I dag jobbade jag för första gången på biblioteket (fem timmar) - kändes som en semester :). Det var lugnt och skönt, lämpligt med kunder och efteråt hann jag till butiken och nu dessutom blogga (även om datorn har gjort sitt bästa för att spoliera det, den är superlångsam) innan D vaknat. En väninna kom hit hem för att vara med D. Jag tror nog faktiskt det blir lättare då D börjar gå i dagvård, i allafall om det känns så här varje dag.
Det kan dessutom hända att D kommer att vara över natt hos sin pappa i slutet av månaden. Jag har anmält mig till en NIA-kurs sista fre-lö i mars (vet inte så mycket om det...) och frågade pappan om han ville ha D en extra lördag. Det var hans förslag att D skulle stanna fre-lö och jag tror nog det kan bli ok. Det blir ju två veckoslut efter varandra, så de har setts ofta då. Men sen i fortsättningen kanske det inte behöver vara riktigt varje gång över natt hos pappan...kanske en gång i månaden (dvs varannan gång han är hos pappa)? Vad tror ni? Har lite blandade känslor om det hela, å ena sidan "hurraaa", å andra sidan "men han är ju så liten, och vill vara med mamma hela tiden, tänk om han får traumor....". Men vi får pröva hur det går.
4 kommentarer:
Hej, ska säkert gå bra det där med övernattning. Huvudsaken är att du och pappan är överens om saken. Då är det helt ok för D också, han känner om nåt inte är som det ska. Du får sen vara beredd på att du har jättelessamt :), så hade jag i alla fall. Fastän det bara är över en natt. Låter kanske fjolligt, men så är det... På morgonen räknar man timmarna tills han kommer hem :). Trots det, är det väldigt skönt och jättehälsosamt. Det blir lättare med tiden :).
Kram Kiika
Att vara ambivalent inför övernattande är egentligen bra tror jag, det visar på att du är och vill vara lyhörd för det som är gott för både dig och D. Du kommer säkert att märka vilket som känns bäst sen - och förhoppningsvis ser hans far på samma sätt. Om det sen blir samma rutin varje gång eller variation från gång till gång spelar nog ingen roll, ingetdera ger trauman om det görs med lyhördhet. Och visar det sig att något inte fungerar går det förhoppningsvis att fundera och justera det till det som känns bättre. Både du och D behöver också tid att vänja er vid att vara från varandra, ni lever så tätt. Så tillåt alla känslor så stiger nog svaret fram. Kram ulrika
Oj vad roligt det låter att jobba på bibban! Utlåningen på filialen i Jepo lär ha sjunkit med flera procent när jag flyttade hemifrån... jag praktiskt taget bodde där.
Det kan vara svårt att lämna bort sin lillis över natten för första gången... jag har ännu inte förmått mej att vara ifrån minstingen. Storasyster var dryga året första gången, men då ville mamma och pappa ha bröllopsnatten för sej själva. Det går säkert bra för D. Traumat brukar mamma få, inte barnet. :)
Jag är på språng ganska mycket i jobbet så jag har varit borta ganska många nätter från lilleman redan. Men han är ju hemma med sin pappa då förstås, så han är inte på ett obekant ställe.
Saknar barnen gör man ju förstås då man är borta!!
hälsar Britt-Mari
Skicka en kommentar