..verkar det vara något fel på oss. Fick i går kväll ett konstigt meddelande av Ds pappa, tydligen hade ett första mail försvunnit, för det jag fick gick att tolka många vägar. Rubriken var i allafall "streptokock". Jag har ännu många rädslor i bakfickan, märker jag. Var ju helt ångestfylld när Daniel var ett halvår av grälen med pappan och sambon och gick hos psykolog den våren. I går kväll, säkert också för att jag ännu har stegring och är svag, tolkade jag de några meningarna negativt och saker och ting började snurra i huvudet. På natten hostade D en massa, "när ska detta ta slut", tänkte jag. Att inte orka är inget alternativ, men det kändes jävla tungt. Också det att det känns som om det inte finns någon hjälp någonstans. Jag var ju hos läkare, han brydde sig inte ens om att ta prover, D klarade han inte ens av att titta på (det var i september), helt kass med barn. Homeopaten kunde inte hjälpa, dit for bara en massa pengar. Jag vet inte vad man kan lita på mera. Sovrummet stinker lök, det är det enda jag haft att försöka hjälpa honom med, liksom vickssalva på bröstet.
I något skede lyckades jag skjuta undan de ångestfyllda tankarna och på morgonkvisten kunde jag redan tolka meningarna i mailet på annat sätt. 7-tiden kunde jag börja sova lite, liksom D. När jag steg upp hade pappan svarat på min fråga vad som var på gång. De har streptokocker, orsakade av bakterie och troligen har både jag och D det också. Nu just tittade jag på mina sms, och fick flera förklaringar - de har en epidemi i dagis i Kby. Det var alltså inget illa menat i mailet, ändå fick det igång alla mina rädslor. I och för sig bra, nu såg jag ju hur starkt de ännu sitter där. Men jag tänker uppmana pappan att hädanefter ringa om det är något viktigare, det blir så lätt missförstånd i mail och som nu, onödiga traumor, när allt inte kommer fram. I varje fall ska vi till läkare nu på morgonen och det verkar som om vi äntligen har något som går att kurera med medicin.
4 kommentarer:
Usch. Men jättebra att ni fick veta om det. Om man inte får medicin så kommer sjukdomen om och om igen. Vi hade samma sak på dagis i vintras och det slutade med att hälsovårdaren tog streptokock-prov av alla barn (för man kan tydligen också bära på bakterien och vara symptomfri). Efter det lugnade det ner sig och nu har det inte varit nån sån epidemi. Förkylningar och sånt är naturligtvis alltid på gång... knack, knack nu pratar jag inte mera om saken för jag vill inte utmana ödet. Bra att ni har läkare och får medicin (antibiotika). God Jul och Gott Nytt År!! Kram Kiika
När man har bekymmer så känns det mycket värre vid läggdags av någon anledning. Värst när man vaknar mitt i natten, allt känns jobbigt, man hittar inga lösningar (tacka f-n för det, när hjärnan går på tomgång och mal en och samma sak hela tiden) och ångesten bara ökar. Det brukar kännas mer hanterbart i dagsljus ändå... men ibland stiger jag upp mitt i natten och skriver ner vad som är bekymret, vad jag kan göra åt det och när jag kan göra det. Sällan är det något som kan åtgärdas 3.30 på morgonen... men lustigt nog är det lättare att sova när man har satt ner det på papper.
Skönt i alla fall att sjukorna får ett namn - det brukar underlätta när man har med farbror doktorn att göra. Önskar er en snabb tillfriskning från alla hostor och annat!
Kiika: vi får se nu då, nu tog de äntligen prover på mig och D fick direkt antibiotika. Hoppas verkligen att ni håller er friska - preparera med vitaminer och annat hälsosamt, när det bryter ut är det för sent, hälsar en som vet :).
Katt: tack! Det är nog konstigt med domdär nätterna och speciellt då man är sjuk och trött blir det ännu värre. Men jag har nu två gånger lyckats svänga min ångestfyllda tankar, så kanske jag småningom helt enkelt slipper dem, hoppas jag. Papper och penna ska jag också sätta vid sängen - inspirationen till några odödliga rader (I wish...) brukar också dyka upp den tiden på dygnet :).
"Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är." (Tove Jansson)
Detta har jag många sömnlösa nätter tänkt på och insett just att det kanske inte är så hemskt i morgon bitti. Ibland kan bara en sån sak hjälpa.
Läser sporadiskt och tänker på dig även om vi aldrig ses.
Skicka en kommentar