Efter mamma-barn träffen, medan jag klär på mig och D:
- Är du verkligen hans mamma? Jag tycker du ser ut som en tant, säger en cirka 5-årig flicka till mig.
:(
Det är inte länge sen jag accepterade det faktum att jag är MEDELÅLDERS. Kommer ihåg än hur jag ryckte till när någon förälder kallade mig tant för första gången då jag var lite över 20. Men måste säga att det smärtade till i morse. Inte så mycket det, att jag själv är tant, för det är jag ju. Men att jag inte skulle kunna vara mamma till D... och vad som komma skall då D växer upp. Kommer ihåg hur jag skämdes över att mina föräldrar var så gamla då jag var tonåring (min pappa var 53 då jag föddes, min mamma 40). Jag kommer inte ihåg att jag skulle ha blivit retad för det - jag hoppas verkligen att D inte bryr sig så mycket om min ålder när han själv blir äldre. Eller att andra inte retar honom för "tanten". Men faktum är att jag kunde ha varit mormor till den lilla flickan...
Kanske detta var ett exempel på tankens kraft i "Secret"-anda. För tidigare under träffen satt jag och pratade med en mamma som inte varit där förut. Eller pratade och pratade...jag gick fram och presenterade mig, ställde frågor. Tänkte att det ju inte är så lätt att som ny komma in i en gemenskap. Hon verkade trevlig, men inte en enda sak frågade hon om mig. Till sist dog ju "samtalet" ut, jag ville ju inte intervjua henne heller, men eftersom hon inte verkade så intresserad av att prata med mig, så gick jag till sist bort. Kanske jag är känslig över min ålder, men tänkte att det var för att jag var så mycket äldre än hon, yngre människor är ibland rätt ointresserade av äldre, de tror de vet precis hurudana de är. Sån var jag tyvärr själv som yngre :(. Eller så kanske hon bara var blyg av sig. Anyway, mina upp-ploppade ålderskomplex kanske sen materialiserade sig i den lilla flickans kommentar....
Ett till ålderstecken dök upp - var i går jag på ögonkontroll, hade bara fått för mig att jag borde kolla dem, det är jättelänge sedan. Allt bra fortsättningsvis, inga glasögon. I dag kommer ett brev på posten - eftersom jag snart fyller 45, måste jag föra utlåtande om min syn till polisen. Suck, suck , suck, varför kunde brevet inte komma redan i början av veckan, då kunde jag ha fått allt avklarat på en gång???
10 kommentarer:
När jag satt i kassan på Citymarket som 18-åring blev jag första gången kallad tant... Sörj inte, idag är det många kvinnor i 40-års åldern som föder barn, jag var själv 37 då min pojke föddes och brukar inte vara äldst på föräldramötena... När vi gick i skolan var det ju inte lika vanligt med äldre föräldrar. Jag är helt övertygad om att D inte får några kommentarer om din ålder då han går i skolan, skolbarn har så mycket att fundera på ;) 5-åriga flickor har ju en tendens att försöka visa sej på styva linan (kvinnor måste börja träna tidigt på att hålla koll på allt). Hälsningar, Isabella
jag tycker då inte att du är någon tant! har alltid tyckt att du ser ung ut för din ålder! så inte ska du bekymra dej över detdär:)
Sörj inte över åldern, huvudsaken är att du är en bra mamma åt D !!! Och det är du !!!
Hälsningar lilla N:s mamma (fniss, lilla N kommer alltid att vara lilla N hur stor hon än blir tror jag)
Jag blev "tantad" för första gången som 15-åring... he he. Förresten minns jag hur jag som liten lågstadieunge på besök hos kompisen uppfattade hennes storasyrra, som satt och läste på prov, som såååå gammal och såååå vuxen. Nåja, hon torde väl vid den tidpunkten ha gått på 8:an eller 9:an... Och som nybliven chef, ålder 25, tyckte jag att jag hade många "tanter" under mig - sen har jag kommit underfund med att de vid den tiden var 40+.... Så: ålder är en relativ sak! Det viktiga är hur man själv känner sig!! Kram på dig, tant Ulla :)))
StrandMamman
Isabella: tack för dina tröstande ord! Ja, tiderna förändras, tack och lov...å andra sidan gör de det ganska långsamt här på landet, men nog finns det numera andra än jag också som är på lite äldre sidan med småbarn!
Anonym: tack bara :), faktum är att jag kände mig helt fräsch idag, men tydligen inte tillräckligt :(
Lilla Ns mamma: jag e inte så säker på detdär med "bra mamma"...blev fruktansvärt arg på honom i dag. Han hade bestämt sig för att endast äta ostriskakor (hans favoritgodis) till middag. Ville alltså inte äta vanliga maten, och tänkte att ok, han kan få en halva, viktigast att han äter något, men det dög inte, han kastade bort den argt, han ville ha HELA (där gick ridån ner för ostriskakorna för den dagen!!)! ÅÅÅÅÅ, så skulle han upp i skåpet och hämta själv, sen var det "kaka, kaka, kaka" i säkert en timme efteråt. SUCK. Efter att själv ha brusat upp, flytt upp på vinden, tagit till kittlarmetoden för att få honom att "snap out of it", lugnade han sig till sist framför Teletubbies med en banan :).
Tant strandmamman: kommer nog själv ihåg hur jag som ca 15 trodde att man vid 20 var "klar med livet", "färdig" s.a.s. 40 var inte ens en siffra som fanns i ens medvetande....Men nog är vi ju så mycket mer ungdomliga än "gamlingarna" då var, eller hur ;)
Här är en till som "tantats" tidigt, jobbar man i affär så blir man tydligen tant på nolltid, före 18 var jag tant. Även mina föräldrar var "gamla" när jag föddes, mamma 37 pappa 36 och storebror 13½. Snacka om rejäl ålderskillnad mellan syskon med andra ord. Men det har också gjort att jag inte uppfattar människor som "gamla", gammal är man först efter 80 anser jag :-), om ens då.
Hälsn: Trollmamman
En kollega till mig födde sitt första - och hittills enda - barn när hon var 48. Det går hur bra som helst och hon bara fnyser om någon kallar henne tant.
Hej Trollmamman!! Skojigt att du börjat blogga igen, har kollat din blogg alltid nu som då, för nu kan ju jag också kommentera där :). Nog är det ju så att för någon med några knappa år på nacken är ju någon över 20 redan lastgammal! Det var inte det jag reagerade på, kanske mera det att andra reagerar på mig och D tillsammans. Det blir ju synd om honom, dessutom det att vi inte bor med hans pappa. Men vi får hoppas att han blir en med skinn på näsan, som kan försvara sig och inte tillåter sig bli mobbad.
Matilda: good for her :)
Jag kan bara hålla med de andra, det är många som får barn sent i livet nuförtiden så jag tror inte att D kommer att "skämmas" över sin mamma när han blir äldre. Och vad vet en 5-åring om åldrar egentligen?
Skönt att du slipper glasögon, själv blir min syn bara sämre och sämre :-( Funderar på att skaffa linser men jag har fortfarande inte accepterat att jag behöver glasögon "så mycket"...
Kram!
Petra: jag får hoppas du har rätt! Kanske du kan pröva på att äta mycket fisk - det ska väl vara bra för ögonen :). Men det är väl bara att acceptera, när man blir äldre, blir synen sämre - ögonläkaren påstod att nästa gång om fem år, måste jag nog skaffa läsglasögon, trots att jag nu hade jättebra syn. Vill inte tro honom...ska äta mycket fisk ;)
Skicka en kommentar