Jaha, så var det en sån natt igen. Sonen har igen sovit jätteoroligt denna vecka, och trotset är på hög nivå ("nä" favoritordet). I går kväll när jag till sist fick tvinga honom att borsta tänderna och bära honom i säng, grät och skrek han i en halv timme efter. Pyjamas överdelen som jag i något skede med nöd och näppe fick på honom, slet han av sig. Jag gick efter en stund in i hans rum (han sover alltså med mig i samma säng normalt) för att åtminstone vila tills han var färdig, han var helt onåbar. I natt har han sovit oroligt och sen när han väl började sova lugnt, kunde jag inte mera göra det. Dessutom har han hosta och jag täppt näsa. Tuggade på rå lök här nyss och drack en kopp kakao, nu hoppas jag att tröttheten så småningom ska infinna sig. Byggkarlen kommer klockan sju, precis då jag antar att jag igen kunde sova som bäst :(.På dagis klagar de att D äter dåligt och inte lyder. Antar att det beror på att det varit så oroligt här hemma den senaste månaden, först omställningarna med mormors sjukdom, sen har han varit ofta hos sin pappa och nu den senaste tiden har jag ju släpat med honom hit och dit (ofta till bädden också). På vernissage i går kväll skötte han sig fint - lite onödigt intresserad av godiset och chipset som var framsatt var han förstås... Annars var det riktigt trevligt, det finns så många skickliga och kreativa fotografer i klubben. Jag har troligen visat alla mina fotoklubbsfoton här tidigare så sätter bara en länk, temabilderna till fotoklubbsträffarna finns alltså Här. Och av dem är endast det med musen med på utställningen plus fotot av Fia här uppe.
6 kommentarer:
Hoppas det inte blev ngt av med din förkylning.
Nej, det är inte konstigt om livet är lite upp och ner för D heller i dessa dagar, verkligen inte.
Nu ska jag kolla lite bilder från fotoklubben.
Kram!!!
Å stackars dig!!! Att inte få sova är ju så jobbigt. jag vet....
Och att D har en period just nu verkar det inte vara någon tvekan om. Men som du skriver så går ni igenom en väldigt tuff tid nu och självklart sätter detta sina spår. Hoppas dock att det snart ska lugna ner sig lite. Och hoppas även att du snart kryar på dig vännen!
Jättefina foton också! Verkligen! Du är jättebra på att fota!!!! :-) Vad roligt att vernissagen var bra.
Varma Kramar!!
Usch för snuva. Här hos oss är det också mycket gråt till nätterna och Trollet säger varje kväll: Ja vill int sova na, ja vill int. Och den senaste tiden har ahan som sagt jagt till med att gråta och snyfta också. Nattadet drar bara mer och mer ut, måste nog vara nån trotsgrej detta också. Så jag kan gott tänka mig att D reagerar så mycket som hänt hos er på kort tid.
Har inte hunnit titta på fotona än men jag ska!
Trollmamman
Hoppas att förkylningen gav med sig och att D har sovit bättre så du fått vila ut lite!
Vidare vill jag säga att det är underbart att du har så fina vänner som ställde upp och hjälpte dig tömma vardagsrummet! Det blir säkert fint då det småningom blir färdigt! Sköt om dig! Hoppas din mammas tillfrisknande fortskrider!
Kram!
Marianne
Vem skulle nu inte vara intresserad av godis och chips alltså... :))
Hoppas ni inte blivit allt för flunssiga!
Annika:det blev nog en ordentlig förkylning, tack och lov utan feber - det var det viktigaste! Nu (måndag) är jag så gott som återställd igen. Vi får hoppas att det värsta på alla sätt och vis är över nu och vi kan få ett lugnare och gladare liv framöver! kramar
Saltis: tack vad du är snäll!!! Jag är frustrerad över min bristande tekniska kunskap med kameran - fotona blir sällan som jag tänkt mig dem :(, men kanske saker och ting så småningom faller på plats och jag har mera tid att fokusera på att lära mig om kameran. Tills dess knäpper jag på så gott det går och hoppas på det bästa :). kramar till dig också!
Trollmamman: idag då jag hämta D från dagis och kom hem, låg han och grät och sparkade igen nästan en halvtimme på köksgolvet, enligt mig helt utan orsak. Antingen var det reaktion igen på två nätter hos pappa + dagis direkt efter, eller så var det bara trots...eller båda. Riktigt skoj är det inte, men så länge som det händer här hemma och inte i butiken (där han uppförde sig exemplariskt på hemvägen!), så överlever jag! :)
Marianne: jag får verkligen skatta mig lycklig som stött på så fina människor här (flera är sådana som jag inte egentligen kände före jag flyttade hem tillbaka). Det är svårt att be om hjälp, men jag är ju tvungen att göra det. Hoppas bara att jag kan återgärda hjälpen i något skede! kram!
Strandmamman: jag var nog lika intresserad själv (D gav mig en orska att besöka bordet allt emellanåt, heheh)
Skicka en kommentar