Det har nästan regnat jobberbjudanden över mig den senaste tiden, i alla fall jämfört med de senaste åren. Tyvärr känns det som om det kommer ett år för tidigt och nu just är jag rätt förvirrad,mycket att fundera på, hur man kan ordna vardagen, dagvård etc. Och ändå är det inte ens säkert att jag har jobb....I lördags fick jag ett samtal om en sekreterartjänst, som jag kunde sköta hemifrån till största delen, 30 % tid, eller hur säger man...i allafall mindre än en halvtidstjänst. Egentligen perfekt, men just då fanns det vissa saker jag blev fundersam över. Nu just är jag mycket villig att ta den, men nu har jag inget hört på flera dagar av mannen som ringde, och som skulle skicka tilläggsinfo.
På måndagen fick jag samtal om en översättning, en person hade hittat min firma via Eniro - första gången det har hänt sedan jag bildade firman för, ja vad blir det, fyra år sedan, tror jag. Då skulle jag ha varit glad över det, nu känns det som om mina språkkunskaper inte mera räcker till, och inte heller hjärnkapaciteten. Dessutom har jag aldrig riktigt gillat översättning, är inte heller bra på det. Men ändå, fick fundera ordentligt innan jag vågade tacka nej. Man borde ju lita på att jobb dyker upp då man behöver dem, men ändå är det svårt att tacka nej. Sen fanns det hopp om ett jobb inom den bransch jag mest jobbat inom de senaste åren, men tydligen var jag inte påtänkt på allvar. Lika bra, det skulle ha varit mycket mera än 30 %.
Har varit på besök till daghemmet här i byn, inte speciellt trivsamt, men jag antar att leksakerna och de andra barnen skulle vara det viktigaste för D. Det skulle inte bli mer än några halvdagar i veckan, troligen. Kanske det skulle göra oss båda gott. I går kväll var jag plötsligt helt slut igen av allt funderande, som vanligt reagerade D med att hitta på allt möjligt bus, och jag blev rosenrasande, och sen arg och besviken på mig själv. Suck, kvällar kan vara rena mardrömmen ibland. I går somnade han sen ändå plötsligt redan halv nio, och jag fick en mycket välbehövlig stund framför tv:n med mitt vinglas (som inte blev påfyllt annat än en gång, fast jag tidigare hade tänkt att bara jag slipper till så spiller jag i mig hela för att glömma allt elände :). Det går upp och det går ner - på dagen kände jag mig så glad, energisk och full av hopp för framtiden, då jag körde hem från Nkby, där jag gjort en intervju för lokaltv, och sen på kvällen är allt helt botten igen....men sånt är livet, antar jag. Det gäller att njuta då det är en god stund!!!
5 kommentarer:
Vad bra att du får jobberbjudanden, även om det just nu inte leder till något. Ja, man får försöka njuta av vardagen, även om inte allt är precis som man vill att det ska vara.
Kram
Pitkästä aikaa kurkistin sun blogiin ja vau miten hienon oot maalannut. Toisilla tuntuu olevan lahjakkuutta :) ( olen kateellinen). Hugokin katsoi kuvia ja aikoi tulla teille ratsastamaan joskus, kun ihastui Danielin puuhevoseen.
Mukavaa pääsiäisen aikaa teille!
niin siis tuon edellisen kirjoitti maaret, kun unohtui laittaa nimi siihen.
Jättekul med alla jobberbjudanden som rullat in.
Du tar säkert rätt beslut vad gäller det.
Matilda: jo, det var uppmuntrande att fast jag inte söker, så blev jag ändå tillfrågad. Nästa vår ska jag själv vara aktivare!
Maaret: arvasin kuka olit kun kirjoitit Hugosta :). Hevonen on muovia, mutta tervetuloa vain ratsastamaan :)
Annika: som det nu verkar så var det bara en övning för mig: "hur ska jag ordna saker och ting om jag får mera jobb". Har inte mera hört något av typen, så jag antar att det inte blir något.
Skicka en kommentar