Höjdpunkter

Mina centrala vardagsglädjeämnen är ganska enkla numera :

- att få sitta ensam på toaletten (utan att någon står utanför, bankar och gråter att bli insläppt - oftast står dörren öppen, just pga detta, inte mycket till privacy...)
- att få sitta ner och äta i lugn och ro, istället för att kasta in lite mellan matning, blöjbyte, räddningsoperation/tröst (lillen fallit/slagit sig/håller på att stoppa något ytterst olämpligt i munnen/klättrat upp på bord, stolar/ öppnat ytterdörren, som någon glömt att låsa/knyckt mommos virkning etc etc etc), eller äta då lillen somnat, flera timmar efter att man var vrålhungrig och där emellan kastat in första hjälp kex/choklad etc (konstigt att man går upp i vikt?!). Faller nästan i nirvana då någon bjuder mig på mat, eller jag får äta på restaurang!
- att få läsa dagstidningen på morgonen från pärm till pärm, helst sittande -och inte kasta en blick på en rubrik här, en där, läsa en halv kolumn på toaletten, medan mjölkflaskan värms, läsa andra halvan medan gröten kokar, några sidor till då den svalnar, kanske läsa några sidor då lillen sover, och ta det sista då han somnat på kvällen, om man orkar hålla upp den mera och fokusera på bokstäverna utan att ögonen går i kors.
- att få sova en natt utan att bli väckt en enda gång, vakna av sig själv och dessutom känna sig utvilad på morgonen (har faktiskt haft rätt många hela nätter, men riktigt utvilad har jag bara känt mig några gånger, men vem gör nu egentligen det?)

Har inte tidigare riktigt förstått uppskatta "the small things in life", nu gör jag det minsann! :).

Men för att det inte ska uppstå missförstånd, största glädjeämnet är ju:

- den lilla personen som fyller upp vårt hus med liv och ljud och mening!