Barnlös natt

English summary: tonight was the first time D stayed overnight at his dad's. I attended a course in Nia-dance last night and today, so I didn't have too much time to miss him. On the contrary, I've enjoyed myself :)

I natt har jag då sovit utan D för första gången sen han blev född (tja, kanske man kunde säga, sen han blev till :). Det gick så bra, så man nästan inte vågar säga det. Jag vet ännu inte hur han haft det hos sin far, han kommer hem om en dryg timme.

Jag har varit på kurs i Nia i går kväll och i dag. Det har varit jätteskönt, och lite skrämmande att igen en gång märka hur stela muskler jag har. Men nu har de fått sig två omgångar, och det var ljuvligt att känna sig mjuk och smidig igen. Som om alla extra-kilon plötsligt smalt bort (fast tyvärr var de nog kvar, märkte jag i badet efteråt...). Steg på vågen i morse, har inte vågat göra det på flera månader.

Det positiva var att jag faktiskt varit tyngre en gång i mitt liv. Då jag flyttade hem från Helsingfors 2003, gick jag plötsligt upp en massa på hösten. Min teori nu är att kroppen var så utmattad att då den äntligen fick vila och stressen tog slut, bestämde den sig för att samla på sig energi att ha om det igen blir lika hemskt. Nu är jag ett kilo lättare än jag var då. Men jag har gått upp 5 kilo på ett år. Hmmm, nå, det kunde alltså vara värre, och jag känner det som om jag är på väg mot lättare tider igen :). Så jag har inte någon panik med det.

Nia ja, det handlar om dans, egentligen om en sammanblanding av alla möjliga sorts danser och lite meditation och tai chi-typs rörelser. Passade mig jättebra, men det var rätt tungt då man var så otränad. Var så trött i går kväll då jag kom hem att jag inte orkade annat än ta ett bad, skriva lite om känslorna i kroppen i dagboken (i sängen , med levande ljus och mysig musik - ah, vad jag saknat det!!!) och sen var jag så trött så jag slocknade halv elva. Katterna var inlåsta på nedre våningen och jag hade satt väckarklockan att ringa halv nio - tänkte att jag har så mycket sömnskuld (D hade haft magknip två nätter före och förstås hade jag också vaknat många, många gånger), så det finns risk för att jag inte vaknar i tid till dagens pass. Som ni säkert gissar vaknade jag klockan 6 :(. Men jag hade ju sovit rätt länge ändå och fick njuta av att kunna läsa tidningen i sängen i lugn och ro och läsa och skriva mail innan jag for iväg. Vågade inte riktigt känna efter hur det kändes att inte ha D där, för det var lite av en chock att vakna och inte ha honom i sängen bredvid. Morgnarna är fina, då båda är pigga och utvilade, och för det mesta har vi inte brått någonstans.

Det var säkert bra att jag hade så mycket program, jag tror det skulle ha varit svårare att gå här hemma utan honom. I går kväll njöt jag av att kunna rå om mig själv lite, och kände mig tacksam över att ha honom. Hälsosamt - mellan varven är man mest trött och irriterad, så uppe i rutinerna som rullar på, så man inte kommer ihåg hur mirakulöst allt ju faktiskt är. Snart kommer han hem, men jag tror jag ska lägga mig en stund, när jag har chansen. Är ändå inte van att vakna 6 och dagen har varit fysiskt tung. Men det blir härligt att få hem honom igen :)