torsdag 12 februari 2009

Målet och vägen

Det sägs ju att det är vägen som är det viktiga, inte målet - men i detta fall måste jag nog säga att målet känns mycket viktigare än vägen dit, som ännu är mycket, mycket lång...

Nu får jag äntligen lite lugnare dagar fram till måndag. Hittade faktiskt en snickare som är villig att hyvla de gamla plankorna, så nu ska jag själv slipa dem på sidorna och försöka få bort alla spikar. Det gäller sen att hålla tummarna att ingen jäkel gömmer sig i någon planka och förstör snickarens hyvel :(. Nu just hörs sågande nerifrån - äntligen har själva byggandet börjat efter att fuktskador reparerats och mull förts bort.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Oj hjälp så det ser ut! Men som du skrev, det gäller nog att enbart fokusera på målet nu, det är bäst att inte tänka för mycket på vägen dit för det kan nog ta på tålamodet :)! Så fint att det finns någon som ville ta sig an golvplankorna, det är värdefullt att kunna återanvända dem - historiens vingslag - som man brukar säga!

Marianne

Anonym sa...

Oj då...när jag ser såna här bilder är jag glad åt mitt kneg (trots att det är stressande ibland). Lycka till! Roligt att höra att du hade ett trevligt och avkopplande veckoslut. Kram.
Maggi

Annika sa...

Jamen SOM det ser ut!! HJÄLP!!!
Vilket projekt det blev!!
Hur lång tid tror du att det kommer att ta tills det
är klart?
KRAM!!!

Anonym sa...

Oj jösses.... fattade inte att det var frågra om ett SÅ STORT projekt!! Fokusera på målbild om hur fint det kommer att se ut när det är klart!
StrandMamman

Anonym sa...

En bild säger mer än tusen ord, ja nog gör Du en grundlig golvrenovering. Det brukar ju alla gånger under en renovering dyka upp nya saker som bör åtgärdas. Hoppas att arbetet löper snabbt framåt, så att du snart får i ordning vardagsrummet. Sänder åt dig famnen full av krafter så att du orkar göra renoveringen och alla de andra sysslor Du har att sköta om.

Mvh.
Henrik

Anonym sa...

Åjdå... rena grottboende :) man hade väl jordgolv "förr iväädin". Hoppas det går undan med renoveringen.

Jemayá sa...

Marianne: jag vågar inte riktigt tro än att det ska gå vägen med plankorna, men snickaren lovade mer eller mindre, så på något sätt ska de väl nog användas nu. På något sätt känns det värdefullt att få ha samma plankor som min farmor och farfar och min pappa med syskon gått på...troligen är plankorna ännu äldre, så vem vet vem alla trampat dem :)


Maggi: dethär är ju bara min hobby :)

Annika: en dryg vecka än, om allt går bra, men det känns redan bättre eftersom byggskedet börjat. Men smutsigt är det än med springandet in och ut med plankor och annat, så ingen vits att städa :(

Strandmamman: blev nog lite matt först då fler och fler saker dök upp som borde åtgärdas, men å andra sidan - det är minst sagt dags nu och sen blir det ju mycket, mycket bättre!

Henrik: tack, det var nog tungt här i början då jag behövde göra beslut och samtidigt hade mycket jobb, men jag tror det löper bättre från och med nu!

Maj-Britt: har tänkt att kanske det är något "feng shui"-positivt med det hela, jag går ju verkligen till botten med det hela :) - inga gömda problem från förr får mera finnas i källaren :)

Marianne sa...

Men alla mina dar! Jag förstår att du längtar tills det där är färdigt.

En så härlig helg du hade i Helsingfors! Alltid bra med inspirerande energikickar.