Konstigt-bra veckoslut

Fredag: började jättebra - D vaknade först närmare 9, och vi tog det lugnt på förmiddagen, men sen började tillvaron hosta till. Sotaren, som jag hade poängterat borde komma 12-tiden, dök upp halv 2 (de hade ringt att han är försenad, men sagt att han kommer 1-tiden). D skulle ju börja sova 1...nå, jag tänkte att han säkert inte är så länge. Det visade sig vara en pratsam sotare. Riktigt trevlig, men helt okänslig för det faktum att vi inte var upplagda för smalltalk. Till sist var D så trött så han somnade även om sotaren fanns kvar och jag var tvungen att rusa iväg för att hinna till posten efter ett paket och handla mat för kvällen. Sen skulle det städas, för jag skulle ju ha gäster, men innan det, skulle jag få två intervju"offer" hem till mig. Jag hade lovat hämta pizza, men sen blev planerna omkullkastade när telefonen började ringa. Det längsta samtalet var från en person, som jag inte talat med på flera månader och som hade nyheter som gjorde mig jätteupprörd. De som skulle intervjuas dök upp och jag hade inte hunnit hämta pizzan som jag hade tänkt...och D skulle ha sin mat, det hade jag inte heller hunnit med. Så det blev lite nedkrafsade uppgifter mellan tuggor, pizzaavhämtning och sen grötkokning - fast egentligen hade vi det riktigt trevligt, men intervjun blev det lite si och så med. Sen dök kvällens barnvakt upp och plötsligt var det dags att åka till Bennäs för att hämta gästerna. När vi kommer tillbaka ser jag redan på trappan genom fönstret hur mommo kommer ut från pannrummet och jag gissar vad som hänt: pannan har stannat. Perfekt. Vår oljepanna är förhäxad, den stannar bara till veckoslut och speciella helger. Om jag kommer ihåg rätt har den stannat de två senaste åren på julafton. Suck. Så vi hade en rätt kylig helg, tack och lov att vi har vedspis och två kakelugnar, annars skulle det ha varit katastrofalt, för rörmokaren dök inte upp förrän på söndagen, precis då gästerna redan åkt iväg. Han hade glömt sin telefon på en arbetsplats på fredagen och hörde inte mitt meddelande förrän på söndagen.

Lördagen gick i ett huj - som vanligt sov jag dåligt inför Ds "pappadag". Vaknade halv sex och kunde inte sova längre. Men det var jätteskoj att ha sällskap i Jstad - vi var och simmade, åt på indisk restaurang och eftersom de dessutom hade någon sorts julöppning, var det rätt mycket folk i stan, försäljningsstånd på gågatan....och Benny Törnros och mumin!! Jag fick D tillbaka halv tre och vi stannade en stund i staden för att se hans favoriter. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig - vi hade också kunnat föreviga Ds "handshake" med jultomten!! Hoppas nästan min mobil skulle ge upp, då skulle jag köpa en med kamera.

På kvällen var både jag och D trötta - han hade bara sovit i bilen från K-by och det var alldeles för lite. Vi var båda helt slut redan vid 9, jag orkade inte alls med hans trötthetssymptom, så trots att jag hade gäster, var jag tvungen att gå och lägga mig på samma gång som han - vid 21!!

Jaa, det var ett konstigt veckoslut - stressigt på ett sätt, men å andra sidan var det skönt att ha P och hans dotter här. Utan dem skulle det säkert ha varit mardrömslikt, men nu var det egentligen bra, jag önskar bara jag hade haft lite mera tid att tillbringa tillsammans med dem (och inte sovit största delen av tiden....)

EFIT/OPAH!

9 - the prince is awake...for the second time. The first time he thought 5.30 would be a great time to get up. I tried croaking his favorites "när trollmor..." "twinkle, twinkle"...and finally, after almost an hour, we both fell asleep again.

This is just to show you I've redecorated the bedroom (well...turned the bed...). It feels so good now, I even made the bed!

D watches Moomin after his porridge, while mummy reads the paper.

Then it was time for fresh air and modeling. Christmas is coming, and card-time is here....the road was also nice and icy, we took a small tour with the "kick-sledge" in the background.

D is getting ready for his afternoon-nap after lunch ...


...and mummy immediately rushes to the computer. Email-time, phone-time (booking interviews etc), unfortunately no time for blogging in the daytime today...

This is for those of you who get sentimental about Scandinavia...remember the winters and the icy windows - scratch, scratch!!!

Bank, agrishop, grocerystore...thought I'd show you what the center of Jeppo looks like! The grocerystore has moved to the main street, but we still have a few buildings left with service...


I also had time to clean the laundryroom until little mr woke up. Typically, my battery run out when I was going to capture how he usually climbs out of the pram.

Again I use the tv as babysitter, to paint the four windows needed tomorrow when my cousin will come to fix a wall of windows to protect our front door from the icy northern wind.

And then it's cooking again...

While D watches a bit of children's programs from Sweden, I sneek up to see if I managed to snap a Christmas photo.

When I get down, D decides it's time for him to help out in the kitchen...very wet floor :(

After food, drink, colorful pictures in books and singing (same ones over and over again) it's time for the little prince to go to sleep...and mummy to finally get to blog a bit :)

Trip to the woods

D and I took at trip to a field tucked into the woods quite far from "civilization" (maybe five kms...?) today. I wanted to take pictures of some rare birds I had been told had been sighted there (some people had hung up a feeding"device" for birds there). I probably got there too late - not a single bird in sight.

I snapped some shots of the surroundings instead - not too easy to pay attention to the photography with 12 kilos of kicking legs and arms on the back, if I stood still for more than a minute!

ps. I noticed you think I was very sporty...I took the car most of the way :), only walked for about a kilometer!

16.11.1910

Today my dad would've been 97 years old. It would have been so nice to see him with his grandson, who looks so much like him. I think he would've been a fun granddad. (photo from last year, not quite as much snow now, but almost)

Winter is here!

This is the view from my bedroom window - this morning there was a bit of dry snow on the roof of the barn. Right now it's snowing
"properly". This is good, we need the light from the snow in the most depressing month of the year! But I'm finally catching up a bit - it's amazing how much better I feel after having had the energy to

do a proper clean up upstairs - tomorrow I'll do downstairs and then I'm set for the weekend, when my good friend P and his daughter are

coming to visit.

R

Om man kunde klistra in hjärtan här, skulle det var en massa runt R-et i rubriken. Skyll på Annika (se i listan på bloggar) - hon hade en video med Billy Joels "just the way you are" på sin blogg. Arrrgh....plötsligt hamnade jag nästan 25 år tillbaka i tiden (neeej, är det verkligen så länge sen), till sommaren när jag för första gången reste till USA och blev STÖRTKÄR. I R. Som tyckte om Billy Joel...ni förstår varför Billy är "special". Har nästan alla hans LP:s - ni kommer ihåg de där svarta skivorna, som gick runt, runt på en apparat som kallas skivspelare? Jag har inte tänkt på Billy på jättelänge - men R sökte jag faktiskt efter på nätet för inte så jättelänge sen. Måste ju kolla om han skulle råka skilja sig - då...tja, kanske jag åker och ta mig en titt på honom :). Han är en advokat och sist vi hade emailkontakt, för cirka, ja vad blir det... det var just före jag åkte till Kuba, alltså i slutet av 1900-talet :), snart tio år sedan det också - då blev jag överraskad över hur konservativ han var. Men då jag var 19 var han den förste som faktiskt lyckades med konststycket att helt få mig att tappa fotfästet! Jag hade varit "störtkär" i Leslie i Bay City Rollers och P, som gick två klasser över mig - men det hade ju varit platonisk kärlek :). Två pojkvänner hade jag också haft, men då jag träffade R förstod jag att jag bara varit smått förtjust i dem!

Ah R, och Iron River, Wisconsin :). Vädret matchade mina svallande känslor den sommaren, det åskade och blixtrade, det fanns fire flies och dessutom drog en tornado (hette det väl) fram i närheten just då. Rs pappa som ägde en restaurang vid en sjö, fick stänga, eftersom electriciteten försvann. Där satt jag med R och hans släkte och var såååå lycklig. (Jag var en månad i USA och träffade väl inte R helt i början ens :). Såg en massa "omen" överallt - som i det faktum att jag blev så förtjust i en av låtarna jag hörde i flygplanslurarna på vägen dit "On the wings of LOVE", att min namnsdag är samma dag som USAs nationaldag (var där just då - fireworks!) och min faster fyller samma dag som R... kan inte annat än skratta nu, men då var det blodigt allvar för mig. Ingen hade någonsin lyckats beröra mitt inre som han. Och faktum är, att ingen har lyckats lika nu efteråt heller. Varje person (man) är olika, och får en att känna olika, men så "övernaturligt" starka känslor som jag då hade för R, det har jag inte upplevt med någon annan. Och jag talar inte om sänghalm nu - då var jag alldeles för oerfaren. Det räckte med att kyssas och jag höll på att svimma! Sen blev det ju andra som blandade sig i - min "välmenande" släkting, som ansvarade för mig när jag var där. Och R satsade på karriären (han var cirka fyra år äldre än mig). Fast jag tror faktiskt att han hade rätt starka känslor för mig, allt han kom ihåg från den korta tid vi var tillsammans ännu då sist vi var i kontakt, det var ganska otroligt.

När jag jobbade som guide, fick jag semester på hösten. Jag kunde ju inte tänka mig att sitta i Jeppo i oktober i tre veckor, så jag åkte till USA, och hälsade också på R. Då var det fyra år sedan vi hade setts. Kommer än ihåg så bra hur jag kände mig då jag såg honom på flygfältet. Kom från Kanada, där jag hade hälsat på min f.d. rumskompis i München och just den morgonen hade de plötsligt inget vatten. Kunde alltså inte tvätta håret då jag skulle träffa min stora kärlek!!! Jag bytte plan, någonstans, Detroit?, i allafall inom USA, men hade glömt att det betydde att R kommer att stå direkt vid gaten. Planerade att gå på toaletten och fixa till mig innan jag ser honom, men så står han ju där direkt jag kommer ur flygplanet. Jag måste ha sett ut som om jag sett ett spöke. Var inte alls beredd. När han kom och kramade om mig var det närmast trädkramande han fick syssla med, så stel var jag!

Sen kommer jag ihåg att vi skulle via butiken innan vi åkte till huset han delade med två andra studerande. Jag gick in i hyllor och slog mig på kanter här och var - tonårsfasoner, och jag var ju trots allt redan 23! Men jag kunde inte fatta att den underbara varelse som var med mig, faktiskt var med MIG. Vi hade ett fint dygn, ungefär, tillsammans, innan jag flög vidare till Los Angeles och nya äventyr. Visste att jag fortfarande hade otroligt starka känslor för R, men insåg också att det inte skulle bli vi.

Vi höll ändå allt som allt kontakt ännu nästan tio år efter den första gången (hade nog kortvariga pojkvänner under tiden), tills jag insåg att jag aldrig kommer att ge någon annan en chans om jag när bara ett litet hopp om att R och jag ändå någon gång skulle kunna bli ett par. Jag har aldrig velat sätta energi på att ångra val jag gjort i det förflutna - man har gjort besluten enligt det liv och de erfarenheter man då hade, men ändå har jag ibland undrat hur det skulle ha gått om jag ändå hade åkt tillbaka sommaren efter, som vi hade planerat, och jobbat i hans pappas restaurang. Skulle jag vara Mrs R P nu, eller skulle känslorna hastigt svalnat då vi lärt känna varandra bättre och levt lite mera vardag tillsammans? Det får jag aldrig veta. Kanske jag trots allt besparades en massa "heartache" av min släkting som informerade mig då på våren att R alltid har någon brutta som sitter och väntar på honom vid disken då han jobbar i restaurangen...jag var förkrossad och skrev direkt "det är slut nu" till R. Fast sen återupptog vi ju ändå kontakten "som friends" - men så tänkte jag aldrig på honom.

Tänk vad en sång kan väcka till liv! Eller i detta fall, en artist, för det var många låtar av Billy Joel jag tyckte om. Borde försöka få skivspelaren reparerad om det går - skulle vara härligt att lyssna på några av skivorna igen och känna sig 19-20 år gammal :). Nä nu, gissade att jag skulle vara pigg i kväll, sov igen i dag flera timmar på dagen. Kanske jag kunde hoppas på att träffa R i drömmen - det var någon vi pratade om. Han hade läst en bok där något sådant hade hänt, tyvärr lyckades det aldrig för oss...Ah R, han hade så vackra tänder! Och bruna ögon, och hår på bröstet (det ska en karl helst ha :). Och, och....nati, nati!

Var e nappen?!

D har rätt många nappar, det behövs några både uppe på vinden och nere, för plötsligt är alla borta. Sen dyker de upp vartefter, under stolar, soffan, bakom batterier, i skor, under trappor, i mammas fickor etc. I morse hittade jag en på en lindrigt sagt överraskande plats och jag undrar om någon annan lyckats med att hitta en napp just där, dvs i blöjan! Dessutom hade D kackat, så nappen såg ytterst oaptitlig ut...

Ni kanske undrar hur den hamnade där. Det gjorde jag själv också, men kom sen fram till händelseförloppet. Brukar byta nattblöjan först när D ligger i sängen, men då har det förstås hänt att jag t.ex. varit tvungen att hämta något, med följden att D passat på att väta ner hela rubbet. Skojigt då man annars också är som tröttast just då! I går kväll fick han "vädra", dvs satt utan blöja (med många lager trasor under....) medan vi läste böcker. Han måste ha spottat ut nappen, t.ex. då han "kommenterade", utan att jag märkt det. Den hade hamnat under honom och då jag lyfte upp honom i famnen på nya blöjan, hade nappen tydligen följt med. Den satt på framsidan, så tydligen hade den inte stört honom själv. Gissa vem som kokade napp i dag :)?