Höjdare

Senaste vecka blev det två turer upp på taket, ena frivilligt högst upp, andra mer eller mindre påtvingat halvvägs upp.

På kallvinden kan man se en bit av himlen om man tittar upp runt skorstenen. Det är ju inte så lyckat med tanke på alla regnen i vår trakt. När jag började prata om det med min finska kusin, som var och jobbade för oss med vedklyvning med maskin, fick jag tips om ett medel jag själv kunde spruta in i springorna. Problemet är bara att jag har mild höjdskräck....men jag förberedde mig väl, släpade upp kamera (såklart, viktigt med tanke på säkerheten :) och rep och allt annat jag trodde mig behöva. Min färd påminde om slödjurens, myyyycket, myyyycket låååångsamt. Största springorna fanns såklart på den sidan som vette mot vägen, medan stegen och "aluminiumstigen", som syns på bild, fanns på insidan (skorstenen som behövde åtgärdas syns inte på bild, den är till höger om fotografen). Lutade mig så mycket jag vågade och täppte till så gott det gick. När jag väl var nere igen och gick in för att kolla himlen, syntes den tyvärr ännu - i hörnet som var allra längst bort. Så det behövs en tur till, men jag får samla mod till det än en tid, så pass darrig var jag nog i knäna efter förra besöket.

Första gången jag hamnade på taket förra veckan berodde på D. Han har varit rätt "temperamentsfull" på kvällarna, kastat tutten och inte velat sova utan mig (min teori är att det är för att det varit så oroligt i sommar, vi har varit mycket borta från varandra, haft mycket gäster och nu har jag haft mycket annat på gång). En kväll började han smälla till mig i ansiktet. När jag själv är trött, tål jag inte så mycket, och speciellt inte att man slår mig! Gick alltså ut ur sovrummet och smällde fast dörren, tänkte att han får sitta där och lugna ner sig en stund - liksom jag på utsidan. När jag igen var lugn och skulle gå och kolla läget, slapp jag inte in. Dörren var låst - från insidan :(. Jag har inte ens tänkt på att jag har en nyckel där. D hade lyckats vrida om den, men lyckades inte vrida tillbaka fast jag försökte ge anvisningar genom nyckelhålet. Min första tanke var balkongdörren - var den öppen...? Sen tänkte jag att jag måste ta samma väg som Nalle-katten tog ner, det vill säga plåttaket på sidan av rummet. När jag skulle hämta stegen kom jag ihåg vår brandstege - tack och lov för den, slapp försöka halka mig uppför plåt, nu kunde jag bara klättra uppför på andra sidan fram till fönstret, lyfta in myggnätet och kliva in till en förvånad D (tack och lov var fönstret öppet!!!). Nu har jag plockat bort alla onödiga nycklar ur dörrlåsen i huset!!!