre för tidigt än för sent! Sen såg jag svanar - de flög just över vägen då jag kom, i elstopshöjd, men hann inte få bra foton. Sätter med ett där de flyger över mink/rävfarmen, kanske någon ex-österbottning blir lite sentimental :).

Förra natten blev igen en sådan, som verkligen inte gör mig gott. För det första satt jag igen för länge framför tv:n (till 23), D hade somnat redan före nio. Just innan jag skulle gå och lägga mig, vaknade han, kanske av mardröm, eller så blev han bara arg över att jag inte ännu gått och lagt mig....i varje fall var det gråt, spark och "nä, nä, nä" i halvtimme. Till sist då jag försökte byta blöja på honom och han bara slingra sig och sparka, brast det för mig. Satte mig ner och nästan ylade. Han är så hemsk då han håller på så där, det går inte att få kontakt. Jag får inte trösta, det blir nästan värre om jag försöker ta i honom, men inte är det bra om jag far bort heller. Men att börja själv gråta var väl det bästa jag kunde göra, han blev först skrämd och började gråta på riktigt, men till sist tystnade han och då jag själv lugnat ner mig, försökte jag förklara för honom att han inte får stänga ut mig så där, då blir jag ledsen.

Men att gråta har jag märkt, gör att man blir helt kraftlös, så det kändes som en dålig "laddning" inför undervisningen på morgonen. Till sist somnade jag i allafall, och väcktes 3-tiden av att Fia igen en gång hämtat in en levande mus och sprang omkring efter den i sovrummet. Åååååååååå. Försökte bära ut katt med mus i munnen, men då tappade hon den såklart och den kilade in bakom min byrå. Jag fick kasta ut båda katterna (som förresten inte ännu heller är kompisar :( och sprutade till sist parfym nere på dörren, då Gusti försökte krafsa sig in. Ja suck. Sen var det slummer från och till (i varje fall doftade det gott i sovrummet) och halv sju var det bara att hasa sig ur sängen och göra sig klar. Gissa om jag kände mig pigg och alert?! Dessutom hade jag inte riktigt hunnit förbereda mig ordentligt, så jag visste att jag mest får "ta det på talang" (dvs på erfarenheten...) . Då jag tidigare jobbade heltid som lärare, satte jag massa med tid på att förbereda mina lektioner. Nu skulle jag vara helt annorlunda, eftersom det helt enkelt inte skulle finnas lika mycket tid till det. Men är inte säker på att jag skulle vara sämre lärare för det, för tidigare tog jag så allvarligt på undervisningen, att jag inte heller kunde tolerera att eleverna tog det med en klackspark. Nu tror jag att jag skulle vara mera avslappnad och tillåta mera infall och spontanitet. För jag skulle inte ha nåt annat val :). Säkert skulle någon vara missnöjd över att det inte är tillräckligt strukturerat då igen, man kan ju aldrig göra alla nöjda, det har jag lärt mig. Men som sagt, jag har ju egentligen inga planer på att helt återvända till skolvärlden, vi får se.

Dagen gick helt bra, trots allt, fast jag var nog slut efter - det gäller ju att vara skärpt på ett helt annat sätt än när man lallar på hemma. D ville inte vila på eftermiddagen, vilket jag mycket, mycket gärna skulle ha gjort. Så när det började bli dags att fundera på kvällsprogrammet, beslöt jag mig för att satsa på hälsan. Skulle haft andra träffen av fotokursen, men jag orkade helt enkelt inte med den. Där borde man ju verkligen ha varit skärpt och jag var också lite orolig över att det skulle ha blivit lite för mycket för D att vara hos barnvakt också på kvällen. Så jag satsade på "quality time" för oss. Lite fingerfärgsmålning i badrummet (D upptäckte att man kan använda hjälpmedel - borstade ut färgerna med nagelborsten :) och sen badade vi. För första gången somnade han utan protester redan före åtta - han var ju i dagis redan klockan åtta i morse, så det blev en rätt lång dag för honom.

I morgon åker vi till Kurikka (1,5 timmar med bil härifrån, hon tog bussen dit) för att hämta mommo. Torsdag är det jobb igen i skolan, på kvällen höstmöte - visar också dior från Peru då. Få se hur det lyckas, har inte fått barnvakt till D, så han får följa med. Till veckoslutet kommer farmor och farfar igen.