Byadagan - villagedays

Så var det dags för byadags lördagen - vi hade ganska tur med vädret, bara en gång började det lite droppa. För oss i styrelsen blev det en smått hysterisk dag, vår planering haltade verkligen i år och vi var alldeles för få för att sköta allt. Men på något sätt gick det ändå, skulle jag tro. Jag hade också ett loppisbord med två väninnor - rik blev jag inte, försäljning: 50 cent, och med tanke på bensinpriset kanske det gick jämnt ut. Ja suck. Men en väninna hade haft rätt sorts varor och gick faktiskt riktigt bra på plus.

På fredagkväll började byadagarna med allsång och musikcafé. Vi missade allsången, eftersom D och jag var tvugna att fara hem och äta just då (hade planeringsmöte före), men vi hörde lite av musikcaféet efteråt. Jag är verkligen imponerad över kvaliteten på musiken som ungdomarna producerar. Härligt. Efter regn och hagel lyste solen igen, och medan jag stod där och lyssnade och pratade med bekanta, kändes det bra igen (i motsats till torsdagskvällen...), var glad över att vara just där jag var, just då.

I dag såg jag alltemellanåt en skymt av min pojke...jag måste medge att jag nog lämnade honom vind för våg, det var så många saker att sköta. Jag misstänker att det fanns flera som höll ett öga på honom också (tack till dem!). Tack och lov hade en tramptraktor parkerats framför trappan och där satt han säkert över en timme i ett sträck - kastade en blick dit allt emellanåt och såg att han var kvar och fortsatte sen igen med mitt. Några gånger fick jag springa runt och söka honom, men som tur är hittade jag honom alltid igen :). Klockan två var både mor och son rätt möra så jag packade allt i bilen och åkte hem för att dra en lättnadens suck. Nästa år är jag INTE med och ordnar byadagar, då vill jag också kunna njuta av dem i lugn och ro!