Veckan i ett nötskal

Flunsa
Det vill inte riktigt ge sig, bästa dagarna har jag haft då jag gurglat med saltvatten kvällen före. Nu har jag inte haft ont i halsen på två dagar, men istället har näsan svullnat lite :(. Den har varit bruten och om jag är snuvig en längre tid verkar det som om basilluskerna kryper upp på näsryggen. Riktigt farligt är det inte, men väldigt ömt och själv ser jag skillnaden :(. Två dar penicillin ännu, och en lugn helg utan program, så månne inte det ger sig nu. Det blir skönt att bli av med dem - man borde ta dem på tom mage, inte äta två timmar före, eller två timmar efter, är vrålhungrig mitt på dagen!! Ser också fram emot att få börja ta de homeopatiska immunuppbyggande preparaten!! Drömmen är att få ha några månader utan flunsor!!!

Höst
Ute skiftar löven färg och faller ner. Det är ändå rätt varmt, men man vet inte vilken morgon man kommer ut och ser att allt frusit under natten. Klippte av nästan alla sommarblommor och försökte mig på att göra lite blomsterarrangemang (läste i tidningen om det...). Har åtta vaser blommor i huset, inga storslagna saker, men det var skojigt att lite pröva på att inte bara smälla ner dem hur som helst i första bästa vas. Mycket tid hade jag inte, de hann redan börja sloka innan jag kunde sätta igång (en liten en ville inte att mamma skulle göra något eget) och sen hade jag också kattassistent.

Mina pojkar
Ni som hängt med en längre tid kanske får en deja-vu känsla (har helt glömt vart man sätter ´` i franskan :( av bilden. Gusta lyckades igen välta monsterastödet, som en annan liten hjärteknipare (nu i katthimlen) också sysslat med på våren. Han sysslar och pysslar också i blomkrukorna, så jag blir helt matt över hur stökigt det ser ut överallt, D drar sitt strå till stacken genom att dra fram saker ur lådor, då han tycker att han inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Och denna vecka har jag definitivt inte orkat med städning, eller ens extauppmärksamhet :(. Å andra sidan har jag försökt locka honom i säng med mig så ofta som möjligt :). Över en vecka redan har han sovit bredvid mig, orkade inte mera med rumban med hans säng - min säng - hans säng etc. Det har funkat rätt bra, har fått sova mera ostört, fast det blir några mindre väckningar per natt ännu.

Vi har också börjat "inskolningen" på dagis. D hade inga problem med de åtta barnen på plats, bara det finns traktorer och bilar, så bryr han sig inte om annat. På måndag ska jag testa med att lämna honom där medan jag far till butiken, och från och med torsdag ska han börja gå där regelbundet. I början kör jag med max femtimmars dagar, och troligen inte heller varje dag i veckan. Jag vågar inte riktigt "släppa loss" ännu, men tror att det skall bli en stor lättnad att få ha honom på dagis - att slippa fundera varje gång jag behöver barnvakt: var jag ska hitta en. Alltid har det ordnat sig (tack till er alla underbara människor, som hjälpt mig!), men den extra energin det har krävt, frågandet och ofta extrabesöken, för att förbereda honom, om det varit någon han inte sett på länge, den hoppas jag kunna kanalisera på jobb och kanske t.o.m. på att själv bli i bättre form. För jag känner mig ganska så trött nu just. Mest på grund av flunsan, som känns oändlig. Annars har jag ju mycket positivt på gång, planerade förändringar är alltid uppfriskande.

Något som också räddat min tillvaro de senaste veckorna har varit potatisupptagningen. Många är de gånger vi dykt upp på åkrarna och åkt med på potatiströskan eller suttit med i min kusins traktorhytt. Senast i dag, och i morgon planerar jag också att söka upp dem - annars måste jag själv hitta på något att underhålla D med, och det är jag JÄTTEDÅLIG på. Nästa vecka är det klart med potatisen, men då ska ju D vara rätt ofta på dagis, så det känns som om jag kanske klarade det! Nästan 2,5 år barnskötsel, till största delen på egen hand :).

Jobb
I dag träffade jag för första gången flickan jag ska företräda vid flyktingförläggningen. Jag tycker vi fick bra kontakt, även om jag pratade rena rama rappakaljan. Hennes modersmål är portugisiska, som jag någon gång i min gröna ungdom läst ett år i England (har också läst franska i Tyskland...har inte fungerat så väldigt logiskt alltid :), efter att jag hade jobbat som guide tre månader i Portugal och var väldigt intresserad av språket. Sen dess har det ju blivit mera spanska - fast inte på många, många år, och har aldrig kunnat den jättebra. Så jag pratade dålig spanska, blandat med portugisiska ord och spanska ord med portugisiskt uttal! Kändes som om det snart börjar röka ur öronen då jag desperat försökte få tag på ord :), men vi förstod ändå varandra någotsånär. Under själva mötet, när också officiella papper skulle fyllas i, hade vi tolk via telefon. När jag körde hem, tänkte jag att detta börjar komma rätt nära mitt önskejobb. Har alltid varit intresserad av andra kulturer och folk. Som nybliven språklärare kom jag på att jag ju helst själv skulle ha velat använda mina språkkunskaper, inte bara prata om språk och försöka undervisa någon annan (som kanske inte ens ville lära sig). Nu fick jag verkligen användning för språken, och jag tycker jobbet känns meningsfullt - att vara med i ett stort team som hjälper en människa få fotfäste i tillvaron igen. Nästa gång vi träffas blir kanske om två veckor - jobbet är cirka tio timmar i månaden. Känns väldigt bra, det också att jag inte "uppträder". Som lärare och i tv är man ju verkligen under lupp. Nu är jag inte alls i huvudrollen, det är helt underbart. Kommer kanske också att få en privatelev i engelska (inte kopplat till flyktingförläggningen) - många bäckar små....är precis var U...Jemaya gillar :)