R

Om man kunde klistra in hjärtan här, skulle det var en massa runt R-et i rubriken. Skyll på Annika (se i listan på bloggar) - hon hade en video med Billy Joels "just the way you are" på sin blogg. Arrrgh....plötsligt hamnade jag nästan 25 år tillbaka i tiden (neeej, är det verkligen så länge sen), till sommaren när jag för första gången reste till USA och blev STÖRTKÄR. I R. Som tyckte om Billy Joel...ni förstår varför Billy är "special". Har nästan alla hans LP:s - ni kommer ihåg de där svarta skivorna, som gick runt, runt på en apparat som kallas skivspelare? Jag har inte tänkt på Billy på jättelänge - men R sökte jag faktiskt efter på nätet för inte så jättelänge sen. Måste ju kolla om han skulle råka skilja sig - då...tja, kanske jag åker och ta mig en titt på honom :). Han är en advokat och sist vi hade emailkontakt, för cirka, ja vad blir det... det var just före jag åkte till Kuba, alltså i slutet av 1900-talet :), snart tio år sedan det också - då blev jag överraskad över hur konservativ han var. Men då jag var 19 var han den förste som faktiskt lyckades med konststycket att helt få mig att tappa fotfästet! Jag hade varit "störtkär" i Leslie i Bay City Rollers och P, som gick två klasser över mig - men det hade ju varit platonisk kärlek :). Två pojkvänner hade jag också haft, men då jag träffade R förstod jag att jag bara varit smått förtjust i dem!

Ah R, och Iron River, Wisconsin :). Vädret matchade mina svallande känslor den sommaren, det åskade och blixtrade, det fanns fire flies och dessutom drog en tornado (hette det väl) fram i närheten just då. Rs pappa som ägde en restaurang vid en sjö, fick stänga, eftersom electriciteten försvann. Där satt jag med R och hans släkte och var såååå lycklig. (Jag var en månad i USA och träffade väl inte R helt i början ens :). Såg en massa "omen" överallt - som i det faktum att jag blev så förtjust i en av låtarna jag hörde i flygplanslurarna på vägen dit "On the wings of LOVE", att min namnsdag är samma dag som USAs nationaldag (var där just då - fireworks!) och min faster fyller samma dag som R... kan inte annat än skratta nu, men då var det blodigt allvar för mig. Ingen hade någonsin lyckats beröra mitt inre som han. Och faktum är, att ingen har lyckats lika nu efteråt heller. Varje person (man) är olika, och får en att känna olika, men så "övernaturligt" starka känslor som jag då hade för R, det har jag inte upplevt med någon annan. Och jag talar inte om sänghalm nu - då var jag alldeles för oerfaren. Det räckte med att kyssas och jag höll på att svimma! Sen blev det ju andra som blandade sig i - min "välmenande" släkting, som ansvarade för mig när jag var där. Och R satsade på karriären (han var cirka fyra år äldre än mig). Fast jag tror faktiskt att han hade rätt starka känslor för mig, allt han kom ihåg från den korta tid vi var tillsammans ännu då sist vi var i kontakt, det var ganska otroligt.

När jag jobbade som guide, fick jag semester på hösten. Jag kunde ju inte tänka mig att sitta i Jeppo i oktober i tre veckor, så jag åkte till USA, och hälsade också på R. Då var det fyra år sedan vi hade setts. Kommer än ihåg så bra hur jag kände mig då jag såg honom på flygfältet. Kom från Kanada, där jag hade hälsat på min f.d. rumskompis i München och just den morgonen hade de plötsligt inget vatten. Kunde alltså inte tvätta håret då jag skulle träffa min stora kärlek!!! Jag bytte plan, någonstans, Detroit?, i allafall inom USA, men hade glömt att det betydde att R kommer att stå direkt vid gaten. Planerade att gå på toaletten och fixa till mig innan jag ser honom, men så står han ju där direkt jag kommer ur flygplanet. Jag måste ha sett ut som om jag sett ett spöke. Var inte alls beredd. När han kom och kramade om mig var det närmast trädkramande han fick syssla med, så stel var jag!

Sen kommer jag ihåg att vi skulle via butiken innan vi åkte till huset han delade med två andra studerande. Jag gick in i hyllor och slog mig på kanter här och var - tonårsfasoner, och jag var ju trots allt redan 23! Men jag kunde inte fatta att den underbara varelse som var med mig, faktiskt var med MIG. Vi hade ett fint dygn, ungefär, tillsammans, innan jag flög vidare till Los Angeles och nya äventyr. Visste att jag fortfarande hade otroligt starka känslor för R, men insåg också att det inte skulle bli vi.

Vi höll ändå allt som allt kontakt ännu nästan tio år efter den första gången (hade nog kortvariga pojkvänner under tiden), tills jag insåg att jag aldrig kommer att ge någon annan en chans om jag när bara ett litet hopp om att R och jag ändå någon gång skulle kunna bli ett par. Jag har aldrig velat sätta energi på att ångra val jag gjort i det förflutna - man har gjort besluten enligt det liv och de erfarenheter man då hade, men ändå har jag ibland undrat hur det skulle ha gått om jag ändå hade åkt tillbaka sommaren efter, som vi hade planerat, och jobbat i hans pappas restaurang. Skulle jag vara Mrs R P nu, eller skulle känslorna hastigt svalnat då vi lärt känna varandra bättre och levt lite mera vardag tillsammans? Det får jag aldrig veta. Kanske jag trots allt besparades en massa "heartache" av min släkting som informerade mig då på våren att R alltid har någon brutta som sitter och väntar på honom vid disken då han jobbar i restaurangen...jag var förkrossad och skrev direkt "det är slut nu" till R. Fast sen återupptog vi ju ändå kontakten "som friends" - men så tänkte jag aldrig på honom.

Tänk vad en sång kan väcka till liv! Eller i detta fall, en artist, för det var många låtar av Billy Joel jag tyckte om. Borde försöka få skivspelaren reparerad om det går - skulle vara härligt att lyssna på några av skivorna igen och känna sig 19-20 år gammal :). Nä nu, gissade att jag skulle vara pigg i kväll, sov igen i dag flera timmar på dagen. Kanske jag kunde hoppas på att träffa R i drömmen - det var någon vi pratade om. Han hade läst en bok där något sådant hade hänt, tyvärr lyckades det aldrig för oss...Ah R, han hade så vackra tänder! Och bruna ögon, och hår på bröstet (det ska en karl helst ha :). Och, och....nati, nati!