Spark i baken

Det tror jag att jag fick i morse av ...tja, ödet, kan vi väl kalla det. Vaknade redan sex och tänkte att jag skriver lite av mig (läs: klagar av hjärtats lust). Det gjorde jag också, men plötsligt så funkade ingenting på datorn. Internet hade sagt gonatt, fast det var tidig morgon. Nästan allt jag skrev hade försvunnit. Jag fick fördriva tiden på annat sätt, plocka fram Ds grejer tills hans pappa skulle komma, äta frukost och sen då tidningen äntligen kom, läsa den i lugn och ro. När sen D åkte iväg bredde sig fyra "lediga" timmar ut sig framför mig, och jag gick mer eller mindre i lås. Jag skulle ha kunnat: städa/klippa gräs/rensa i blomrabatter (men det är ju söndag, skulle vilja att det lite känns skillnad till vardagen...)/skriva i bloggen/eller annat/cykla (men såg ut som regn)/läsa/sova. Jag valde de två sistnämnda, men varkendera lyckades riktigt bra. Boken greppade inte, och inte gick det att sova heller. Alltså datorn kvar. Bestämde mig för att nu skulle jag påbörja romanen jag ska skriva :). Siktar du på stjärnorna kan du nå himlen...eller hur hette det nu igen. Denna gång stämde det - det blev inte en roman, men nog en kolumn. Har länge tänkt att det är synd att jag får skrivet så lite "vettigt" (det vill säga, som skulle kunna bidra till försörjningen) fast jag tillbringar så mycket tid vid datorn. Har tänkt att en kolumn i lokaltidningen borde jag väl kunna tota ihop, men det har inte blivit av. Nu blev det en. I morgon ska jag ringa och höra om någon vill ha den.