Det verkar inte vara så riktigt mycket action här på min blogg, men jag skriver nu ändå :) - I'm talking to myself again....hope they´re not coming to take me away...hahahoho...Nåja, här några bilder från i dag - härligt väder. Blev så inspirerad, så jag tänkte att jag tar sparken till butiken, men svängde om redan efter några hundra meter - det var en isande motvind, som varken D eller jag gillade. I stället sparkade jag iväg åt andra hållet och hälsade på C i stället. Mycket trevligare :).
Den senaste veckan har varit rätt mardrömslik på kvällarna. De fina sovrutinerna har plötsligt varit som bortblåsta. Jag har helt enkelt inte fått D att somna. Några gånger har han varit vaken till elva-halv tolv, eftersom han knallat tillbaka från sovrummet gång på gång och jag inte mera orkat annat än låta honom titta på tv tills jag själv gått och lagt mig. Till saken hör att han numera klarar av att klättra ur sin säng, släpper sig ner i min säng och så hörs de små dunsarna av resoluta steg som styr kosan mot soffan, där jag sitter och ska njuta av min lediga stund. Och det efter cirka en miljon "tomtemor" och blinkande lilla stjärnor, suck. Han är inte nöjd med att sitta på soffan med mig heller, utan sysslar och pysslar med att möblera om i bokhyllan, kanske byta kanaler eller helt släcka tv:n, dra ner lite det ena med det andra. Efter i går då jag verkligen kunde ha hivat ut honom helt och hållet (förstod vad en väninna en gång sa: han var rätt billig just då), fick jag ta mig en funderare. Och det är klart, problemet är jag - och tv. Så i kväll stängde jag hela dosan, läste sagor, sjöng, låg i sängen tills han slutade sprätta omkring och över mig och lyfte honom sedan i sin säng och låg ännu kvar bredvid tills jag försäkrat mig om att han verkligen sov. Det är nog bara så att jag måste komma ihåg prioriteterna, och det är inte jag själv och min tid på kvällen. Eller det kan vara det, men jag måste vara smart och lyssna på D vad han behöver. Nu just är det min odelade uppmärksamhet vid läggdags, och på natten vill han oftast i något skede komma över i min säng. Numera gillar jag faktiskt att ha honom där, eftersom han inte mera sover så oroligt. Men jag hoppas ju nog att det bara är en fas nu just, för så småningom vill jag faktiskt börja ha mitt sovrum för mig själv...fast dit är det nog en bra bit ännu :).
8 kommentarer:
Hej, orsaken till att ingen kommenterat är kanske att folk inte kunnat läsa, åtminstone jag kunde inte öppna dig blogg igår!
Härliga bilder!
hälsar Britt-Mari
Alltså, dina bilder är helt UNDERBARA!!!! Jag kan känna kylan ända hit och andas den klara luften!
Ibland kan blogger strula på ordentligt vad gäller det där "att komma in"...
Mer bilder, mer, mer!!!
Jag säger som Annika, MER bilder! Det är så vackert att jag dånar. Och hur sött är det inte med ett litet huvud som sticker upp frampå sparkstöttingen.
Sovrytmer ändras o ruckas...life goes on. Den egna tiden är nog viktig för dej, klart det. Och oftast lyckas det ju enligt din önskan.Underbara Jeppofoton igen. Kram K
Och betr bloggsvarande, så kanske man inte läser den varje dag, du skriver ju inte heller varje dag.... ;o) K
Hej! är nog inne och läser med jämna mellanrum. Men du vet ju säkert själv hur kort tiden vill bli vid datorn! :) Ha d bra. Och tack för de härliga bilderna du visar oss.
Jag säger bara, va grant e er i Jepo!
Hej alla - ska skriva lite om detdär med bloggkativitet i nästa inlägg, så ni vet vad bakgrunden var. Tack för kommentarerna angående bilderna, det var faktiskt fantastiskt vackert väder! Tyvärr syns ju solen så kort stund denna tid på året (om den syns, en dag hann jag inte ut innan den redan försvunnit!). Men man borde komma ihåg att november kan vara såhär vacker - jag kanske har för "mörk" inställning till hela månaden!
Skicka en kommentar