Äntligen börjar jag känna mig som mig själv igen. Har börjat känna mig utvilad på morgonen, i morse vaknade jag redan 6 av mig själv (å andra sidan har jag gått i säng före 12 flera kvällar, t.o.m. halv tio en kväll...) och qigongade på trappan i solskenet! Jag har också en stor lust att storstäda huset och ta en ogräsomgång i trädgården (fick lite gjort i går redan bl.a. då D badade i bassängen, ute ser det redan bättre ut, och känns bättre!) - antar att de är hälsotecken :). Har t.o.m. börjat fundera på jobb, gör troligen "höstens" första intervju nästa vecka. Planerar en dag på stranden i dag (vid sandgroparna...) och i morgon, efter att jag tagit D till sin pappa, ska jag kolla in Jakobsdagarna.
Å andra sidan var det mycket oroväckande att mamma igår igen ramlade omkull, hon skulle plocka upp Ds leksak och föll handlöst. Hon är väldigt tung och det var väldigt svårt att få upp henne. Vår tillvaro balanserar hela tiden på gränsen, känns det som, det behövs inte mycket för att allt ska falla sönder och samman. Men än så länge går det och nästa år får jag hjälp av dagvården, då tror jag att det också blir lite lättare. Jag hoppas vi får en bra höst och vinter tillsammans ännu.
2 kommentarer:
Hej Ulla!
Hoppas allt är ok! Det är så länge sedan du skrivit så jag börjar bli orolig!
Marianne
Hej Marianne! Vad glad jag blir att du bryr dig om - jag ska skriva ett inlägg nu, så ser du vad jag hållit på med. Allt bra :). Kram!
Skicka en kommentar