Solveig von Shoultz-tävlingen

Läste idag i tidningen om vinnarna i dikttävlingen. Kan inte låta bli att skina mig lite i (jösses, heter det så...?Nej, SOLA mig i..) glansen av duktiga människor - tre av pristagarna har jag nämligen varit på skrivarkurs i Hangö med :) ...tror det var 2005. Det är enda gången jag varit på skrivarkurs, skulle vara nyttigt och inspirerande att hitta en kurs att gå på igen - eller så nedslående, det var det delvis förra gången, jag var så "rå", de andra redan långt hunna i sitt skrivande. Men lärorikt var det minsann. Numera kan jag ju knappt skriva en korrekt mening (se i början....), så kanske jag borde börja med en kurs i modersmål :). Eller kanske två veckors sömnläger skulle göra susen...D vaknar fortsättningsvis någon gång runt 12 varje natt, gråter och är arg. Ibland tar jag honom i sängen, ibland fortsätter han sova om jag bytt blöja. Kanske det är tänder...? Själv känner jag nu också av förkylning, prövade igår på ny medicin - starkvara...få se om det är bättre än de örtdroppar jag brukar ta, och som inte heller brukar hjälpa :(.

Bättre rytm!

Ai, aou - igår var jag på en timme "modern dans". Fast egentligen var det en flash back från nästan 25 år sedan, då jag dansade jazzdans en tur. Nu också dansade vi till Mikael Jackson, min hjärna kom ihåg rörelserna, men min kropp kändes annorlunda...som 20-åring var det lite mindre grejs som skumpade omkring på olika ställen på kroppen :(, och jag undrar om det gjorde lika ont i musklerna dagen efter...t.o.m. halsmusklerna har ömmat i dag. Men det är bara bra - jag är så glad att jag hittat en timme, som jag hoppeligen regelbundet kan gå till, t.o.m. barnvakten är fixad. Jag vet ju att om jag inte tänder för fullt för motionsgrenen, så kommer jag mig inte iväg. Dessutom är denna timme redan 16.15, vilket jag först tyckte var en konstigt tid, men som sist och slutligen är jättebra, har inte hunit "tvina" för dagen. Hoppas den leder till att jag kommer ihåg att röra på mig så mycket som möjligt veckans andra dagar också!

Känns som om jag småningom får lite grepp om vardagen igen - i dag var faktiskt ganska "normal". Hade jobb med lokaltv på förmiddagen, D var hos våra grannar, de pensionerade, för första gången. Allt gick bra, men eftersom han är så snorig, var han så trött så han inte orkade spjärna emot, utan somnade på eftermiddagen. (hurraa!) Jag fick med andra ord min vanliga paus - hann skriva en råkopia av intervjun jag gjorde igår kväll och göra andra små jobb. Dessutom var en tv-reparatör hit i dag. Gamla tv:n funkar, i allafall tillsvidare, och efter många svordomar (är rädd för när D ska börja imitera mig med dem :( ), och kånkandet ner av D, som "hjälpt" med att dra ur sladdar och trycka på knappar då jag på nytt skulle installera tv:n på vinden, fick jag dvd:n och digiboxen att funka bättre än förr. Jag har vetat att det varit något fel, men inte haft ork att börja koppla om för att se vad det kan vara. Nu fick jag det gjort också, och nu behöver jag inte stänga av digiboxen för att kunna se dvd:n och tvärtom, de har varsin kanal.

Gusti (eller "Gusta", som D också säger) växer så det knakar, och har rätt bra vänjt sig med D. Tyvärr är Fia svårtflirtad, hon fräser ännu åt Gusti. Toleransavståndet är ca 30 centimeter, så det är inte så illa. Vi får hoppas att hon ännu smälter...

Äntligen!!

Jag borde ju ha gissat att det inte är så bara att få kontakt med en person, som varit en vecka på semester. Ringde och ringde dagvårdsledaren igår, det var bara upptaget, eller så svarade hon inte. Till sist satte jag email, för jag kunde ju inte bara sitta i telefon hela dagen. D sov inte igår heller på dagen, trots att han själv verkar vilja sova. Utmattande för mig - men en kopp kaffe har blivit livräddaren, då kvicknar jag till så pass mycket så jag kan fungera igen. Nu har vi ju lite sol igen, så jag har grävt i blombänkar - min gamla terapiform. Konstigt hur man alltid på hösten orkar tro på att nästa år blir bättre, trots att man har de vildvuxna blombänkarna framför ögonen!

D har faktiskt samarbetat rätt bra där ute, viftat med sin lilla spade och vandrat efter mig. Men nu har han höstens första förkylning på gång, var helt olycklig i går kväll då jag tänkte att jag måste avboka allt program idag tisdag. Han var helt stockad och arg då han inte kunde använda nappen. Så det har varit en händelserik natt (mitt i natten lyfte jag honom i sängen, och så var det ju igen spark och knuff...), dessutom lyckades jag bli stungen av en humla igår, så det har dessutom kliat. Hon misstog troligen min färgrika halsduk för en blomma igår då jag plockade hallon i trädgården. Trodde jag fått nåt skräp i bh:n och lyckades klämma åt henne, då hon krupit in i varma trakter....

I morse var D ganska ok ändå, jag hade svårt att bestämma mig för vad jag skulle göra, men satte honom till sist framför 101 Dalmatiner och stack iväg på möte om biogasanläggning här i byn. Blev själv intervjuad av Radio Vega, fast jag egentligen också representerade lokal-tv (kom på för sent att jag borde ha ringt efter kameramannen....). Alltid efteråt vet man ju vad man borde ha sagt :(. När jag kom hem försökte jag ännu en gång ringa dagvården - och hurra, nu fick jag tag på henne! D har säker vårdplats från oktober, kanske före. Nu känns det helt annorlunda, täcks be om dagvårdshjälp av grannar etc på ett annat sätt, nu finns det ju en gräns för det. Dessutom vet jag inte av speciellt mycket jobb i slutet av denna månad, så kanske det ordnar sig utan alltförmycket planerande och frågande.

Ledig lördag

Det är egentligen ganska skrattretande hur det blir då man är riktigt trött. I morse satt jag på parkeringsplatsen utanför ishallen i Kokkola och snyftade. Varför? Jo, för att jag först trodde att de stängt simhallen pga löptävling - "buuhuu, och jag som FÖR EN GÅNGS SKULL skulle och simma"...vilket jag sen ändå kunde göra :). Men sådär är det. Jag har varit med förr, så jag känner igen symptomen. Jag tror ändå inte att det är så illa som 2003, sista året jag jobbade heltid som lärare och var helt slutkörd. Nu borde några nätters goda sömn redan hjälpa mycket. Får sätta öronproppar i natt så järnvägsbyggarna inte väcker mig igen före 6 i morgon (järnvägen förnyas, vi bor ganska nära den så dunk och gnissel hörs rätt bra :(.

I dag har jag försökt att inte ta stress över ogjorda saker, utan påta på i lugn takt och sitta och titta på landskampen (Fi-Sve). Otroligt skönt att ostört kunna se på tv! Sen hade jag tänkt undvika datorn, men hur det nu var så hamnade jag här och tänkte att jag ska kolla vad som händer på bloggen.fi - och där har det minsann hänt. Nu kan jag plötsligt kommentera igen (i motsats till många andra, tycker jag att det är en viktig del av bloggandet!)! Tittade lite på min lista av bloggar jag förr hade koll på, men alla känns så främmande nu då man inte följt med vad som hänt med var och en. Trevligt i allafall att bloggarna där inte mera är så "isolerade", kanske jag t.o.m. kunde hitta tid att börja följa med några igen!

ps. enligt min karta på bloggläsare finns det flera som läser i Kokkola - kan någon av er tipsa mig om var man kunde hitta goda sallader? Ville äta hälsosamt efter simningen i dag, men blodsockret var i stortån och hade ingen aning om vart jag kunde gå, så det blev mycket ohälsosamt igen - Macken :(.

Hjälpare

I går var jag rent av utmattad, det märkte jag på kvällen på lokaltv:s möte då jag tänkte börja gråta när jag skulle tala om vårens jobb... I dag har det kännts bättre. Ringde igår till ett medium, eftersom det kändes som om jag helt tappat fotfästet och inte hittar något stöd för mig själv - svårt att förklara hur jag menar, men mera inombords, förståelse för vad som händer... Hade tur, personen jag ringde kunde sin sak, dvs hade "de rätta kontakterna" och på kvällen, då jag inte kunde somna (har haft svårt att somna på kvällen och vaknar tidigt :(, gick jag igenom vad hon sagt. Bland annat sa hon att hon får en bild av mig som en ost med många hål i - hon frågade om jag har svårt för att säga nej. Känns inte så, det finns inte mycket jag har möjlighet att säga nej till, men jag kan försöka göra saker och ting lättare för mig, ska försöka skala bort allt extra och försöka bli hel igen, hitta min egen kraft. I dag har flera "änglar" dykt upp - tack till alla er som visat att ni bryr er genom mail, samtal och besök, och tack Strandmamman för barnvaktshjälpen ikväll då jag avslutade loppisbordet (blev ca 110 euro vinst! Härligt :). I morgon blir hoppeligen en vilodag och på måndag hoppas jag få klarhet i dagvårdssituationen. Så det blir nog bra, så småningom.

Youtube-joy

Today is not a good day, but last night D and I were watching funny catvideos on Youtube - D likes them, as you can see and hear!D and our new kitten are slowly getting to know each other - or let's be honest, Gusti is getting used to D. At least his feet are quite ok, but the other end is still rather scary, Gusti thinks .

Goda dagar - dåliga dagar

I dag är en dålig dag, är trött, nedstämd, irriterad etc (ute är det grått - mitt humör tycks vara bundet till låg- och högtryck...och lågtryck är det mest hela tiden). Hade beställt en ny tv till mommo, i dag fick jag veta att det inte mera går att få "gammalmodiga" tv:n och jag är inte så ivrig på att kasta bort 500 euro på en platt-tv. Fick tips om reparationsfirma, har försökt ringa hela dagen, tills jag lyckades få ett nytt nr och fick höra att mannen gått i pension. Men han lovade titta in nästa vecka. Så nu måste jag försöka få ner min tv, så mommo får titta på kvällarna - och jag får bättre ro att koka....nu ska D i famnen hela tiden, då jag inte kan placera honom framför något barnprogram eller någon video.

En annan sak jag kommit fram till är att jag helt enkelt inte mera klarar av allt, jag orkar inte fortsätta såhär. Har försökt skriva en artikel denna vecka, det har blivit fem minuter här, tio minuter där, kanske en halvtimme om jag haft tur. Mycket frustrerande och svårt att få helhetskänsla för vad jag håller på med. Jag måste helt enkelt sätta D i dagvård, bara han får plats. Det betyder förstås att jag går miste om vårdstödet och vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt, eftersom jag inte har så mycket jobb (kanske jag borde lära mig hantera motorsåg och börja röja skogar...), men jag måste lita på att något dyker upp eller att jag hittar på något eget, då jag får lite mera tid och luft i mitt liv (vilket jag inbillar mig att jag får om han är i dagvård...). Ringde redan i måndags till barndagvården, men såklart var ledaren på semester denna vecka. Har försökt hitta barnvakter och ett pensionerat par nära mig kan ha honom någon gång, men det skulle vara enklare att ha en plats dit jag kan föra honom utan desto mera planerande och frågande. Frågade en annan, som jag tänkte kunde hjälpa, men hon ville inte, medan en annan som jag var säker på att inte skulle ställa upp, faktiskt gjorde det - men det gäller en danskurs, som jag ska pröva på kvällstid. I allafall har jag hopp om andhål och bättre organisering på livet, men ännu måste jag vänta till nästa vecka, innan jag får veta hur det blir med dagvården.

D ska vara en extra gång hos sin pappa i helgen. Har bestämt att jag helt enkelt måste få den för mig själv, förra veckoslutet var det fullt upp med annat och det märktes att jag inte fått vila. Denna vecka har han sovit ungefär varannan eftermiddag, omöjligt att få någon rytm i livet då man inte vet vad han gör. Känner att jag inte har någon som helst kontroll över honom och känner mig misslyckad i förhållande till hans pappa. Där sitter han på pottan och använder inte tutt. Här hemma blånekar han nu just till pottan, och tutten ska han ha mer och mer av. Inte får jag honom att sova heller då jag vill, varken på dagen eller kvällen.