Veckan som gick...

...var fruktansvärt tung. Det borde den inte ha varit, bara en aktiv vecka, men min flunsa gjorde den närmast mardrömsaktig, fick köra med finnrexin varje dag för att orka. För det fanns ingen möjlighet att vila - och det är ju typiskt - just de veckor som jag har som mest jobb, då slår flunsan till. Kunde inte heller vila på veckoslutet, eftersom jag måste skjutsa D till pappan och tillbringa dagen där, och söndagen gick åt till föreläsningsförberedelse och artikelskrivande - den tiden som fanns kvar mellan matlagningarna och därtillhörande...Dessutom missade jag två fester pga av att jag helt enkelt inte orkade med något annat än det absolut nödvändiga.

På onsdagen hade jag tänkt göra ett "EFIT", men kom av mig redan vid lunchen - orkade inte fara på mamma-barn, och då blev det ju genast mindre att fotografera. För Ds del blev höjdpunkten det att min kusin plogade på åkern bredvid oss (och kom in på kaffe för en gångs skull), tänkte inte få D att flytta på sig, det var så spännande att titta på.

Mommo fick sin kusin på besök på måndagen, på fredagen skjutsade vi henne till Alahärmä. Det var trevligt med mera folk i huset, men tyvärr börjar åldern och krämpor synas hos kusinen också. Hon har varit något av en förebild för mig, glad, positiv och beredd att hjälpa alla. Nu var hon plötsligt ganska negativ om många saker, speciellt som hade med D att göra (för mycket leksaker, för mycket tv etc). Månne jag verkar osäker på något sätt när folk inte kan respektera min rätt att bestämma över mitt eget barn...? Eller nåja, det var ju soppan med pappan & co och så en person som jag hade förlitat mig på, före detta. Folk som fostrat flera egna barn och varit mycket med barn, kanske tycker att de har någonsorts universell rätt att läxa upp nybörjare, men numera är jag nog så lättretad på det området, att jag inte hur som helst accepterar det. Gamla människor får man förstås svälja det från, men skojigt är det ändå inte. Man är väl känslig, för någonstans gnager ju hela tiden en oro över att man kanske gör fel, eller inte klarar av/orkar/kan erbjuda den bästa starten för barnet.

Å andra sidan är det skönt att sitta och lyssna på "gummorna" då de sitter och pratar om gamla tider. Bland annat fick jag nu höra att min mormorsmor varit en rätt hetsig dam på gamla dar. Och att det hade pratats att vi var avlägset släkt med en zigenarfamilj. Jag tycker det är spännande - kanske det kan förklara mitt kringflackande liv hittills, den lilla, lilla droppen zigenarblod, som kanske finns där :).

D har varit ganska gnällig och temperamentsfull denna vecka, vet inte om det kan bero på att han känt på sig att jag varit trött och nervös (varit tungt att få något skrivet), för vaccineringen kan jag väl knappast skylla på mera. Eller så är det någon sorts trotsig fas redan. Jag klarade av att få in tre artiklar till deadline igår, men en finns kvar, den svåraste, som jag fick tilläggstid för, måste försöka börja jobba på den i morgon, i dag har jag försökt återhämta mig en aning. Sov då D sov och bad en väninna om hjälp - hon var länge ute med D på eftermiddagen så jag fick städa huset i lugn och ro. D behövde ju få komma ut, och ingen skulle ha städat om jag varit tvungen att göra det själv. Känner mig fortsättningsvis flunsig, men det känns lite bättre. Jag hoppas att jag äntligen skulle vakna med ett klart huvud i morgon.

Typiskt är ju också att jag den senaste tiden också haft/har problem med datorn och spring med bilen - besiktning och åtgärder pga den. Och nu hakade detta på något sätt upp sig - får inte in alla foton jag hade tänkt sätta in. Är verkligen inte på bästa möjliga humör nu just.