I dag är en dålig dag, är trött, nedstämd, irriterad etc (ute är det grått - mitt humör tycks vara bundet till låg- och högtryck...och lågtryck är det mest hela tiden). Hade beställt en ny tv till mommo, i dag fick jag veta att det inte mera går att få "gammalmodiga" tv:n och jag är inte så ivrig på att kasta bort 500 euro på en platt-tv. Fick tips om reparationsfirma, har försökt ringa hela dagen, tills jag lyckades få ett nytt nr och fick höra att mannen gått i pension. Men han lovade titta in nästa vecka. Så nu måste jag försöka få ner min tv, så mommo får titta på kvällarna - och jag får bättre ro att koka....nu ska D i famnen hela tiden, då jag inte kan placera honom framför något barnprogram eller någon video.
En annan sak jag kommit fram till är att jag helt enkelt inte mera klarar av allt, jag orkar inte fortsätta såhär. Har försökt skriva en artikel denna vecka, det har blivit fem minuter här, tio minuter där, kanske en halvtimme om jag haft tur. Mycket frustrerande och svårt att få helhetskänsla för vad jag håller på med. Jag måste helt enkelt sätta D i dagvård, bara han får plats. Det betyder förstås att jag går miste om vårdstödet och vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt, eftersom jag inte har så mycket jobb (kanske jag borde lära mig hantera motorsåg och börja röja skogar...), men jag måste lita på att något dyker upp eller att jag hittar på något eget, då jag får lite mera tid och luft i mitt liv (vilket jag inbillar mig att jag får om han är i dagvård...). Ringde redan i måndags till barndagvården, men såklart var ledaren på semester denna vecka. Har försökt hitta barnvakter och ett pensionerat par nära mig kan ha honom någon gång, men det skulle vara enklare att ha en plats dit jag kan föra honom utan desto mera planerande och frågande. Frågade en annan, som jag tänkte kunde hjälpa, men hon ville inte, medan en annan som jag var säker på att inte skulle ställa upp, faktiskt gjorde det - men det gäller en danskurs, som jag ska pröva på kvällstid. I allafall har jag hopp om andhål och bättre organisering på livet, men ännu måste jag vänta till nästa vecka, innan jag får veta hur det blir med dagvården.
D ska vara en extra gång hos sin pappa i helgen. Har bestämt att jag helt enkelt måste få den för mig själv, förra veckoslutet var det fullt upp med annat och det märktes att jag inte fått vila. Denna vecka har han sovit ungefär varannan eftermiddag, omöjligt att få någon rytm i livet då man inte vet vad han gör. Känner att jag inte har någon som helst kontroll över honom och känner mig misslyckad i förhållande till hans pappa. Där sitter han på pottan och använder inte tutt. Här hemma blånekar han nu just till pottan, och tutten ska han ha mer och mer av. Inte får jag honom att sova heller då jag vill, varken på dagen eller kvällen.
4 kommentarer:
Tappa inte modet! Det ÄR skönt att veta att man skall jobba, barnet är på dagvård, ordning och reda och rutiner. Tycker jag iaf....och barnen får stimulans och lek med anrda barn på dagvården, så då är de nöjda och glada att "bara" vara hemma efter det. Vår lilleman är på dagvård tre dagar i veckan.
Och att D testar dig gällande napp, potta etc är helt naturligt eftersom du är den som står honom närmast. Tycker också att min lille är stökig just nu, han har alltid somnat så bra men vill inte just nu.
Hej vännen, du har det extra tufft just nu.
Barn brukar ju betee sej som "änglar" när de inte är hemma, men sen visar de en annan sida av sej till sina närmaste, vilket också kan tolkas som att du ger honom så stor trygghet, att han vet att han vågar visa alla sina sidor o du älskar honom ändå.Var stolt över att din son är såå trygg med dej att han vågar visa även mindre trevliga sidor av sej.
Sen, att livnära sej som privatföretagare är skitsvårt i vårt land, o den formen av jobb betyder att man är gift med sitt jobb för att riva loss lön också. Småföretagare jobbar långa dagar o ledigheter är "kiven takana". Mitt förslag är att du söker jobb utanför hemmet. Du kan alltid ha kvar din firma och de arbetsuppgifter som kommer till firman. Men för att göra det enklast nu för dej själv och samtidigt få faktiskt pengar också, jobba för nån annan, det är mitt råd. Eftersom du har din prioritet klar dvs D, samt överlevnad och tidsnyttjande, undrar jag om du inte kunde tänka dej att ta även nåt jobb som inte är ditt drömjobb, men ger en trygghet och tillräcklig vila, vilket du verkligen behöver.Jag tror att det skulle göra dej gott att komma lite bort hemifrån, få arbetskompisar.Understöder tanken om att D skulle vara på dagis, det gör gott för er båda. Om du har ett jobb utanför hemmet, blir det klarare marginal mellan jobb o hem. Då blir hemmet ännu heligare, då du hoppeligen inte tar jobbet hem. Lycka till, det ordnar sej. Hoppas du sover gott inatt. Kram Katri
Jag understöder också att du borde satsa på en anställning nånstans i det här skedet. Det ger en trygghet att veta att man får in en viss summa pengar vid en viss tid varje månad, och jag tror att du behöver få den stabiliteten nu. Vet inte vilka jobb som kunde vara möjliga i dina trakter just nu, men det är väl bara att satsa friskt och kolla in vad som kunde vara möjligt. Hur är det t.ex. hos ortens största arbetsgivare? De jobbar ju till största del på utlandet, kanske det finns nåt jobb där de kunde ha nytta av dina språkkunskaper?
D har det bra hos dig och därför gör han alla de där sakerna som känns så frustrerande, han vågar leva ut dem eftersom han vet att du är hans mamma och du älskar honom oberoende av vad han gör. Ert hem är också hans hem, och i sitt eget hem, inom sina egna väggar, får man ge utlopp för både det ena och det andra, tänk på hur du själv beter dig hemma / hos någon annan! Hoppas det fixar sig med dagvårdsplats, han kommer nog att tycka om att få lekkompisar.
Kram från StrandMamman!
TAck B-M: jag har också tänkt börja med tre dagar - har faktiskt funderat varför jag har så svårt att tänka mig att sätta honom i dagvård, separationsångest (redan?), eller bara det att jag varit inställd på nästa år. Jag var ju själv aldrig i dagvård någonstans, så kanske det innerst inne känns "onaturligt"...?
Katri: åååh, vad skönt att ha dig tillbaka!! Jag har ju haft firman vilande i flera år nu redan, jobbat på frilansskattekort. Men blev verkligen nedslagen igår då jag fick utdrag om pensioner, och där var det många jobb som inte hade räknats med, för att lönen var för låg!!!! Vad är det för s-t, måste ringa och klaga (då jag orkar ta tag i det), det kan ju inte stämma, poängen med frilansande är ju just att man har flera arbetsgivare och för vissa gör man bara något litet jobb!!! Men jag skulle verkligen önska att jag hade arbetskompisar, är på någotsätt utanför alla gemenskaper nu just, och förstås, en grundlön som bas skulle också vara otroligt skönt!! Kram!!!
Strandmamman: Tack!! Jag hoppas att redan det att jag får utrymme att jobba i fred med de små jobb jag har nu, leder till att jag orkar söka andra jobb, eller hitta på dem (ofta skapar jag ju mina artikelidéer själv, men måste hitta någon att sälja artiklarna åt). Tillfälliga "bara för pengarna"-jobb kan jag tänka mig, men tycker att jag efter alla dessa år är värd att få jobba med det som känns meningsfullt, och det är nog främst att skriva! Så håll tummarna att det lyckas :). Kram!
Skicka en kommentar