I'm back!

Äntligen börjar jag känna mig som mig själv igen. Har börjat känna mig utvilad på morgonen, i morse vaknade jag redan 6 av mig själv (å andra sidan har jag gått i säng före 12 flera kvällar, t.o.m. halv tio en kväll...) och qigongade på trappan i solskenet! Jag har också en stor lust att storstäda huset och ta en ogräsomgång i trädgården (fick lite gjort i går redan bl.a. då D badade i bassängen, ute ser det redan bättre ut, och känns bättre!) - antar att de är hälsotecken :). Har t.o.m. börjat fundera på jobb, gör troligen "höstens" första intervju nästa vecka. Planerar en dag på stranden i dag (vid sandgroparna...) och i morgon, efter att jag tagit D till sin pappa, ska jag kolla in Jakobsdagarna.

Å andra sidan var det mycket oroväckande att mamma igår igen ramlade omkull, hon skulle plocka upp Ds leksak och föll handlöst. Hon är väldigt tung och det var väldigt svårt att få upp henne. Vår tillvaro balanserar hela tiden på gränsen, känns det som, det behövs inte mycket för att allt ska falla sönder och samman. Men än så länge går det och nästa år får jag hjälp av dagvården, då tror jag att det också blir lite lättare. Jag hoppas vi får en bra höst och vinter tillsammans ännu.

Veterinärhjälp?

Vad göra med en mås, som troligen flugit in i någon ledning och skadat både ben och vinge?! Den har varit här i snart två dygn. Katten vågar sig inte på den, vi diskuterade med grannen, men ingen av oss kände oss manade att börja nacka mås...så sista alternativet var att försöka mata den och se om den skulle repa sig av sig själv. I ett skede rätade den på vingarna uppåt - så de verkade inte vara helt av. Men den haltar och släpar på dem. När jag klippte gräs i går, hittade jag feta maskar under en bänk jag måste flytta - när jag sprang med dom i handen till måsen, tänkte jag nog att detta kanske börjar gå för långt, men det var en gläde att se den snabbt svälja den största och tjockaste, som jag lyckades kasta rätt nära den. På kvällen var den och drack av vattnet och åt av matresterna jag satt ut. Men nu på morgonen ser jag att den sitter på andra sidan vägen. Vad kan man göra?! Det finns ju inte heller rovdjur här som skulle sköta saken...men en smådjursveterinär skulle väl knappast veta vad man kan göra heller?! Och fågeln skulle säkert få ännu värre traumor om man försökte ta fast den. Stackars mås.

Plock från senaste dagarna

Äntligen kom solen, efter två höstregndagar. Tack och lov hade min goda vän S från Helsinfors hämtat med sig två nya dvd:n, när hon tittade in både lördag och söndag under sin tur till Öbotten. Måndag och tisdag förflöt mest framför tv:n :(. I går onsdag, soldagen, tog vi en tur till Nykarleby med mormor på morgonen - olika ärenden, hälsa på min faster (99 år!) och ännu besöka min kusin och ta del av sorg i släktet. Det är otroligt vad många som gått bort i år. Lessamt också för min mor, hon har bara någon få att ringa till mera, en av hennes bästa väninnor dog i vår, tre är dementa.

Men jag skulle ju visa bilden på den nya generationen: L och mamma T kom för att bada på kvällen. Gick riktigt bra att samsas i poolen!

Såhär lugnt och belevat gick det inte riktigt till...men rätt bra ändå. L är helt fantastiskt "fru-material", mycket moderlig mot D ( hon är hela 7 månader äldre :)!), torkade bordet, hans kind etc. Men för första gången lekte de faktiskt riktigt bra (inte mycket strid om prylar), skrek bl.a av glädje då de lekte kurragömma bakom gardinen. Härligt att se och lyssna på :). T:s kommentar: "det var väl så att din mamma hör dåligt?" :). hon hade nog inte hört något annat än dunset av små fötter på vinden.

På måndag fick jag mina första "couch surfing-gäster", en familj från Moskva! Men de övernattade faktiskt i gäststugan i byn, men kom på te på kvällen. Eftersom det regnade hela dagen, hade jag tagit det som en vilodag även om huset skulle ha behövt städas..men de fick ta det som det var, med halvlästa tidningar lite här och var t.ex. Trevliga människor, charmig stor tös (hon var tyngre än D, fast bara 10 mån!). Före de kom var jag och D och kollade in 6 kattungar - nu har jag beslutsångest, vilken ska vi ta, eller ska vi ta två...? De andra blir troligen avlivade :(.

I söndags tog min mamma taxi (hon får subventionerade turer), hämtade sin kusin och så åkte damerna till en liten stuga. Jag tänkte att jag och D kan ta det riktigt, riktigt lugnt. Inte länge efter ringde en annan dam att nu fanns jordgubbar, som min mamma beställt. Så det blev att rensa och sätta i frysen i stället. Inte prima gubbar, rätt vattniga, men vad kan man vänta sig med dessa väder :(. Våra egna gubbar rodnar bara ännu, landet är inte i full sol hela tiden och plantorna står för tätt...men nog ska vi väl få lite att sätta i mun (självutlösaren fixade foto på oss...)

Höststorm

Skulle det hjälpa, skulle jag bli arg. Väcktes av en smäll i morse klockan fem - ett fönster smällde upp av draget. Nyss flög ett annat upp och väckte D, som mumlade "ålm" (= moln, dvs åska, säger något om sommaren, då det är ett av de första orden han lär sig :( ), men tack och lov somnade han ännu om. Ute blåser det hårt, det regnar och känns som höst. Vi är mitt i sommaren och har egentligen inte haft någon sådan ännu. Jag tycker jag börjar känna av bristen av sol och värme i kroppen - hur i hela fridens namn ska man orka över hela den mörka, kalla vintern, om man inte alls får en ihållande vacker period på sommaren att ladda upp under?!

Byadagan - villagedays

Så var det dags för byadags lördagen - vi hade ganska tur med vädret, bara en gång började det lite droppa. För oss i styrelsen blev det en smått hysterisk dag, vår planering haltade verkligen i år och vi var alldeles för få för att sköta allt. Men på något sätt gick det ändå, skulle jag tro. Jag hade också ett loppisbord med två väninnor - rik blev jag inte, försäljning: 50 cent, och med tanke på bensinpriset kanske det gick jämnt ut. Ja suck. Men en väninna hade haft rätt sorts varor och gick faktiskt riktigt bra på plus.

På fredagkväll började byadagarna med allsång och musikcafé. Vi missade allsången, eftersom D och jag var tvugna att fara hem och äta just då (hade planeringsmöte före), men vi hörde lite av musikcaféet efteråt. Jag är verkligen imponerad över kvaliteten på musiken som ungdomarna producerar. Härligt. Efter regn och hagel lyste solen igen, och medan jag stod där och lyssnade och pratade med bekanta, kändes det bra igen (i motsats till torsdagskvällen...), var glad över att vara just där jag var, just då.

I dag såg jag alltemellanåt en skymt av min pojke...jag måste medge att jag nog lämnade honom vind för våg, det var så många saker att sköta. Jag misstänker att det fanns flera som höll ett öga på honom också (tack till dem!). Tack och lov hade en tramptraktor parkerats framför trappan och där satt han säkert över en timme i ett sträck - kastade en blick dit allt emellanåt och såg att han var kvar och fortsatte sen igen med mitt. Några gånger fick jag springa runt och söka honom, men som tur är hittade jag honom alltid igen :). Klockan två var både mor och son rätt möra så jag packade allt i bilen och åkte hem för att dra en lättnadens suck. Nästa år är jag INTE med och ordnar byadagar, då vill jag också kunna njuta av dem i lugn och ro!

Regn, regn, regn

Regn ute, regn inne, regn i sinne (t) - finns det en sådan vers...? Den dök upp nu då jag funderade hur jag skulle formulera de känslor jag har nu. Det är ju så att blir man för förnöjd, tas man ner på jorden. Det hände med mig i kväll. Jag var bjuden på villakväll, jag tog med D, jag var glad och förväntansfull. Vi skulle övernatta. Det regnade och regnade. Uppehåll en stund, och så regn igen. Tutten försvann igen, fem personer vände upp och ner på en stuga, men den var och förblev försvunnen. Där började nerförsbacken. Jag skulle så väldigt, väldigt gärna ha velat vara del av den gemenskap jag var del av någon gång tidigare, men nu var det ju en annan som var nummer ett. Iskallt vatten, ingen tutt och nytt ställe osv gjorde D (och mig..) mycket olycklig när det blev sovdags. För mig var det värsta att jag hade försatt mig i en situation, där jag kände mig fångad. Jag insåg att jag gjort ett stort misstag som kommit ut till stugan med D, men eftersom jag redan druckit för mycket vin, kunde jag inte ta mig hem. Tack och lov fanns en person som inte skulle stanna över natt, och D och jag fick åka hem med henne senare på kvällen (då jag till sist lyckats få honom att sova i vagnen efter en promenad på skogsvägen i regnet). Vilken lättnad att komma hem igen!! Men det finns mycket att fundera över nu just. Av någon orsak är jag alltid i otakt med människorna jag växt upp med. För 25 år sedan var jag på det klara med att jag inte passar här, småningom börjar samma känslor väckas igen. Men denna gång kan jag inte sådär bara fly och börja om någon annanstans, där jag kan känna att jag passar in. Denna gång får jag så lov att bita ihop och skapa ett liv där jag passar in just där jag befinner mig. Till det behövs en funderare på vad som borde falla bort och vad som borde komma till...och vad jag kan förverkliga och vad jag får så lov att acceptera att inte mera fungerar. Ibland kan det inte hjälpas att det också blir att ta till "försök och misstag-metoden" :(.

För 25 år sedan....

gick jag ett år i Svenska Folkakademin i Borgå. I dag blev det en återförening av tre gamla lägenhetskompisar, då N från Sibbo råkade befinna sig i trakterna. Även om det är mindre roligt att acceptera den anmärkningsvärda ålder man kommit upp i, är det mycket givande att strosa omkring bland gamla minnen, och komma ihåg saker och ting man upplevt tillsammans.