Livet med katterna

Det börjar bli ok med katter i huset, nu när Fia äntligen börjar lugna ner sig. Tänkte bli lite dramatiskt på måndagen efter operationen då hon inte började vakna upp. Hon sov nästan sju timmar efteråt, vilket jag inte tror var meningen, men då jag försökte natta D började hon förstås vakna till liv. På tisdagen betedde hon sig som om inget hade hänt - jalmade också, tänkte få något fel, men på onsdagen började hon lugna ner sig. Jag tror och hoppas att de positiva sidorna med att ha katter så småningom ska börja överväga. En mycket positiv sak är att mössen försvunnit. En morgon hittade jag en svans och ett bakben på köksgolvet....och frögömmor dyker inte mera upp. Så det är jätteskönt. D börjar också småningom vänja sig vid de nya familjemedlemmarna, och sprätter inte nödvändigtvis upp i sängen för minsta lilla ljud av katter som rör sig. Men viktiga för honom är de nog, och dessutom hjälper de mommo, då D vaknat på dagen och jag inte kommit hem ännu, då är det bra att han får leka med katterna. Mina stackars kvarvarande blommor (inte vad de en gång varit...) har det inte lätt med "ungdomarna". Monsterans stödpinne klarade inte av klättrande katter, utan vek sig. Nu har jag fäst den i taket, så vi får hoppas de inte helt lyckas ta livet av den.

Efter butiksbesök släppte jag ut katterna i dag. D var lessen, han var trött och hungrig, och hade dessutom fått snö på händerna, då han trillade omkull. Men när alla väl var inne och han fick sin ostriskaka, blev det bättre.

"Huuu, vad kallt"

Redan i går, två dagar efter sin operation, klättrade Fia upp i granen, likadant i dag. Värkmedicinen måste vara något i megaväg....Som tur är, har hon tagit sig ner för egen maskin.

"mamma, vad gör du?!"