Det är längesen jag suttit vid datorn på kvällen. Men eftersom D somnade lite tidigare än vanligt, och jag inte tror att det kommer något på tv, passade jag på att testa en valmaskin, eftersom jag ännu inte kunnat bestämma mig för vem jag ska rösta på. Nu är jag nästan säker...samtidigt halkade jag igen in på den öbottniska bloggen. Det är konstigt, jag hittar inte riktigt mera samma känsla som tidigare. Några mammor tittar jag någon gång in till - det är roligt att se hur deras småttingar utvecklas, men annars känner jag mig så utanför. Hittar jag något att kommentera, är det ofta så gamla inlägg att när jag sen efter några veckor kollar om jag fått svar, så finns där inget. Hela bloggdynamiken har gått förlorad. Nå, kanske lika bra, livet är ju faktiskt utanför datorn...Jag tycks ha en läggning som lätt blir beroende av gemenskap - och den tidigare bloggen kändes så nära, här är det inte samma sak, kanske också delvis beroende av att jag inte heller har satt så mycket tid på denna och lite aktar mig för vad jag skriver. Det kunde jag i och för sig ha gjort på förra också....:).
Ikväll var det lokal tv-hallåande igen (en gång varannan vecka). I morgon börjar undervisningen. Erfarenhet är en skön sak. Många gånger har jag kunnat känna mig rätt nervös inför någon ny kurs/skola, nu får jag påminna mig om att jag ska iväg i morgon på förmiddagen. Kan förstås bero på att planering, kopiering och fixande av barnvakt redan gjorts för flera dagar sedan - jag har inte råd att lämna något till sista minuten nu. Men jag känner också något lite likt förväntan - jag brukar ju faktiskt trivas med att undervisa! Och på lördagen ska jag till frissan - är lite inställd på radikala förändringar, det är ju på ett sätt ett nytt skede som nu börjar. Kanske inte så tydligt utanpå, men inombords har jag ju haft ett jobbigt halvår, de senaste veckorna har tröttheten kommit till ytan då saker och ting lugnat sig, och jag har faktiskt tagit det lugnt. Nu känner jag mig faktiskt ganska energisk och försiktigt positiv - att det värsta är bakom mig och saker och ting med Ds pappa också går lugnare till i framtiden. "Inch Allah" (= om Allah vill det, ungf) så att säga :). Kom just på att det ju är att undvika det egna ansvaret, att säga så, om man ser det på ett sätt. För man har ju i största grad ansvar för att saker och ting blir som de blir. Vissa kan kanske säga att man lämnar saker och ting i den högstas händer (vad han/hon/det än må kallas) - men faktum är ju att vi är människor, som skapar våra egna liv här nere på jorden, just nu, precis här. Snabbkarma; det du sår, det skördar du....då man får lite perspektiv på traumatiska händelser, ser man ofta vad det var man gjorde eller inte gjorde som bidrog till situationen. Det är väl en konst det också att lära sig leva med sina egna misstag!
ps. Hurraa! Nu lyckades jag äntligen länka till bloggar jag ibland läser. Har försökt det otaliga gånger tidigare utan att lyckas - men trägen vinner :). Småningom hoppas jag kunna utöka antalet, men nu just är ca tre det enda jag mäktar med! Under förra bloggperioden hade jag säkert...ja, kanske tio.. bloggar jag regelbundet besökte, och många jag någon gång tittade in hos. Hur hann jag.....?!
5 kommentarer:
Tror också att jag kommer att minska blogg-läsandet efter valet, just nu försöker jag klura ut vilken kandidat som är bäst...finns många duktiga kvinns! Men den här bloggen fortsätter jag säkert att läsa, och så Linda Skugge på Expressen, hon är bara ...oefterhärmlig ;-). Andra kommer och går efter humör. Nu blir det ju snart vår och dags för trädgårdsjobb, kul, så det blir mindre tid vid datorn!
Hoppas att det gick bra med undervisningen!
Jag har också bokat tid till frissan idag! Det ska bli så skönt, jag har inte klippt håret sen augusti i fjol. Nu ska jag färga det också, så kanske jag ser lite mindre trött ut än jag känner mig. Jag tror det är viktigt att vi minns att sköta om oss själva också, och inte bara våra barn!
Vet du, sen du la av på den Ö-bottniska bloggen är jag där mkt sällan. Men den känns liten, liten. Ngn hade kommenterat den (öbottniska bloggen) på en blogg i Australien som jag brukar läsa, sa att den är mer som ett forum än som en blogg. Kan ju var kul, det med, kanske...
Själv har jag alltid känt mig utanför om jag kommenterat där eftersom det sällan och aldrig är ngn annan än andra fi-sv bloggare som är där. Oh well!!! Guess it works, in a way...
Men du är här!!! Askul!!!
Linda Skugge har fö börjat matblogga på tidningen "mama" (!!!?????) Linda S? matblogg???
Halloj! Det var ett tag sen jag tittade in till dig. Härliga foton av D! Hoppas ni får må bra och ha det skönt i vårsolen som börjar titta fram nu som då.
Britt-Mari: jag är också trädgårdsfreak! Fast ifjol gjorde jag nästan inget där ute - av förståeliga skäl, men det var skoj att märka att blommorna nästan var vackrare än någonsin förr. Det är det fina med en trädgård, åratal av hårt jobb lönar sig faktiskt! Nu är jag bara ledsen, hade inte kommit mig för att skydda äppelträden och nu har en kanin käkat upp barken runt Ds träd. Jag antar att det nog är dödsdomen för ett ungt träd..? Snyft!
Malin: Ska kolla på din blogg om du bytt frisyr :). Jag ville ha lite tuffare än det blev, men kanske jag kan tuffa till den nästa gång!
Annika: Jag antar att det är en del av charmen med "den andra bloggen" - att det är så väldigt smått. Roligt var det ju förstås att så många läste och kommenterade, och man blev så bekant, tyckte man, med många, både via kommentarer och deras egna bloggar. Saknar det nog, men å andra sidan är det bättre såhär, det är inte ett lika starkt sug att skriva i denna! Men trots allt vill jag skriva - det kan jag inte sluta med!!! Linda S tror jag att jag bara kollat en gång - antar att det inte är någon skillnad egentligen, börjar man läsa någon regelbundet är man lätt "fast", fast något ska det väl vara i bloggen som fäster ens uppmärksamhet (och Linda lyckades nog inte den ena gången...).
Hej Fifi, skojigt att höra från dig!!! Jo, vi mår nu riktigt bra. Kanske hjälper att vi är på väg mot min favoritårstid - våren!
Skicka en kommentar