Show and tell: kokböcker

Detta med att koka har alltid varit smått traumatiskt för mig. Jag har alltid känt mig väldigt osäker med matlagning, det är inte förrän under de senaste åren då kokandet blivit en rutin, som obehaget börjat nötas bort. Men fortsättningsvis blir jag nervös om jag ska koka åt andra än familjen. Min teori är att jag fick traumor som tonåring då jag skulle koka åt min mycket kritiske far då min mamma var borta någon gång. Till saken hör att hon var kokerska på en skola då hon var ung, så hon var bra på typisk finsk husmanskost. Det var inte jag.
- Vad är dethär, försöker du förgifta mig?!, var min fars uppbyggande kommentar då jag försökte introducera pizza i hushållet någon gång på 70-talet. Nämnas bör att han var född 1910, så det var traditionell mat han skulle ha. Och att han ansågs vara rätt skojfrisk, fast det förstod inte en sur trettonåring.

Jag har fått många kokböcker i present under årens lopp och köpt flera själv...men det är inte många som blivit använda. För tillfället är det tre som gäller, en bok med barnmat (där jag kan två recept :), mina nerskrivna recept av kompisar (i mitt gamla häftet från hushållslektionerna i högstadiet) och så "Jeposmettonas samlade köksvisdom" från 2003. Det är en samling beprövade recept som "Jeposmettona" samlat ihop och publicerat.

Traditionellt har kvinnor från Jeppo kallats Smettona. En kreativ dam i byn har hittat på att tillverka "Smettor" (fotot till höger) och förklaringen på lappen som följer med berättar:

Med en rapp örfil har flickorna i Jeppo hållit närgångna beundrare på behörigt avstånd. Att "smätta" till var både rakt på sak, effektivt och hedervärt. Den yngling, som trots allt lyckades erövra en riktig "Jeposmätto" gjorde ett gott parti.

Namnet valdes när en ungmarthaförening bildades 1998. Numera är Smettona självständiga, jag har varit med sen jag flyttade hem, men de senaste åren har det varit praktiskt svårt att delta. Målet är att ordna skojiga evenemang med tanke på att orken ska räcka till i vardagen. Medelåldern torde vara kring 40. Har inte ännu hunnit pröva på så många recept i boken, som sålt helt otroligt mycket. Jag är konservativ på det sättet, hittar jag recept som jag tycker är lätta att laga och goda, håller jag mig till dem, det tar mera energi att pröva på något nytt. Dessutom blir det lätt så att om jag vill pröva på något nytt, så finns ingrediensen inte att fås i vår bybutik och så faller hela projektet på det. Dessutom vill varken D eller min mamma nödvändigtvis ha det jag gärna skulle vilja testa :).