På konsert

På bilden ser ni en konsertbesökare, som inte lät sig störas av applåder, busvisslingar eller häftigt medryckande toner. Det tänkte krisa till sig först, tutten (dvs nappen) var försvunnen, jag trodde Ds pappa hade glömt att sätta med den. Just före konserten skulle börja, var gråten på en sådan nivå att jag desperat försökte fundera ut vad jag kunde hitta på för att lugna honom, kom på att tuttflaskan ju fanns i väskan. Så det var bara att traska iväg till bilen, precis då Angelique Kidjo började...men det lönade sig, för när jag drog ut alla Ds kläder ur väskan, hittade jag ändå en "tuttu" där, PUUUH. Hastigt kånkande med D på magen tillbaka (han börjar bli tung, men blånekade till att gå själv), han kastade en förströdd blick på ståhejet vid scenen, la sig ner i vagnen och somnade gott. Och jag och M fick njuta av en mycket trevlig, fast kort, konsert! På hemvägen visade sig D vara en sann plattlänning. Eftersom vi ändå var en bit hemifrån, var det mera kuperat, och D skrattade gott åt grusvägens trevliga kullar, sådant är han inte van vid!