fredag 29 augusti 2008
Hjälpare
I går var jag rent av utmattad, det märkte jag på kvällen på lokaltv:s möte då jag tänkte börja gråta när jag skulle tala om vårens jobb... I dag har det kännts bättre. Ringde igår till ett medium, eftersom det kändes som om jag helt tappat fotfästet och inte hittar något stöd för mig själv - svårt att förklara hur jag menar, men mera inombords, förståelse för vad som händer... Hade tur, personen jag ringde kunde sin sak, dvs hade "de rätta kontakterna" och på kvällen, då jag inte kunde somna (har haft svårt att somna på kvällen och vaknar tidigt :(, gick jag igenom vad hon sagt. Bland annat sa hon att hon får en bild av mig som en ost med många hål i - hon frågade om jag har svårt för att säga nej. Känns inte så, det finns inte mycket jag har möjlighet att säga nej till, men jag kan försöka göra saker och ting lättare för mig, ska försöka skala bort allt extra och försöka bli hel igen, hitta min egen kraft. I dag har flera "änglar" dykt upp - tack till alla er som visat att ni bryr er genom mail, samtal och besök, och tack Strandmamman för barnvaktshjälpen ikväll då jag avslutade loppisbordet (blev ca 110 euro vinst! Härligt :). I morgon blir hoppeligen en vilodag och på måndag hoppas jag få klarhet i dagvårdssituationen. Så det blir nog bra, så småningom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hej! Sänder dej kraft och ork, du skall se det ordnar sej. Ring ifall det är nått.
kramar av mamma T.
Kolla e-posten!
Jag sänder dig också uppmuntrande tankar och virtuella stora kramar.
En ost med många hål i? Den liknelsen tycker jag var väldigt rolig.
Kram
Varma tankar och kramar från en som också vet hur det känns när väggarna kommer emot.
Maggi
TAck amma T - du har nog helt tillräckligt med annat att fundera på . Kram till dig!
Tack Helén för posten :)
Tack Annika, det värmde!
Matilda: rolig, jo, tyvärr så stämmer den väldigt bra också. Det finns inte så mycket "kvar av mig att ta av, det mesta krafterna börjar vara uttömda!
TAck Maggi - tyvärr vet jag ju det själv också, var i samma situation för fem år sedan. Men då kunde jag ju ta time-out och flytta hem, nu gäller det att snabbt få D i dagvård!
Skicka en kommentar