Här finns en samling inte-så-bra foton, som berättar om vår vardag den senaste tiden....första fotot är utsikten genom fönstret vid mitt skrivbord (om du klickar på det ser du bättre vad som finns bakom trädet). Det är spännande att följa med hur ett hus byggs. Det blir skojigt att få nya grannar, även om det känns konstigt att omgivningen förändras :). Jag hoppas människorna som äger det tomma huset på andra sidan om vårt hus, kunde sälja eller hyra ut det, det är lessamt med tomma, oanvända hus, speciellt nu som många vill skaffa sig trähus på landet - och gör det, det är många unga familjer som flyttar till byn just nu, jätteskoj! Om jag håller tummarna riktigt hårt, så kanske en familj med åtminstone ett barn i Ds ålder skulle köpa grannhuset..... :)
De två senaste morgnarna har det varit frost på bilen - skrapa, skrapa - och is på vägarna. Bytte till vinterdäck förra veckan, ena framdäcket var plötsligt tomt och tänkte att jag samtidigt byter alla. Men det är ändå halt med svart is. I dag fick jag andra sidan av häcken klippt. Det gick mycket snabbare, då jag inte behövde klättra på stegen. Samtidigt fick jag granris att täcka över blommor med. Kom på att lavendeln ju måste få hjälp att klara vintern. Väntar redan med spänning hur det blir nästa sommar. Har ju odlat lavendel från frö i sommar och hoppas på väldoftande blommor nästa år. Tyvärr har jag glömt alla ställen jag planterat den på...men jag får hoppas att den ändå klarar sig. De allra sista rosorna tog jag in i vasen. Hoppas de ännu orkar slå ut, fast det är ganska små knoppar.
Har börjat med projekt "261" foton in i album - Gusti tycker han borde få lite uppmärksamhet också, inte bara de dumma papperslapparna!
Härom kvällen fick D tag på min lilla digikamera och knäppte vilt omkring sig :). Här nere lite reslutat från vår fotosessionen - jag
fotade också (inte precis höjdarfoton tekniskt sett, men lite skojiga ändå)."Ljushuvud" :) inte alltid lätt med liten en som inte hålls på plats).
"Jag vill med på bild, jag vill med på bild!!!" (D hade lite svårt att fokusera på motivet. Fick kasta mig på golvet för att få komma med på bild :).
Farmor och farfar åkte he
m på måndagen. På kvällen hittade jag D sittandes på mitt skrivbord med telefonluren i hand. "Faffa, faffa" sa han in i luren :). Ryckte den hastigt till mig och funderade redan vad ett samtal till Kina månnekostar, men som tur är hade han inte lyckats ringa någon alls.
Mitt goda humör håller i sig, trots att jag är lite orolig för att jag kanske håller på att tappa rösten. Men fortsättningsvis är jag hur pigg som helst, dessutom känner jag mig energisk - en underbar känsla!!! Har saknat den. Jag hade bokat dagis i morgon, trots att jag inte hade något jobb att göra, men tänkte att jag nu kan ta mig tid att ringa runt till tidningar och kolla hur läget är för frilansare, och kanske börja läsa om skrivande. När vi kom hem från mamma-barn i dag fick jag förfrågan om jag kan åka till Vasa i morgon. Nu är pappren äntligen klara, jag är officiellt företrädare och nu börjar asylsökningsprocessen. Så jag fick ändå jobb :). Dessutom fick jag ett spännande mail i kväll - förfrågan om D och jag följer med på en resa över nyår. Jag hade redan gett upp hoppet om en resa till solen i vinter och var egentligen helt nöjd med det. Finanserna medger det egentligen inte heller. Men vi får se, sa varken bu eller bä, man vet ju inte vad som kan hända än :).
7 kommentarer:
Spännande tider det där när dom lär sej att man kan ringa någon med telefonen. Vår äldsta var två år när hon högg telefonen en lördag morgon vid nio, tryckte på måfå på några knappar och sen sa hon "hallå hallå?" och upplyste oss sedan att hon pratade med Åke (vår granne). Jag tog telefonen av henne, och blev alldeles paff när jag hörde en mansröst i luren säja "hallå - är det någon där?". La på luren utan att säja något skam till sägandes, men kollade sen upp numret hon hade ringt. Det gick till en herreman ute i skärgården, som dessutom råkade vara bekant via jobbet... håhå.
Vid fem års ålder kan hon fyra telefonnummer utantill, plus alarmnumret. :)
D ser underbart lycklig o avslappnad ut, aaah vilken liten kille du har. Ni måste ju absolut ringa faffa nån dag, så D får prata med honom!Kanske lite med fammo också.Alla parter blir glada.
h.Katri
Katt: det blir inte långtråkigt med de små :). Du verkar ha en duktig flicka, klipsk som mamma :)? I vintras hade D också lyckats knäppa på telefonen och då jag fick tag på luren hörde jag "the number you have dialled is incorrect" :(.
Katri: vi ringde nog dem sen direkt, han försökte verkligen berätta något åt faffa, men tyvärr förstod jag bara "ang" = traktor :). Fammo och faffa verkar ganska så sålda med honom :). Och jag är glad att jag orkar mera njuta av att vara med honom!
Jag kan tänka mig att D sitter som klistrad i fönstret om det dyker upp spännande maskiner på andra sidan vägen. Jag kommer ihåg då vår äldsta son var 1,5 och det grävdes bakom K-Anitas. Då satt han på paradplatsen i köksfönstret nästan hela dagen. :)
Jag har också ett fotoprojekt på gång... Modell större. Jag har inte fått in ett enda foto i albumen sen vi köpte digikamera år 2004. Igår var jag faktiskt och hämtade ut bilder från de senaste 2,5 åren. 900 bilder blev det. Plus att jag har ungefär lika många liggandes i lådorna. Problemet med digikameran är ju att man fotograferar alldeles för många foton av samma sak. Sen tycker jag att det är svårt att bestämma vilka bilder man ska beställa och sen blir det på tok för mycket. Nåja, alla bilderna ska inte in i album.
Nu ska jag gå och väcka vår lilla sömntuta för jag känner att det börjar bli dags för mat. Inget av våra barn vill tydligen vakna självmant på mornarna. Jobbigt liv med morgontrötta barn. ;-)
Ha det bra! Roligt att du känner dig så pigg och energisk. Jag skriver också under på att du är jätteduktig som klarar av allt själv!
Rena rama spökbilden den på D som är helt upplyst. Passar ju bra så här i Halloweentider.
Spännande med nya grannar! Hoppas verkligen att dom har barn i D's ålder. DET vore ju kanon!!
Kram!
.. och jag blir nyfiken på vart ni ska resa! När avslöjar du?
Kram från Gunilla
Camilla: oj, att ha grävmaskiner vid köksfönstret, det är nog varje liten pojkes dröm :). D kollar nog med jämna mellanrum vad där händer, men det syns inte så riktigt bra på grund av träden :(. Huhhuh, vilket fotoprojekt du har!! Jag försöker beställa några gånger i året, också ifall det skulle hända något med datorn och allt skulle försvinna. Dessutom är det ju rätt skojigt att återuppleva saker och ting som hänt (man glömmer ju så supersnabbt!)...och tack :)
Annika: jo det ser onekligen lite "överjordiskt" ut :) Paret som bygger hus har inte ännu barn, tyvärr, men säkert kommer det så småningom. Därför hoppas jag ännu på huset på andra sidan - att någon med "färdiga Barn" :) skulle flytta dit. Fast det är rätt utopiskt, släktet ville först inte sälja det då det gamla paret som bott där gått bort och har sedan låtit det helt enkelt förfalla de senaste tjugo åren :(
Gunilla: i morse kändes det som om det inte blir resa. Väninnan hade bokat till Thailand och jag tror det är lite väl långt och dyrt i detta skede. Men det var skojigt att bli lite ivrig över tanken :)
Skicka en kommentar