Jag är på något sätt i ett flytande tillstånd. Flunsan har inte brutit ut, jag går omkring med lite ont i halsen och dendär välbekanta smått bortdomnade känslan i huvudet. Det betyder att det känns som om jag inte riktigt har kontroll över vad som händer runt mig, jag vet liksom inte riktigt vad jag får eller hinner få gjort. Som tur är har jag smått plockat fram julsaker redan i flera veckor, så fastän jag säkert inte klarar av i år att ha hela huset städat och pyntat som förr, så känns det i allafall rätt juligt redan. Konstigt känsla, på ett sätt helt bra, kan inte göra några planer alls, typ " i morgon städar jag badrummet" för då kan det hända att jag måste lägga mig direkt jag har en chans (men det fina är ju nu att jag faktiskt har möjlighet att göra det!). Ok, i morgonkväll måste jag faktiskt jobba (lokaltvs direktsända julsändning), men ska försöka se det som en trevlig sak...
I går kväll var det julfest på flyktingförläggningen - den enda julfesten jag blivit bjuden till, så jag såg verkligen fram emot det, trots att det blev lite svårt att hitta barnvakt i sista stund då Ds farföräldrar inte kunde komma som vi kommit överens om. Tyvärr blev det nog en besvikelse, det började en halvtimme efter utsatt tid och "min flicka" fanns inte ens där, hon hade inte kommit från skolans julfest som hon skulle. Nå, maten var god och en viss stämning var det ju, men lite kändes det som om det verkligen inte varit värt alla arrangemang jag fått göra för att kunna vara där lite över en timme.
Kom att tänka på att det alltid vill bli lite så för mig, fast jag verkligen inte vill det - var jag än är, är jag alltid lite udda av en eller annan orsak. Men jag håller i minnet det som ett medium sa till mig sommaren min pappa dog: "du kommer att arbeta med likasinnade" (då var jag ännu lärare på heltid, men hade insett att jag inte ville göra det hela mitt liv, hon förutspådde då redan att jag skulle ha "flera skyltar på min dörr" dvs göra många olika saker). Trots att jag i stort är nöjd med mitt liv nu - det känns som om jag verkligen lever, är "mitt i mitt liv" - så lever jag ännu på hoppet om att jag ska hitta min plats här i livet bland människor jag kan känna mig hemma och "oudda" med.
Jag tror detta med jul och nyårstid får mig lite ur balans också - för en singel människa har det alltid varit smått traumatiska tider. Julaftonen har jag alltid tillbringat med mina föräldrar (utom en då jag var guide på Sri Lanka), sen har jag försökt att snabbt komma iväg utomlands till nyårsafton (extra traumatiskt då det är min födelsedag och alla andra har sina egna fester). Har tillbringat 31.12 i Sri Lanka (som sagt), på Kuba, Kanarieöarna, i Indien, England, Sydafrika...under tiden jag bodde i Helsingfors och Åbo hade jag några riktigt bra nyårsaftnar i Finland också, speciellt då jag fyllde 30 och bodde i Åbo. Åh, det var en hejdundrande fest med många nationaliteter, lite romantik, fyrverkerier vid domkyrkan och efter några timmars sömn dök folk upp på nytt nästa dag :). När jag nu försöker komma ihåg vem som då var där, kan jag bara komma på en person som jag har kontakt med mera av alla dem som då kom på festen. Åh, nu blir jag nostalgisk dessutom!!
**
Ds farmor och farfar kom i dag och det slog mig att vi tack vare dem har fått en större familj. Det är jag verkligen tacksam över, vi trivs med att ha dem här och jag tror också att de gärna kommer. Farfar har dessutom varit till stor hjälp för mig med "utomhusgrejer", som traktorn etc. Det är nog bra att ha en händig karl i "familjen" :), inte minst för att D också får en mansroll att identifiera sig med.
Oj, tänkte glömma: jag har i dag köpt en flygbiljett till Helsingfors! Så där bara! Piggar upp helt otroligt att veta att jag i början av februari kommer att få besöka en new age-mässa med flera intressanta föreläsningar och samtidigt träffa kompisar. D hoppas jag då kan vara två nätter hos sin pappa för första gången (hoppas och tror att han är mogen för detta - har nog meddelat pappan också om mina planer...).
5 kommentarer:
Hmm, jag känner igen mej i det där att känna sej udda överallt... Jag tycker inte heller att jag riktigt passar in nånstans. För det mesta är det ingenting som stör mej, men ibland kommer de där svarta stunderna över mej när jag bara känner mej ensam och konstig och utanför...
Vi kanske skulle bilda de uddas förening! Jag passar inte heller in någonstans och det kan kännas jobbigt ibland. Visst kommer jag mycket väl överens med folk, men jag har svårt att känna att jag riktigt är bland "de mina".
Jag tror att alla känner sig mer eller mindre udda vid något tillfälle i livet. Man är i fel livssituation, talar fel språk, är för gammal/ung, har fel (för hög/låg) utbildning, har annorlunda livssyn osv i förhållande till den grupp man jämför sig med. Visst är det jobbigt att känna att man är udda och inte passar in i modellen, men so what. Det beror ju endast på normen, det som vi anser vara det normala i vårt samhälle, men det är inte alls sagt att normen är den rätta. Man borde istället tänka att man berikar de andra genom att vara lite udda, utanför normen. Olikhet ger färg och nyans åt en annars så jämngrå tillvaro. Så... lite filosofiskt flum från Kokkola... God jul
Annikattsblogg: hmmm, kanske det är så att alla känner så i något skede, hur väl de än skulle passa in i något sorts innebyggt "schema" som man förväntas passa in i (gift vid viss ålder, eller åtminstone "tvåsam", helst barn som tämligen ung etc etc), är det inte ett så är det annat man reagerar på. Kanske det är bra att bejaka tillståndet när det kommer...det betyder ju i allafall att man har en identitet :).
Matilda: det skulle vara intressant med en klubb - vilka kriterier skulle vi ha för oss "uddisar"...? Skönt i allafall att höra att andra också kan tycka och tänka som jag!
Anonym från Kokkola :): det var fint skrivet! Man får trösta sig med det! och hoppas att man någon gång skulle bli bjuden hem till någon av de "oudda" en lördagkväll!! god jul :)
Kriterier för uddisar? Ja, jag vet inte. Kanske att vi är udda? Ha, ha. Nämen allvarligt, det räcker väl med att man känner sig udda, tycker jag. Eller nåt.
Skicka en kommentar