Två kvällar

Söndagkväll: Jag skriver i min dagbok: jag HATAR kvällar + fyller några sidor med dubbelt större handstil än normalt. Kvällens kamp slutar med att D somnar i sitt eget rum, och sover där också hela natten för första gången (två gånger får jag stiga upp och titta in till honom på natten då han gråter). Jag är helt slut i nerverna efter att ha agerat skiljedomare:
- katt och katt (morr och fräs)
- småpojke och katt (D är ivrig och kastar bilar och trasor på Gusti, som är helt vettskrämd),
- mamma (fick ta mig själv i kragen till sist...) och pojke som inte vill sova, fast han är helt slut. Det är inte lätt att "återfå" varandra efter ett dygn.

Måndagkväll: Klockan tio kommer jag på att jag glömt min pojke framför tv:n efter tandborstningen (har själv donat på datorn med fotona jag tagit på vår eftermiddagspromenad). Sonen sover gott på soffan, det är bara att lyfta honom in i hans säng i hans eget rum....och fortsätta framför datorn. Katterna tål varandra med cirka halv meters avstånd och Gusti ligger nu just och sover i min famn. Lugn och harmoni råder i huset :).

Liten smolk i bägaren: tv:n (mommos, vi har min gamla på vinden än) pajade där nere, tvättmaskinen går troligen också på det sista - den lär vara lika gammal som grannens flicka, dvs cirka 20, tror jag :).